Det handlar om folk som får hotbrev hemskickade, eller det vanligaste nu, hot och trakasserier på sociala medier.
Jag själv har kommit ganska lindrigt undan, bara några meddelanden där texten inte är att klassas som direkta hot. Men vederbörande är ändå noga med att tala om att de vet vad jag heter och var jag bor.

Kan mista vapen
Nackdelen med att vara jägare och få sådana ”brevvänner” är att vid minsta felformulering vid ett eventuellt svar, riskerar man att polisen står och knackar på dörren dagen efter och avkräver den olyckliga jägaren hela vapengarderoben. Ofta kommer inte utredningen någonstans alls, men vapnen blir man av med lika fullt!
Så jag kan inte låta bli att undra, är detta något man sätter i system för att kunna göra någon jägare olycklig – eller är det bara för spänningen att få bråka med någon på Facebook? För att man sedan kan sitta i något forum och tala om hur hemska jägarna är och hur de hotar allt och alla till livet.

Rädd stockholmare
Jag hörde en krönika på radion här om dagen. En inflyttad stockholmare som absolut inte ville förknippas med oss andra på landsbygden som hävdar att vargen inkräktar på våra liv uttalade sig.
Han sa att jägare hotade vargvärnare lika mycket, men de stackars värnarna vågade inte gå ut med sin ståndpunkt av rädsla för konsekvenserna. Plus att jägarna grät ut i media om sina vargdödade hundar. Han var minsann inte ett dugg rädd för att gå i skogen! Annat än när det var jakt.

Håll huvudet kallt
Spontant känner jag att det är återigen medias sätt att undergräva oss jägare. Måhända att de flesta de intervjuar är emot vargen, men det kan vara en fin balans mot att de flesta journalister är för och ofta uttrycker sitt illa dolda förakt mot ”vargslakten”.
Oavsett om vi blir hotade i tid och otid gäller det att hålla huvudet kallt. Gör det till en vana att inte svara, spara allt och gör istället en polisanmälan.
Så kan de militanta vargvärnarna och jaktmotståndarna fortsätta sin skuggboxning medan vi fortsätter att göra det vi är bra på – bedriva viltvård och förvalta viltstammarna.
Sofie Rockmyr
Högboda