Att bestämma älgstammens storlek genom att räkna spillningshögar och observationer mot mantimmar är två metoder som bevisligen ligger bakom nuvarande situation, där allt blir bara en ren gissning. 

Att inte veta hur många älgar vi har i vinterstam gör det omöjligt att fatta de rätta besluten för åtgärder. Det som många efterfrågar – att inventera med drönare är något som jag tror på.

Extra begärligt

Skadorna som vargen orsakar är nog enklast att beräkna. I varje fall är de lätta att åtgärda, genom jakt.

Betesskadorna är en svårare fråga då det med nuvarande system, i praktiken kommer att innebära noll älgar för att komma till rätta med skadebilden.

Då de förädlade tallplantorna är extra begärliga för älgen och då de är satta i lagom antal inför en första gallring, måste det till extra åtgärder.

Skog och vilt

Dubbla antalet plantor, alternativt plantering blandad med självföryngring samt en senare röjning av beståndet när det är i älgsäker höjd, är en metod som kan gynna både skog och vilt.

I varje fall måste det annars till någon form av stödutfodring. Det räcker inte med att ta ner älgstammen till de antal som behövs för att kunna bedriva meningsfull jakt, och det förutsätter en vinterstam om åtta–nio älgar per tusen hektar.

Jan Eriksson