Nu har det tyvärr hänt igen. En jägare förlorar en kär familjemedlem och tvingas därefter utstå hån och hat av så kallade ”djurvänner” på sociala medier.
Man kan inte kräva att alla ska uppskatta jakt. Men man kan däremot kräva att vuxna, tänkande människor ska ha förmågan att känna och visa empati.

Jag hade på rippremiären det tvivelaktiga nöjet att på fjället möta ett gäng italienska ripjägare. Hur kan det vara möjligt att utländska jägare får jaga utan svensk jaktguide?

Riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné bemöter i ett avslutande inlägg fälltillverkaren Evald Hellgrens replik om vildsvinsfällor. Att vildsvin men inte kronhjort fångas i fällor beror på att de förstnämnda hanteras som ett andra klassens vilt, skriver Ligné.

Diskussionen om vildsvinsfällor går vidare, när fälltillverkaren Evald Hellgren här replikerar på riksjaktvårdskonsulent Daniel Lignés debattsvar. Hellgren anser att argumenten skulle platsa hos en jaktfientlig organisation.

Det är bra att Svenska Jägareförbundet är skeptiska till vildsvinsfällor som en allmänt förekommande metod för vildsvinsförvaltning.

Rubriken är föranledd av att Jägareförbundet utformat en policy som går ut på att avråda medlemmar och andra jägare att använda vildsvinsfällor. Man påstår sig vara helt säkra på att djuren stressas mer av fällfångst än av annan jakt. Att köttet blir dåligt. Argumenten följer den barnsliga begreppskoden ”så här är det ju därför att vi vet att så här är det ju”.

Det är positivt att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht nu klargör att det är regeringens avsikt att komma åt avarter av viltutfodring. Tyvärr kvarstår dock många av de frågetecken som väckts av regeringens proposition. Det mest grundläggande är dess överensstämmelse med regeringsformens egendomsskydd.

I en replik på landsbygdsminister Sven-Erik Buchts debattartikel om utfodring skriver Jägareförbundets ordförande Björn Sprängare att det är välkommet att ministern förtydligar vad som föreslagits. De tolkningar som landsbygdsministern gör står emellertid inte i propositionen.

Majoriteten av alla de som utfodrar vilt sköter det på ett utmärkt sätt. Men det finns de som inte gör det och syftet med ändringen i jaktlagen är att kunna hantera utfodringens negativa effekter.

Det finns de som hävdar att det skjuts lika mycket vilt i Sverige idag, som det gjordes före att de stora rovdjuren började återta terräng i slutet på 1970-talet. Det skulle endast vara möjligt om rovdjurens huvudsakliga kost bestod av annat än kött, vilket inte är fallet.

Jag läste i Svensk Jakt att regeringen föreslår ett förbud mot utfodring av vilt. Hur menar man då att vi ska hjälpa djuren, om de på grund av vädret behöver hjälp? Är man så ansvarslös mot det vilda?

Lantbruket binder ris för egen rygg. Att stoppa utfodring kommer få oerhört negativa konsekvenser med kraftigt ökade skador för lantbruket.

Då har cirkus varg dragit igång igen med överklaganden av skyddsjakter. Att föreningar överklagar är ju förståeligt men jag ifrågasätter deras rätt att överklaga skyddsjaktsbeslut enligt Århuskonventionen.

Den rödgröna regeringen utformade nyligen ett förslag och söker nu lagligt stöd för ett förbud mot utfodring av vilt. Återigen visar man att man inte förstår vad viltförvaltning innebär.

Nu röstar Storbritannien om sin framtid i EU: Brexit eller Bremain?
Oavsett utfall kan man hoppas att det blir startskottet för ett reformerat EU.

Den senaste tiden har media uppmärksammat arbetet med EU:s nya vapendirektiv och vilka konsekvenserna kan bli för jägare och sportskyttar. Inrikesminister Anders Ygeman (S) har med sitt sedvanliga förtroendeingivande tonfall försökt mana till lugn, medan andra – däribland jag själv – haft svårt att känna tillit till klåfingriga politikers välvilja i frågan.

Den svenska jakten är mycket. För alla oss jagande är den alla upplevelser och minnen, den är en del av landets kulturarv och därmed förvaltning av historia såväl som en förvaltning av nuet genom viltvården och den aktiva planeringen av olika arters framtid. Jakten är också en politisk fråga, där inte endast vi jägare har åsikter.

Art- och habitatdirektivet har förlorat sin giltighet sedan FN-konventionen, Århuskonventionen, ratificerats och implementerats i EU och EU:s medlemsländers lagstiftning 2005. Genom Århuskonventionen sätts de övergripande portalparagraferna i direktivet ur spel! Detta var inte tanken med direktivet och inte vad Sverige skrev under vid EU-inträdet 1995. 

Jag läste häromdagen att svenskt viltkött är bland det mest klimatsmarta man kan äta. Det är jättebra att Jägareförbundet viftar med den klimatsmarta svansen när vi talar om viltkött. Men det är inte bra att det i övrigt är så tyst från en av landets största gröna organisationer när det gäller hotet mot vårt klimat.