Den senaste veckan har det stormat ordentligt kring Agria, ni vet det där djurförsäkringsbolaget som försöker vara alla till lags. Med sitt agerande legitimerar företaget jakthat, och om Agria varit min jakthund hade jag sagt: Fy Agria! Fy!

Försäkringsbolaget Agria har dragit sig ur som sponsor för Räv-SM på Gotland efter påtryckningar från den extrema organisationen Djurens Rätt. Det är hög tid att vi sluter oss samman i jägarleden.

Jag har varit nöjd med försäkringsbolaget Agria, till och med mycket nöjd. Men företagets beslut att dra sig ur som sponsor av Räv-SM gör mig mycket besviken.

Som djurägare och veterinär protesterar jag mot att Agria tagit intryck av Djurens rätts protester mot Räv-SM för stövare. Djurrättsaktivisternas argumentering har är ju inget med verkligheten att göra.

Djurförsäkringsbolaget Agria har försatt sig i en riktig rävsax. Efter att initialt ha varit involverade som sponsor av Stövarklubbens arrangemang Räv-SM, har man nu backat ur samarbetet – efter att ha gett vika för påtryckningar från djurrättsrörelsen.

Fia i Dalarna har i insändaren Vi jägare måste vara seriösa om varg rätt i att under normala betingelser, så är inte vargen farlig för oss människor. Men hon kanske ska se lite djupare på saken.

Jag skriver angående Anne-Christine Engdahls insändare Varför är vargen farligare i stan?. Engdahl är tydligen väldigt dåligt informerad i detta fall. Vargar utgör ingen större direkt fara för människor.

I trakten av Hyltebruk, Kinnared, Landeryd, och dess närområden i Halland sker många olyckor med rådjur. Spelar den ökande lodjursstammen en roll i sammanhanget?

Generellt är älgstammen på väldigt många områden en katastrof, både kvantitativt och kvalitativt. För att komma tillrätta med det krävs att myndigheterna reglerar jakten.

Jag förstår verkligen inte vad magasinbegränsning ska vara bra för. Vare sig om vapnet är tänkt för jakt eller sportskytte ser jag ingen anledning som helst att plugga det.

Jag har jagat i mer än 50 år, och blir förvånad när jag hör på Radio Halland att polisen uppger att viltolyckorna ökar på grund av att det finns mer vilt. Men det finns annat som påverkar detta.

Från de styrande inom Svenska Jägareförbundet brukar man så fort rovdjuren kommer upp hänvisa till policyn och handlingsplanerna. Det är de som gäller. Det är därför med stor förvåning jag läser på hemsidan att förbundets ordförande Björn Sprängare uttalar att de stora rovdjuren, inklusive vargen, är en del av Sveriges fauna.

Svenska lagstiftares och myndigheters inställning till legalt vapeninnehav är för mig fullständigt obegripligt. Till exempel är det mycket svårt att förstå vad den övre gränsen på sex vapen ska vara bra för.

Ska vi lämna fältet öppet för jaktmotståndarna inom naturskyddsföreningen och andra intresseorganisationer med jaktfientliga åsikter?

I artikeln Märkliga argument mot jakt på hjortdjur kritiserar Sören Larsson viltforskaren Carl-Gustaf Thulin som hävdar att talet om att hjortdjuren är ett hot mot den biologiska mångfalden är felaktigt. Thulin anför att hoten mot mångfalden i första hand kommer från ett allt mer rationaliserat skogsbruk och konventionellt jordbruk. För alla som satt sig in i mångfaldsproblematiken är denna åsikt helt korrekt.

Om vargen ska ha en framtid i Sverige, så måste vi ha vargjakt.

Skolverket hävdar att det inte finns någon anledning att behålla naturturismen som inriktning vid landets naturbruksgymnasium. Detta beslut bygger på ett antal tveksamma argument som vi ifrågasätter, skriver de fyra allianspartiernas utbildningspolitiska talespersoner.

Skolverket vill förändra naturbruksskolorna. Men debattören undrar vem som har frågat vad ungdomarna tycker.

Att de otidsenliga art- och habitatdirektiven inte ses över beskrivs av Naturvårdsverkets Björn Risinger som ett ovärderligt beslut för Europas natur. Att en generaldirektör jublar när förutsättningarna att uppfylla riksdagens beslut försvåras är anmärkningsvärt.