Jag är som EU-medborgare djupt bekymrad över den brist på demokrati som nu visar sig med stor tydlighet i EU. Med förvanskade fakta och genom att ägna sig åt falskspel drev kommissionen fram sitt förslag om nytt vapendirektiv till förhandling.

Att förändra sammansättningen i viltförvaltningsdelegationerna gynnar inte förvaltningen. Tvärtom förskjuts inflytandet bort från lokala intressen och ger miljöorganisationer mer makt över exempelvis den lokala viltvården, vilket i första hand borde vara en fråga för dem som direkt påverkas av de växande klövvilts- och rovdjursstammarna.

Som aktiv i både LRF och Jägareförbundet blir jag allt mer störd av att företrädare för de båda förbunden inte kan samarbeta bättre. Ofta skäms jag över nivån på debatten och på de ständiga nålsticken.

Svenska Ekoturismföreningen anser att regeringens beslut om viltförvaltningsdelegationerna förbättrar utsikterna att skapa nya jobb på landsbygden.

Anna Maria Corazza Bildt (M) hävdar att det vore oansvarigt av andra EU-parlamentariker att rösta nej till förslaget om nytt vapendirektiv. Men det finns flera skäl till att förkasta förslaget.

Veckans stora nyhet på naturområdet handlade om gräsänder. Sveriges Radio har letat fram en sex år gammal utredning där det föreslås att utsatt fågel ska omfattas av djurskyddslagen.

I 80 år har Jägareförbundet haft hand om det allmänna uppdraget kring viltvård i Sverige. Men nu verkar Miljöpartiet försöka använda EU som bräckjärn för att frånta förbundet uppgiften.

Sverige har idag en relativt hård lagstiftning för innehav av legala vapen. Vi Sverigedemokrater är beredda att skärpa straffen för illegalt vapeninnehav. Samtidigt vill vi förenkla tillvaron för laglydiga vapenägare och lägger därför flera förslag i riksdagen.

”That’s the trouble with government: Fixing things that aren’t broken and not fixing things that are broken.”

Det är bra och vällovligt att Erica von Esssen vill hitta förklaringsmodeller till de processer som föranleder att individer väljer att ställa sig utanför lagar som man inte anser legitima. Men när hon i sin förklaringsmodell till drivkrafterna bakom just tjuvjakten likställer den med ”civil olydnad”, har hon förlorat sin trovärdighet.

Att det förekommer överdrifter bland rovdjursdebattörerna känner vi väl till. I Svensk Jakt nr 1/2017 har ändå forskaren Erica von Essen nått ett lågvattenmärke.

Tror du att du hjälper någon som drabbats av näthat genom att hata någon annan?
I så fall hoppas jag du kan ta dig tid att tänka ett varv till.

I debatten om älgens påverkan på skogen förekommer en lång rad myter. Nedan har jag listat fem av de vanliga som talar till älgens fördel, när det i själva verket är tvärt om.

Som EU-medborgare, jägare och sportskytt känner jag att jag måste delge mina farhågor runt hanteringen av ett nytt vapendirektiv. Med detta exempel vill jag belysa den djupa oro jag känner för demokratins framtid inom EU och i förlängningen även i Sverige.

Som inbiten användare av sociala medier har jag de senaste två veckorna läst de mest häpnadsväckande påståenden om jakt, hundar och om hur jägarna tävlar för nöjes skull på levande djur.

Vad är anledningen till att man inte försöker skjuta rävarna under Räv-SM på Gotland? Hade man gjort det så hade det ju varit vanlig jakt, som inte kunnat anklagas för att vara en tävling.

Den senaste veckan har det stormat ordentligt kring Agria, ni vet det där djurförsäkringsbolaget som försöker vara alla till lags. Med sitt agerande legitimerar företaget jakthat, och om Agria varit min jakthund hade jag sagt: Fy Agria! Fy!

Försäkringsbolaget Agria har dragit sig ur som sponsor för Räv-SM på Gotland efter påtryckningar från den extrema organisationen Djurens Rätt. Det är hög tid att vi sluter oss samman i jägarleden.

Jag har varit nöjd med försäkringsbolaget Agria, till och med mycket nöjd. Men företagets beslut att dra sig ur som sponsor av Räv-SM gör mig mycket besviken.