Länsstyrelsen vill att Sveaskog kompletterar sin ansökan om att få skyddsjaga 32 älgar från helikopter.
Myndigheten konstaterar att Sveaskog beskriver betesskador i närliggande områden och inte på markerna där bolaget ansöker om skyddsjakt.

Det finns planer på att gps-märka älgar i Haradsområdet för att se vandringsmönster.
Det uppger Sveaskog som samtidigt vill skyddsjaga 32 älgar.
Enligt Jägareförbundet finns redan kunskap om hur älgarna rör sig i området.

Sveaskog vill avliva trettiotalet älgar norr om Harads. Helst med hjälp av helikopter.
Nyheten har väckt starka reaktioner i jägarleden.

Sveaskog ansökte strax före jul om att få skyddsjaga 32 älgar på två skogsfastigheter norr om Harads i Norrbotten. Antingen med hjälp av helikopter eller skoter och drönare.
Bolaget anger omfattande betesskador som skäl för skyddsjakten.

– Med tre älgförvaltningsområden i stället för dagens nio skulle vi kunna sänka fällavgifterna, sa Johan Varenius, landsbygdsdirektör vid länsstyrelsen i Södermanlands län till Svensk Jakt i slutet av sommaren, när vi skrev om den kraftiga höjningen av fällavgifterna inför höstens älgjakt.

Upplevelser av tillit, rättvisa och fördelaktigt samarbete är framgångsfaktorer för förmågan att anpassa sig till nya utmaningar. Det visar en studie av den svenska älgförvaltningen.

Med fyra älgar per 1.000 hektar i vinterstam riskerar en enda viltolycka att spoliera älgstammen. Med Naturvårdsverkets agerande frågar jag mig om det är någon mening att fortsätta frivilligt arbete i älgskötselområden.

På Naturvårdsverket går ansvariga inte med på beskrivningen att man beslutat hur stor älgstam det ska vara i västra Blekinge. Man tror heller inte att nationella beslut om hur älgen ska förvaltas påverkar jägarnas engagemang lokalt.

Älgförvaltningen i Blekinge dikteras numera från Stockholm. Naturvårdsverket har kört över skötselområden, älgförvaltningsområde och länsstyrelse och bestämt att älgstammen i västra Blekinge ska uppgå till 3 älgar per 1.000 hektar i vinterstam i stället för 4,2. Ett hårt slag mot adaptiv och lokal förvaltning, kritiserar Jägareförbundet.

Genom vårt avlånga land går tusentals mil kraftledning som inte används till något vettigt utöver eldistributionen. Genom att nyttja marken under ledningarna klokt kan mycket vinnas.

Representanter för Skogsstyrelsen skriver i ett debattinlägg att det inte spelar någon roll att myndigheten inte hållit sig till fakta i sin regeringsrapport. Vi vill hävda att det spelar stor roll. För om samhället inte kan lita på beräkningarna avseende viltets kostnader, hur ska vi då kunna lita på andra beräkningar som myndigheten gör?

Med ett fokuserat intresse för älgen under 60 år varav 50 år på heltid har jag haft möjlighet att både som viltskådare och jägare följa älgens levnadsförhåll­anden. Då stora förändringar skett både vad avser älgens livsbetingelser och jakten vill jag avsluta min serie Älgens år med några reflektion­er om Sveriges national­vilt.

Skogsstyrelsen har inga planer på att dra tillbaka sin rapport till regeringen om kostnaderna för viltskador. Jonas Bergquist, skogsskötselspecialist, säger att han är trygg med att myndigheten gjort en bra rapport utifrån det underlag som finns.

Skogsstyrelsens rapport till regeringen i somras, som uppgav att viltet kostar skogsnäringen 7,2 miljarder kronor om året, är vilseledande och borde dras tillbaka. Det hävdar Jägareförbundet som granskat rapporten och som pekar på en rad felaktiga antaganden och beräkningar i myndighetens underlag.

Efter att ha sparat stora älgtjurar med över tio taggar under septemberjakten under sex års tid, har Borgsjö Norra ÄSO i Västernorrland nu en stark stam av kapitala tjurar inom älgskötselområdet.

Det är hundratals år sedan älgen levde vilt i Danmark. Det danska landskapet erbjuder överlag inte en bra livsmiljö för älg, och sannolikt passar heller inte klimatet. Men sedan 2016 lever ett 20-tal älgar i ett stort inhägnat myrområde på norra Jylland, och de verkar onekligen trivas.

Efter förra sommarens mycket varma och torra väder befarade många att det skulle bli en dålig älgkalvsproduktion. I årets älgobs i södra och mellersta Sverige kan dock inga egentliga skillnader ses.

Älgjakten har avbrutits inom Trönö viltvårdsområde i Hälsingland.
– Med facit i hand kan vi säga att vi inte borde skjutit så många förra året, säger Ulf Backman, ordförande i området, till Helahälsingland.se.

Det var nog många som satte kaffet i vrångstrupen när de läste nyheten i somras att älgen var en av de arter som hamnat under luppen för rödlistan. Henrik Thurfjell, konsulent vid Artdatabanken, förklarar hur rödlistningen fungerar.