onsdag 21 oktober

Opinion

Publicerad 15 september 2020 - 20:04

Krönika

Krönika: Där det finns mycket varg blir det ingen skyddsjakt

Kan någon förklara varför det är svårare att få skyddsjakt på varg beviljad i ett län där det finns hundra vargar jämfört med län där det bara finns en eller två?
Och kan någon förklara varför får och renar värderas högre än människors oro och rädsla när myndigheterna avgör frågor om skyddsjakt?

Just nu pågår skyddsjakt på en vargtik i Skåne. Jakten har i vanlig ordning överklagats av ett par organisationer, men i skrivande stund pågår skyddsjakten alltjämt.

Sett till skadebilden är det naturligtvis helt rätt att det är skyddsjakt på varg i Skåne. Men om den skadegörande vargen stannat kvar i ett mer vargtätt län hade det sannolikt ändå inte blivit någon jakt.

 

Vargtiken i Skåne har tidigare även dödat ett stort antal får i Jönköpings och Västra Götalands län och varit föremål för skyddsjakt. Detta eftersom berörd länsstyrelse på eget initiativ beslutat om skyddsjakt på vargen – det har alltså inte funnits någon formell ansökan.

I vanlig ordning överklagades skyddsjaktbesluten till domstol. Förvaltningsrätten i Luleå kom så småningom fram till att länsstyrelserna i Jönköping och Västra Götaland tagit riktiga beslut, då det inte fanns någon annan lämplig lösning på problemet.

Att det inte fanns några rovdjursavvisande stängsel runt de angripna fåren spelade heller ingen roll, enligt domstolen.

 

Så långt allt gott. Här har vi myndigheter som själva fattar beslut om jakt på en skadegörande varg och som har stöd av juridiken i sina beslut. Precis som det borde fungera.

Men, vargtiken som dödat får i Västra Götaland, Jönköping och Skåne härstammar från Tönsenreviret i Gävleborgs län.

Gävleborgs län berörs av över hundra vargar och Tönsenreviret är ett av de revir där problemen har varit och är som störst.

Det har också ansökts om skyddsjakt på varg i det område där Tönsenreviret tros vara. Länsstyrelsen vet dock inte säkert eftersom det, enligt en naturbevakare, ”rör sig så otroligt många vargar i länet att det är omöjligt att säga var revirgränserna egentligen går”.

 

Men i Gävleborg är det inte tal om att länsstyrelsen tar några egna skyddsjaktbeslut på varg. Mig veterligen har det faktiskt aldrig hänt.

Inte heller beviljas skyddsjaktansökningar som kommer från drabbade djurägare och landsbygdsbor.

I regel blir det avslag eftersom det, till skillnad från Skåne, finns så gott om varg i länet att det inte går att peka ut vilken den skadegörande individen är.

Senast i raden av avslag från myndigheten handlade om en skyddsjaktansökan på varg från Lingbo byförening. Återkommande besök av varg inne i byn och ett angrepp på får fick byborna att härskna till och byföreningen hänvisade i sin ansökan till attacken mot får samt till 23:e paragrafen i jaktförordningen, där det står om hänsyn till hälsa och säkerhet.

 

Men någon skyddsjakt blev det inte. Länsstyrelsen i Gävleborg anser att eftersom angreppet inträffade i en fårhage med bristfälligt rovdjursstängsel så finns annan lösning.

I Gävleborg menar alltså länsstyrelsen att får ska vara omgärdade av rovdjursstängsel om beslut om skyddsjakt ska vara aktuellt.

Förvaltningsrätten i Luleå har samtidigt i en dom slagit fast att får i Småland och Västra Götaland inte behöver ha rovdjursstängsel runt sig för att länsstyrelsen ska besluta om skyddsjakt.

Logiskt?

 

Att boende i Lingbo påverkas i sin vardag av varg har ingen betydelse. Att de känner oro för sin säkerhet när vargar springer inne i byn är heller inget argument för skyddsjakt. Det anser länsstyrelsen i Gävleborgs län, som dessutom i sitt avslag hävdar att vargarna i Lingbo uppvisar ett normalt beteende för varg.

Myndigheten tillägger dock tröstande att ”länsstyrelsen förstår och respekterar den oro som vargen orsakar för sökande”.

 

Byborna i Lingbo nöjde sig inte med det utan överklagade länsstyrelsens beslut till Förvaltningsrätten i Luleå. ”Detta är ett rop på hjälp”, skrev man bland annat i sin överklagan.

I fredags kom så domen. Avslag för överklagan. Länsstyrelsen gjorde alltså rätt som inte beviljade skyddsjakt. Domstolen skriver i sin dom: ”Att det finns varg i området är inte ett tillräckligt skäl för skyddsjakt då det inte framkommit att det finns någon varg i området som uppvisat ett närgånget/oönskat beteende.”

 

Kontentan av detta:

• Angrips får av varg i ett län där det inte finns så många vargar kan länsstyrelsen på eget bevåg fatta beslut om skyddsjakt. Inga rovdjursavvisande stängsel behövs.

• Angrips däremot får av varg i ett län där det finns gott om varg måste först någon ansöka om skyddsjakt. Sedan säger länsstyrelsen nej eftersom det inte går att peka ut den skadegörande individen eller med motiveringen att det saknas rovdjursavvisande stängsel.

• Känner du obehag av att ha varg springande där du bor? Om länsstyrelsen inte ser problemet kommer domstolen heller inte att göra det.

 

Åren med vargkonflikter går. Borde vi inte ha kommit längre än såhär vid det här laget?

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Skribent

Olle Olsson

olle.olsson@svenskjakt.se

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Delta i debatten

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar

Senaste från Annonstorget