Känner du till att den svenska regeringen har dragits till domstol flera gånger på grund av jaktbeslut på lodjur? Att myndigheter friserar inventeringssifforna för att öka tilldelningen vid jakt på stora rovdjur? Eller att Sveriges mål för björn har ändrats så att beslutade miniminivåer ska främjas som nya maxnivåer för stammen?

Det gjorde inte jag heller. Det här är alternativa fakta som rovdjursvänner använder på en hemsida i syfte att påverka EU:s rovdjurspolitik.

Varför får hatkommentarer stå kvar på stora nyhetsredaktioners Facebooksidor? Skulle de få göra det även om hatet var riktat mot till exempel redaktionernas egna journalister?

Nu ska jakten på lodjur stoppas. Med känsloargument, vädjan om pengar och alternativa fakta försöker olika organisationer övertrumfa varandra i sina försök att ta bort förvaltningen av ett vackert symboldjur. Att hetsen mot rovdjursjakten leder till hat och hot mot såväl jägare som myndighetspersoner tycks inte vara så viktigt.

Björnstammen ska minskas i Jämtland. Men i stället för att fokusera på just det har byråkratisk klåfingrighet sett till att björnförvaltningen blir mycket, mycket svårare.

Forskare har kommit fram till att den illegala jakten på varg är omfattande i Sverige. Samtidigt hittas inga döda vargar, några nya misstänkta jaktbrott på varg har inte uppmärksammats på ett par år och någon tjuvjägare har heller inte fällts i domstol under den tiden.
Är den illegala jakten på varg egentligen en jakt på eller av Svensson-spöken?

Kan någon förklara varför det är svårare att få skyddsjakt på varg beviljad i ett län där det finns hundra vargar jämfört med län där det bara finns en eller två?
Och kan någon förklara varför får och renar värderas högre än människors oro och rädsla när myndigheterna avgör frågor om skyddsjakt?

”Nu har det kommit en rapport från dom som vet igen, bara så ni vet.”
Det är ett inlägg på en lokal Facebookgrupp för vargobservationer i Hälsingland. Inlägget är länkat till en forskarrapport som säger att vargar konsekvent undviker hus och vägar.
Boende i vargland har en annan uppfattning – men de behöver utbildning för att lära sig mer om vargarnas beteende. Det anser i alla fall forskarna som skrivit rapporten.

Har du någon gång känt desperationen som kommer när du skriker efter hjälp utan att någon kommer till undsättning?
Precis så är det för oss som tvingas leva bland vargar som springer på våra gårdar.
För hur länge och hur högt vi än skriker verkar ingen politiker vare sig lyssna eller agera.

Det verkar alltid finnas ännu ett skäl för länsstyrelsen att avlysa småviltjakt på statens marker. Är det inte älgjakt så är det renskötsel eller något annat.
Det är ständiga strider från olika intressen och den som inte är insatt tror förmodligen att det är trångt på fjället. Men verkligheten är ofta en helt annan. Aldrig annars är du så ensam som på ripfjället.

2013 beslutade riksdagen med stor majoritet att vargstammen skulle minska i de områden där koncentrationerna var som tätast. Men Naturvårdsverket fortsätter tvärt om att arbeta för att vargstammen ska växa där den redan är som tätast.
Hur kan våra politiker låta detta ske?

Hur utbrett är egentligen bilåkandet i syfte att under jakt genskjuta vilt? Att döma av de reaktioner som kommit på min krönika ”Kan du stå för din jakt” tycks bilåkandet i alla fall inte vara ovanligt.

Det kommer då och då rapporter om jägare som enligt uppgift använder bil för att genskjuta vilt. Det tycks numera vara ett så vanligt att lagbrottet beskrivs som vanlig jakt i reportageform.

Rådjuren lider och jägarna gör allt för att hålla dem vid liv.
Samtidigt arrangerar Naturskyddsföreningen SM i Fågelholk.

Vi har strax under 500 myndigheter i det här landet och många av dem hanterar jaktfrågor. Jag ska inte generalisera och dra alla myndighetstjänstemän över en kam, det vore oförskämt. Men jag tycker mig se att en del av dem drivs av egna agendor och bortser från våra folkvaldas fattade beslut.

Det går väldigt bra för vargstammen. Vi har just nu fler vargar i Skandinavien än vad vi haft på ungefär 150 år.
Det är viktigt att komma ihåg. För det är lätt att tro något annat när man ser larm från olika vargvärnarorganisationer, storstadsmedier eller – som nu senast – ett pressmeddelande från Naturvårdsverket.

Hur kan det komma sig att det rycker ut 30 poliser vid ett misstänkt jaktbrott på varg när det inte kommer en enda polis när någon till exempel anmäler ett misstänkt rattfylleri? Diskussionen är livlig om detta, både lokalt i södra Hälsingland och på sociala medier.

Tror du att du hjälper någon som drabbats av näthat genom att hata någon annan?
I så fall hoppas jag du kan ta dig tid att tänka ett varv till.

Efter tusentals arbetstimmar i spårlöpor efter lodjur, i mötesförhandlingar i viltförvaltningsdelegationerna och dessutom kryddat med mustiga politikerlöften kom så de Mellansvenska länsstyrelsernas beslut om licensjakt på lodjur.
Det blev ännu en pinsam historia för både ”En hållbar rovdjurspolitik” och myndigheterna själva.

UPPDATERAD TEXT Varför bryr sig inte Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden om illegal jakt på varg? Den frågan ställer jag efter att organisationerna inte dykt upp vid ett symposium som syftade till att bekämpa den illegala jakten.