Hej och välkomna till Svensk Jaktes valpodd.
Ja, vad vill de åtta riksdagspartierna i de olika jaktfrågorna?
Det vill vi ta reda på och kommer därför att intervjua och samtala med de jaktpolitiska talespersonerna.
Jag som ställer frågorna heter Lars Henrik Andersson
och idag säger vi välkommen till Elin Nilsson från Liberalerna.
Kort presentation, vem är Elin och vad har du för relation till jakt?
Stort tack!
Vem är jag? Jag är riksdagsledamot sedan hösten 2022.
Jag är uppväxt i Lekebergs kommun mellan Örebro och Karlskoga
och min relation till jakt är något som alltid har funnits där.
Jag är uppväxt i en jagande familj med pappa, farfar och farbröder som har jagat mycket.
Så det var något helt naturligt och något som när jag var liten trodde att alla gjorde.
Jag brukar ta en anekdot när jag…
Jag tror att jag var 11-12 år när jag insåg att alla barn inte åt spaghetti och kött
för såg sig gjort på älgfärs.
Jakt var en naturlig del av livet.
Jag noterade här också att du nyligen var tillsammans med några andra riksdagsledamöter
i Ukraina.
Där kan jag tänka mig att verkligheten ser helt annorlunda ut än vad den kanske ser ut för oss.
Det är också aktuellt just det här med civil beredskap och så.
Vad ser du där? Vad kan jägarna bidra när det gäller den civila beredskapen?
Väldigt mycket skulle jag säga.
Det är väldigt märkligt att befinna sig i ett land i krig som Ukraina är.
När flyglarmen inte ljuder och när det inte har varit några attacker på länge
så löper livet på så vanligt som det går.
Men man reflekterar ändå över att människor i Ukraina är väldigt bra på beredskap.
Om man ska koppla det till din fråga så tror jag att jägarna är en viktig tillgång
eller jägarkåren är en viktig tillgång om vi skulle hamna i ett läge av när det faktiskt blir krig.
Dels för att det är bra med vapen vana men också för att man är van att orientera sig i skogomark
och hantigga ibland svåra situationer.
Det är någonting jag försöker lyfta när jag pratar jakt och om jägarkåren.
Och sen också med viltkjuttet och så vidare som jägarkåren bidrar med.
Ja självklart, det är ju ett levande livsmedelsberedskapslager som är jätteviktigt.
Jag tänker om man kopplar det lite till situationen med afrikansk svinpest
och utbrottet som var i Fagerstad.
Det såg man ju verkligen hur snabbt jägarna kan mobilisera och vara med att lösa problemen som vi har
och det gäller ju många fler saker än utbrott av smittsamma sjukdomar.
Jag lyssnade också på en riksdagsdebatt och du menade att det här är en nyans
som har tappats bort i debatten just jägarnas möjlighet att bidra när det gäller den civila beredskapen.
Ja, jag tycker det. Vi pratar ju väldigt mycket civil beredskap nu.
Det är nästan oavsett vilket ämnesområde man jobbar med som politiker i riksdagen
så är det ju en del av de frågor man jobbar med.
Men jag tycker att vi behöver lyfta fram jägarkårens roll i den civila beredskapen mer
och också koppla till skjutbanor och att det är viktigt med människor som har vapenvana.
Och på tal om nyanser, jaktebatten saknar ofta viktiga nyanser och är polariserad anser du, så hör jag någonstans.
Vad kan det få för konsekvenser?
Det får ju konsekvenserna att diskussionerna om de här frågorna inte blir så sakliga ofta.
Jag kommer ifrån ett av Sveriges vargtätaste områden där mellan Örebro och Kanskoga,
söder av Vilingsberg. Det är ett tag så kändes det som att vi hade väldigt många vargar
här för några år sedan och väldigt mycket vargar och det har varit så under ganska lång tid.
Och det har gjort att man nästan inte har kunnat prata om de här frågorna för att det har blivit så otroligt hätskt.
Och det gör ju att man tappar nyanserna. Det är ju inte bra, vi behöver ju ha en sansad diskussion av frågor
för det är ju frågor som berör människor i deras vardag.
Ja, och när det gäller just jägar och framförallt de som jagar de stora rovdjuren där
så var det ju nyligen en debatt i riksdagen. Det antogs väl också att det blir nya sekretessbestämmelser.
Vad gäller den biten, kan du utveckla det lite grann?
Ja, det blir ju så nu att uppgifter om vem som deltar i licensjakten på bland annat varg
kommer inte längre att kunna begäras utifrån myndigheterna. Det har tidigare varit så att det har varit offentliga uppgifter
vilket har gjort att personer som har deltagit i jakten har kunnat bli uppsökta hemma eller kontaktade
och jag tror också att det har gjort att vissa faktiskt har valt att inte delta i jakten.
Och man får absolut självklart vara emot vargjakt och björnjakt och lojakt sådär
men man får ju använda rimliga demokratiska sätt att uttrycka det på hat och hot och trakasserier är aldrig okej.
Inte någonsin oavsett vad det gäller.
Vi har nog nosat lite grann på vargen där och jag tänkte att vi ska fortsätta i det spåret.
Naturvårdsverket fick ju uppdrag att redovisa att det var referensvärde på 170 vargar
men domstolarna säger nej till referensvärdet och EU-kommissionen ifrågasätter siffran.
Är det en realistisk ansen i Liberalerna?
Jag tror så här i efterhand att vi hade tjänat på att lägga oss lite högre.
Nu var ju ändå tanken att det här inte skulle vara 170 vargar i år utan att det skulle ske över tid
men det kanske ändå blev så att vi gick fram lite för hårt och det blev ett bakslag.
Det vi säger är att vargstammen ska ha en gynnsam bevarande status.
Vi ska ha varg i Sverige men dom ska vara färre och på en mer rimlig nivå
så att det inte påverkar människor så mycket i deras var.
Vad säger ni i Liberalen och hur många vargar ska vi ha i Sverige?
Jag brukar försöka undvika och ange en exakt siffra men dom ska ju bli betydligt färre.
Det är många som tvärsäkert säger 170 vargar.
Där tycker jag att man behöver vara lite försiktig med ett exakt antal
för vi vill ju inte få så få vargar att man inte längre kan fatta beslut om skyddsjakt
när det behövs. Att det blir nej på allt sånt.
För det är ju en situation man skulle kunna hamna i och det vore väldigt olyckligt
om man har problem med individer som inte kan avlivas.
Nyligen prövades också en paragraf 28 där en hundägare sköter en varg
för att skydda sin hund. Jägaren blev fälld för jaktbrott.
Vad tycker du om den domen?
Nu ska jag väl inte recensera domstols beslut men det är ju inte en rimlig ordning.
Man ska faktiskt ha rätt att skydda sina djur oavsett om det gäller jakthundar
eller boskapsdjur. Attacken ska inte behöva vara påbörjad.
Det ska räcka att man upplever att hunden är hotad eller utsatt för fara.
Vi lämnar vargen och går till fjälljakten.
Där är det nu aviserat att det ska ske en utredning i frågan.
Men vad tycker ni liberalerna? Ska samebyer ha ensamrätt att upplåta jakten
på statens mark och vann ordningsgränsen?
Det här är en av de svåraste frågorna vi har att hantera i svensk politik.
Det är så otroligt många målkonflikter kopplat till samefrågan och jaktfrågan.
Hur ordningen ska vara behöver utredas ordentligt.
Sen har vi sagt att vi vill ha en ny utredning som kan genomlysa de här frågorna ordentligt.
Vem som ska ha rätt att upplåta jakten får man väl avakta vad en sådan utredning säger.
Men med det sagt är det viktigt att olika intressen och olika grupper beaktas.
För som det är nu där delar av fjällen stängs av för människor som jagat i generationer
på den här marken, det är inte heller rimligt.
Jakob Olofsgård som satsade som ledamord för liberalerna i Renmarkskommittén
Han skrev ett särskilt yttrande i det delbetänkande som lades fram.
Där skrev han att liberalerna anser att efter Girjastomen blivit tydligt att lagstiftningen
måste ses över och anpassas till urminneshävd.
Det var någonting som Girjastomen sa också att här hade Girjassen en bättre rädd
och baserat på urminneshävd.
Är det någonting som fortfarande liberalerna står för?
Urminneshävd är en av alla aspekter som man behöver ta hänsyn till.
Urminneshävd ska värnas men jag är inte lika tvärsäker på att det innebär
att det är samebyarna som ska ha rätt att upplåta jakten.
Det är helt uppenbart att det har skapat otroliga spänningar lokalt.
Vi hade riksmöte här för en månad sen samma vecka som Kristdemokraterna skrev
den där debattartikeln om samefrågan.
Då spenderade jag ganska mycket tid under den här helgen och pratade med
liberala företrädare från norra Sverige som lever i de områden där de här frågorna är aktuella.
Jag gör inte det.
Jag tror att det är svårt att förstå hur komplext det här är när man inte upplever det i vardagen.
Men det som kommer fram där är att man ser verkligen behov av att genomlysa
de här frågorna ordentligt och ta ett vidare grepp.
Men sen när man också mår om att det är en balanserad röst i det här, det är så komplext.
Det viktiga nu för oss är att få till bra utredningsdirektiv och sen att det tillsätts en utredning
och sen får vi avakta vad en sån kommer fram till.
Jag tycker man ska vara försiktig med att vara för tvärsäker med vad man vill nå i de här frågorna.
Man har ju försökt utreda det och Redemannens kommittén lades ju ner och som du beskriver
kanske en ny utredning som är på gång.
Johan Persson, förra partiledaren i Liberalerna sa i vår valankät att det är viktigt
att olika grupperstalan kommer fram och att man på lokal nivå finner samförståndslösningar
som inkluderar alla och som bor och verkar i de berörda områdena inklusive i lägerna.
Men fortfarande återstår ju frågan hur ska det gå till konkret?
Är det inte dags för politiken att någon gång sätta ner foten och kanske säga hur det ska vara
istället för att tillsätta utredning på utredning? Vad tycker du?
Både och. Det är vårt ansvar som politiker att sätta ner foten i det här
men för det så behöver vi ju ha ett gediget underlag och jag tror att en svårighet
eller bryggist med Redemannens kommittén som lades ner det var att det var en parlamentarisk
utredning. Det är ofta ganska klurigt när det finns liksom politiska spänningar i gruppen
vilket i och för sig också kan vara bra för att man ska hitta någon samsyn sådär.
Men jag tror mer på ett riktigt bra utredningsdirektiv och en utredare sen
som får genomföra utredningen och sen så får vi förhoppningsvis ett väldigt bra underlag
att gå vidare med sen. Jag tror att det är en mer framkomlig väg.
Ja, vi kan lämna fjällen bakom oss och gå in på frågan om älgen. Det kanske stora
jaktviltet både bokstavligt och vidligt för många jägare.
Älgen har ju rödlistans och så är du orolig för älgens framtid i Sverige?
Både ja och nej. Inte så mycket på grund av rödlistan. Jag tänker att rödlistan
lite ibland har spelat ut sin roll kanske. Att älgen hamnar där beror ju på att
stammen har minskat men att den har ju gjort det genom ett aktivt förvaltande
och på vissa platser i Sverige finns det otroligt mycket älg.
Där behöver man ju inte vara orolig för älgens fortlevnad.
Sen finns det ju en oro för att älgstammen på vissa håll i Sverige mår väldigt dåligt.
Det är ju väldigt bekymmersamt och man vet ju inte heller riktigt vad det beror på.
Jag tror att Öland och Östergötland har väl sådana exempel.
Och där skulle jag säga att det behövs mer forskning på vad orsaken är.
Om det är klimatförändringarna med förändrad tillgång på mat eller om det är
varmare. Det är ju oroväckande att stammen inte mår bra på vissa håll.
Men att älgen är på rödlistan är jag inte bekymrad över.
Nu pågår också en jakttidsprocess och där har Naturvarsverket kommit med en del
förslag, bland annat vad gäller jakttider på älg. Vad tycker ni liberalerna?
Ska älg jagas i februari och ska det vara möjligt med skyddsjakt på älgkalv
på eget initiativ?
Ja men den sista frågan först. Jakt på älgkalv på eget initiativ, det tycker jag inte.
Och jakttiderna, där behöver man vara försiktig. Jag tror snarare att nuvarande
tider är bättre. Men sen, ja det är ju våran ingång i de diskussioner
hur vi ska hantera Naturvårdsverkets förslag. Och det kommer att presenteras
här under försommaren tror jag.
Älgförvaltningen som den ser ut idag, den togs i bruk 2012 och det innebär
att märkägarsidan i älgförvaltningsområdena har utslagsrust och styr därmed
förvaltningen. Är det en ordning som ni i Liberalerna vill fortsätta med
i älgförvaltningen?
Det tål ju att diskuteras. Men en viktig utgångspunkt i många frågor
som jag jobbar med det är ju att den som äger marken ska ha mycket att säga till om.
Och där blir det ju, det behöver ju ligga ett ganska stort tyngdpunkt vid den som
äger marken och att den har mycket att säga till om. Men ja, viltförvaltningsdelegationerna
fungerar väl lite si och så ute i landet. Jag tror att det varierar en del.
Om man ser trender inom svensk viltförvaltning, det är att vi kanske går allt mer
från allmän jakt som den beståndsreglerande delen av förvaltningen
till en allt större del av skyddsjakt. Ett exempel är till exempel beslutet att ta till
återskyddsjakt på Dovgjort i hela län, när skaleproblematiken är lokal.
Anser du att det här är en utveckling i rätt riktning?
Nej, det bästa är ju att vi har en så aktiv och balanserad förvaltning
så att den allmänna jakten reglerar bestånden. Det tänker jag är utgångspunkten.
Men sen är ju skyddsjakt ett viktigt verktyg lokalt där det behövs.
Vi ser ju väldigt stora jordbestånd eller mycket vildsvin eller gess, där det kan vara befogat.
Utgångspunkten måste ju vara att vi har en så välfungerande förvaltning
att skyddsjakten inte är det primära.
Ja, vi börjar så småramma och slutet av den här intervjun ni hade haft inom liberalerna.
Vad kallar ni det i liberalerna?
Riksmöte.
Hur gick tongkongarna där i jaktfrågorna?
Är liberalerna ett, om man får uttrycka det så, jaktvänligt eller ett parti eller jaktfientligt?
Jag skulle säga att vi är ett jaktvänligt parti.
Det är väl bland de som är intresserade av miljö- och djurskyddsfrågor och viltförvaltning
så har vi en väldigt positiv syn på jakt.
Det är en viktig del av det svenska kulturarvet och av en levande landsbygd
och värnandet av friluftslivet och sådär.
Så jag har en positiv syn på jakt.
Bra, det får bli dina slutord i den här intervjun
och vi säger stort tack för att du tog dig tid att svara på våra frågor.
Tack så mycket.
Du har lyssnat på en podcast från Svensk Jakt.
Intervieware Lars Henrik Andersson.
Klippning Olle Olsson.
Ansvarig utgivare Martin Kjellberg.