På Naturvårdsverket, som av regeringen fått i uppdrag att ta fram nya beräkningsmodeller för vildsvinsstammen, bedömer vilthandläggare Anders Broby att resultatet av den nationella inventeringen ligger rätt. Den överensstämmer med beräkningar som myndigheten gjort tidigare.

Anders Broby.

– Ser man till intervallet som presenteras, att vildsvinsstammen uppgår till 239 000–434 000 djur efter jakt och övrig dödlighet och till 469 000–719 000 djur när den var som störst, bedömer vi att man hamnar mycket nära sanningen, säger Anders Broby till Svensk Jakt.

Viktigt steg

Linköpings universitet har sammanvägt tre huvudsakliga källor för att komma fram till sitt resultat – avskjutningsstatistik från Svenska Jägareförbundet, inträffade viltolyckor samt observationer från Svensk fågeltaxerings standardrutter där inventerarna rapporterar inte bara fåglar utan också större däggdjur.

Enligt ett pressmeddelande på Naturvårdsverkets hemsida innebär metoden att det blir möjligt att följa utvecklingen över tid, och ger ett bra underlag för beslut i viltförvaltningen.

– Det här är ett viktigt steg för en mer kunskapsbaserad viltförvaltning. När vi vet mer om hur många vildsvin som finns kan vi bedöma vilka åtgärder som krävs för att uppnå mål som minskar skadorna i samhället och behålla viltet som resurs, säger Mona Hansers, chef för viltanalysenheten.  

Jägares kameror

Forskarna vid SLU använde i fem mindre områden om 200 000 hektar viltkameror för att inventera vildsvinsstammens täthet. Vid inventeringen användes inte bara data från kameror som forskarna själva satt ut, utan också data från jägares kameror. Under arbetet samarbetade man med Svenska Jägareförbundets pågående projekt för viltinventering med hjälp av jägarkameror.

De fem områdena där studien gjordes var Christinehof i Skåne, Öster Malma i Sörmland, Boxholm i Östergötland samt Alster i Värmland och Grimsö i Örebro län. I genomsnitt fanns det på områdena en täthet på 57 vildsvin per tusen hektar. Inte överraskande återfanns de högsta tätheterna i de tre förstnämnda områdena, medan det var betydligt färre vildsvin i områdena i Värmland och Örebro.

Praktisk förvaltning

Enligt Anders Broby är det metoden från SLU som kommer att få betydelse vid den praktiska förvaltningen av vildsvinsstammen.

– Om jaktlaget eller den enskilda jägaren har kunskap om hur många vildsvin det finns i till exempel älgskötselområdet får det stor betydelse när jakter och avskjutning planeras, säger han.

I framtiden kan de två metoderna komma att komplettera varandra.

– Nu har de inte vägts ihop, men framöver kan man tänka sig ett överlapp för att ge en ännu bättre bild av vildsvinsstammens storlek och täthet, säger Anders Broby.

Pekar uppåt

Forskarna ger i rapporten inga rekommendationer om förvaltningsåtgärder, men man konstaterar att populationskurvan pekar uppåt, och man ser en markant ökning av vildsvinsstammen om jakttrycket inte ökar.

Naturvårdsverket menar att man med de nya inventeringsmetoderna kommer att kunna se förändringar över tid. De ska också bidra till att nå en balans mellan att bevara viltet som resurs och samtidigt minska skadorna som vildsvinen orsakar.

– Med bättre kunskap om populationens storlek och fördelning får vi bättre förutsättningar att hålla populationen på lämplig nivå, givet lokala och regionala förutsättningar säger Anders Broby.