Frågan i rubriken kan verka konstlad, men är enligt min mening i högsta grad befogad. Det finns ett stort missnöje, bland annat på Svenskjakt.se:s debattforum, rörande Naturvårdsverkets och regeringens handläggning av för jägarna viktiga frågor.

Redan tidigt i januari stod det klart för mig att beslutet från regeringen gällande omdaningarna i Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag och Viltvårdsfonden hade en diffus underton. Det låg en hund begraven. Om det rådde det inget tvivel.

Jägarna i Sverige utför en stor samhällsnytta genom att sköta viltstammar, skydda böndernas grödor, göra trafikeftersök och mycket annat. Vi tar ansvar för uppgiften vi fått av staten – dessutom betalar vi för att utföra arbetet genom det statliga jaktkortet! Jägareförbundet måste agera mycket hårdare än vad man nu gör.

Om jägarna deponerar viltvårdsavgiften hos länsstyrelserna kan ingen säga att avgiften inte är betald, samtidigt som det går att skapa tryck i frågan.

Efter att vi i Rättviks jaktvårdskrets ifrågasatte regeringens beslut om att avskaffa det allmänna uppdraget, samt öppnat för andra organisationer än viltvårdsintresset att söka medel ur Viltvårdsfonden, har nu både Naturvårdsverket och landsbygdsministern besvarat vår kritik. Vi kan inte vara annat än besvikna på de svar vi fått, skriver företrädare för kretsen.

Nu är det hög tid, Torbjörn Larsson, ordförande i Svenska Jägareförbundet, att höja rösten och säga ifrån. Nu är det på riktigt. Det är ingen lek. Dags att reagera om inte hela jägarkåren ska bli överkörd och framstå som en samling trafikskadat vilt, med ett omöjligt eftersök.

Riksdagen har vid tre tillfällen, åren 1938, 1951 och 2000, beslutat att Svenska Jägareförbundet ska ha statens uppdrag att ansvara för delar av jakten och viltvården. Trots det har regeringen beslutat att avlöva förbundet på dess allmänna uppdrag – utan att fråga riksdagen först. Oppositionen är kritisk till regeringens agerande.

Att andra länder bevakar sina medborgare hårt uppmärksammas och beklagas av svenska politiker, som ironiskt nog gör samma sak med jägare och vapenägare här i Sverige.

Om en månad ska Naturvårdsverket börja dela ut pengar ur Viltvårdsfonden, som till 100 procent finansieras av människor som arbetar hårt för att vi även fortsättningsvis ska ha Europas bästa viltvård. Pengarna ska gå till organisationer som i ett debattinlägg nyligen beskriver dessa viltvårdare närmast som lustmördare.

Utöver de med jaktfientlig agenda som tillåts parasitera på Viltvårdsfonden, finns också ansökningar från föreningar och organisationer som företräder de människor som bygger upp den – jägarna. Bland dem återfinns Jägarnas riksförbund som begär 8,9 miljoner kronor i organisationsbidrag.

Det är många som vill ta del av jägarnas pengar i Viltvårdsfonden. Förutom föreningen Jaktkritikerna, rovdjurscentret De 5 stora och Naturskyddsföreningen vill Rovdjursföreningen också ha en del av kakan och ansöker om 3 miljoner kronor i verksamhetsbidrag.

Nu sällar sig föreningen Jaktkritikerna till de organisationer mot jakt som begär bidrag ur Viltvårdsfonden. Om Naturvårdsverket beviljar stödet ska föreningen använda jägarnas pengar till att arbeta mot jakt med löshund samt för ett förbud mot jakt med hagel.

Hur jägarnas pengar i Viltvårdsfonden används bestäms av regeringen och inte av riksdagen. Regeringen har även beslutat om de dramatiska förändringar som drabbar Jägareförbundets allmänna uppdrag. Vid en valseger om ett drygt år har de troliga regeringsbildarna Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) möjlighet genomföra sin politik på området.

Jägareförbundet vill i närtid träffa landsbygdsminister Jennie Nilsson (S). På agendan står allmänna uppdraget och Naturvårdsverkets delrapport som fått bland annat jägarna i Dalarna att rasa.

Anders Gravsjö och Bengt Stor, Rättviks jaktvårdskrets, hoppas nu att deras skrivelse till riksdagspolitikerna i Dalarna ska ses som en budkavle som sprider sig i Jägarsverige.
Samtidigt tycker de att Jägareförbundets ledning borde ha agerat mycket kraftfullare i ett tidigare skede.

Det pyr av missnöje i jägarleden i Dalarna. Rättviks jaktvårdskrets går nu i spetsen för ett modernt Dalauppror och riktar skarp kritik mot regeringen och Naturvårdsverket. Det handlar om jägarnas pengar och allmänna uppdraget.

Det är hög tid att sluta betala 400 kronor till staten för att utöva en rättighet jag redan äger. Något jag känner ännu starkare för efter nyheten att 3,2 miljoner kronor av jägarnas till Viltvårdsfonden inbetalade pengar ska användas till en treårig, till sitt resultat redan styrd genusforskning om jämställdheten bland viltvårdens utövare.

Med anledning av senaste dagarnas storm kring en välriktad ledare i tidningen Jaktjournalen så behöver Jägareförbundet såväl som Naturvårdsverket stå upp för viltvårdsavgiftens och Viltvårdsfondens oberoende från politiska trender.

16 viltforskningsprojekt får i år pengar från Naturvårdsverket, genom Viltvårdsfonden. En fond som finansieras av jägarnas pengar via det statliga jaktkortet. Forskningen handlar om bland annat förvaltning av fjällripa, viltövervakning med viltkameror, lodjurens spridning och genflöde samt jämställdhet inom viltförvaltningen.