Jag tycker att det är självklart att staten ska ta alla kostnader som vargen orsakar.

Nu börjar skadeläget på grund av vargförekomst blir allt tydligare. För markägare, jägare, bärplockare och friluftsmänniskor i största allmänhet. Jaktmarkerna blir i princip värdelösa när löshundsjakten omöjliggörs.

Hur stor vargstammen ska vara och hur den ska regleras orsakar bråk i den finska regeringen.

Minst tolv vargar har konstaterats uppehålla sig i Siggeforareviret. Detta är klarlagt efter att de har fastnat på film.

När regeringen tillät Naturvårdsverket att höja nivån till 300 djur valde också Sverige en väg som leder till fler vargar än nödvändigt. Det visar en granskning av Svenska Jägareförbundet – som kontrollerat hur EU:s medlemsländer rapporterat referensvärdet för sina vargar.

Nu bekräftar länsstyrelsen i Skåne att det skett en vargföryngring i reviret på Linderödsåsen. Detta efter att markägaren gett tillstånd att besöka den plats där åtta vargar filmades under veckan.

Årets beslut om licensjakt på varg är en stor besvikelse. Det skriver ordförandena i nio av Jägareförbundets länsföreningar i ett gemensamt uttalande, där man uttrycker sin djupa oro för en framtid med okontrollerad ökning av vargstammen.

För första gången sedan 2018 tillåts licensjakt på varg i Dalarna. Licensjakten startar 2 januari 2022 och ska vara avslutad senast den 15 februari. Beslutet om licensjakt är självfallet välkommet, men totalt antal vargar på tok för få.

Kjell-Arne Ottosson, riksdagsledamot för Kristdemokraterna och bosatt i västra Värmland, har svårt att förstå dagens licensjaktsbeslut.
– Men vill man ha än större förakt för förvaltningen av varg så har man tagit helt rätt beslut, säger Kjell-Arne Ottosson.

Man blir bara dyster av dagens besked om nästa års licensjakt på varg. Fingertoppskänslan och förståelsen för landsbygdens villkor lyser med sin frånvaro. Bara drygt 30 vargar får skjutas. Trots att vargstammen är på nära 400 vargar och riksdagen har beslutat om ett mål på 170 vargar.

Mikael Samuelsson, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd, anser att politikerna nu måste leda myndigheterna i rätt riktning i vargfrågan.

För att nå förvaltningsmålet behöver det skjutas 40–50 vargar i Gävleborgs län. Det blev 12 i två gränsrevir, och nu fortsätter vargstammen att öka i storlek. Ordföranden i Jägareförbundet Gävleborg Johan Lundberg är tydligt upprörd när han kommenterar beslutet.

Sagan om pojken som ropade vargen kommer lär barn att inte överdriva eller hitta på. För när faran verkligen kommer är risken att ingen lyssnar och det kan få ödesdigra konsekvenser.

Trots att vargstammen ökar i delar av mellersta Sverige finns det risk för att exempelvis Värmland helt missar chansen till jakt på varg i vinter. En snedfördelad belastning som enligt Jägareförbundet måste få en lösning.

Jag tror jag förstår varför Svenska rovdjursföreningens ordförande Magnus Orrebrant använder 90 procent av sin replik på mitt inlägg om medlen i Rune Larssons stiftelse, till att anfalla den svenska jägarkåren, och inte på att utveckla hur hans förening lever upp till ansvaret att förvalta stiftelsens medel för att på bästa sätt hjälpa Upplands vargar.

Rovdjursföreningens ordförande Magnus Orrebrants senaste inlägg i debatten om varg och fårskötsel gör mig både chockad och illa till mods. Varför slänga rena lögner i ett media där han inte har sina ja-sägare som läsare? Var finner han fakta till det han påstår?

Vargförvaltningen har havererat och nu krävs ett rejält omtag i frågan enligt Svenska Jägareförbundet.

Vad Bengt Stor från Rättviks jaktvårdskrets verkar missa i debattartikeln ”Sätt stopp för ständiga överklaganden av rovdjursjakt” är att vi lever i ett demokratiskt samhälle.

En studie som gjorts av Göteborgs universitet framhåller att rovdjursförvaltningen i större grad bör adressera lantbruksföretagare och jägare.