ARTIKELN HAR UPPDATERATS. En bedrövlig stämma som aldrig får upprepas., men få konkreta svar på varför det blev som det blev – eller hur Svenska Jägareförbundet nu ska gå vidare och enas.
Flera av de elva länsordförande som stod på vinnarsidan menar att samtal och tid är några nycklar som behövs för att lätta upp de låsningar och den splittring som nu präglar Jägareförbundet.
Frågan är om det räcker?

Ilska och besvikelse.
Men också sorg.
Och någonstans en vilja att komma vidare. Utan att veta hur.
Så kan man sammanfatta reaktionerna på Jägareförbundets årsstämma bland de elva länsordförande som stod på förlorarsidan när den infekterade valprocessen avgjordes.
Svensk Jakt har varit i kontakt med samtliga.

Det löper en spricka genom Svenska Jägareförbundets styrande skikt.
Vid förbundsårsstämman 5–6 juni nådde den infekterade interna striden kokpunkten.
Vad beror splittringen på?
Varför har den uppstått?
Vilken är Jägareförbundets väg framåt?
Svensk Jakt granskar sprickan i Svenska Jägareförbundet.

Om man blir stor och stark ska man även vara ödmjuk inför sitt uppdrag. Det spelar ingen roll hur stort ett förbund är. Med en ledning utan förtroende från sina medlemmar är man inget. Ett förtroende kan man dessutom inte be om i debattartiklar, det kommer när man gjort sig förtjänt av det.

Oavsett det rådande läget och individuella personers ageranden inom Jägareförbundet ser jag ingen annan väg framåt än att vi nu måste steppa upp. Vi måste agera bättre för att stå upp för den svenska jakten, skriver Daniel Widman, vice ordförande i Jägareförbundet Norrbotten.

Jägareförbundets årsstämma är klar, och det är en tragisk historisk händelse som kommer att svarta ner förbundets styrelse under lång tid.

Det är med sorg i hjärtat jag tar del av referat och artiklar från Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Torsten Nilssons debattinlägg ”Jägareförbundet bör kunna enas och gå i takt framåt” skapar ett antal stora frågetecken.

Arbetet med att ena Jägareförbundet helt avgörande, och min ambition är att vara så öppen med information som möjligt och arbeta för medlemmarnas, viltets och jaktens bästa. Det skriver Svenska Jägareförbundets ordförande Peter Eriksson i ett svar på debattartikeln ”Hur tänker ni jobba?”.

Att det finns både förtroendevalda och enskilda medlemmar som är besvikna över årets förbundsstämma och valresultaten är begripligt.

Det är inte många som gått ner sig i kvicksand som kommer upp utan hjälp.
Det tror jag inte att Jägareförbundet gör heller.

Jag vill först och främst gratulera den nya ordföranden Peter Eriksson till hans nya uppdrag som ordförande i Jägareförbundet, men jag vill också ställa några frågor till förbundets ledning.

Representanter för flera länsföreningar i Svenska Jägareförbundet uppmanar enskilda medlemmar som överväger att lämna förbundet efter helgens stämma, att i stället byta länsförening för att markera sitt missnöje och samtidigt stärka den linje man stödjer.

I samband med helgens förbundsstämma höll Jägareförbundets nya styrelse ett kort möte. Där togs beslut om vilka som har teckningsrätt för Svenska Jägareförbundet, i ett läge där då både den tidigare ordföranden Torbjörn Larsson och generalsekreterare Bo Sköld lämnat sina uppdrag.

I lördags valdes Peter Eriksson att efterträda Torbjörn Larsson som ordförande för Svenska Jägareförbundet. Det är ett djupt splittrat förbund som Peter Eriksson tar över. Hur ska han hela såren efter stämman och ena det sargade Jägareförbundet?

Som en radiopjäs av Lars Norén i regi av Nils Poppe.
Det var så Jägareförbundets årsstämma uppfattades av oss som lyssnade. Så att ni som var där vet.

Under lördagen ägnade jag sex timmar åt att följa årsstämman i Svenska Jägareförbundet, och jag fick lite ”skämskudde-känsla”.

Svenska Jägareförbundet är efter årets stämma djupt splittrat. Ett sårskjutet förbund, som nyvalde ordföranden Peter Eriksson uttryckte det. Elva län mot elva län.
Birgitta Isaksson, ordförande för Jägareförbundet Norrbotten, varnar nu för medlemsflykt.

Svenska Jägareförbundets årsstämma valde på lördagen Peter Eriksson till ny ordförande i förbundet.
Striden var jämn in i det sista. Den slutna voteringen utföll med 26 röster för Peter Eriksson, 21 för Henry Sténson.