Det är skamligt att skogsindustrin får diktera vilka djur som är nyttiga, som passar in i deras ekonomiska tänk. Skogsbruket, som har minskat den biologiska mångfalden med episka mått.

Skogsbolagens järngrepp om jägarna och Skogsstyrelsens likgiltighet gör att miljöbrott aldrig uppdagas. Men något är på väg att hända. Medvetenheten om skogsbrukets brister ökar i samhället.

Skogsstyrelsen står fast vid de resultat man redovisat efter älgbetesinventeringen av AB Karl Hedins marker i brandfältet i Västmanland. Myndigheten ser ingen anledning att ändra i inventeringsmetodiken. Företagets egen inventering kan inte jämföras med Äbin, hävdar Skogsstyrelsens specialist.

Mångfalden är viktig för oss alla. De stora skogsbolagen instämmer och har till skillnad från de flesta jägarna till och med en förlåtande inställning till vargen. Men när gäller älgen tas inte dessa hänsyn.

Pandemin har gjort att naturintresset har skjutit i höjden. Och det verkar bestå enligt en ny undersökning.

Efter min kritiska artikel om Holmen skog AB och deras uppsägning av Jaktjournalens mark i Jämtland, hade jag förväntat mig ett svar. Det är dödstyst, vilket i och för sig kanske inte är så anmärkningsvärt.

Att något annat än en ren hämndaktion ligger bakom att Holmen säger upp tidningen Jaktjournalens gamla jaktarrende är det väl ingen som tror. Sluta vara så lättkränkt, Holmen skog AB.

Sista ordet verkar inte vara sagt i den segslitna tvisten om Hornmyrs viltvårdsområde. Sveaskog och Holmen skog vill upplösa området. Det vill inte ett antal markägare som nyligen fick rätt i förvaltningsrätten. Skogsbolagen överklagar dock till kammarrätten.

I Svensk Jakt nummer 5 presenteras och recenseras tre nya böcker. Två med direkt anknytning till jakt och skog, den tredje mer hushållsnära, för alla hemmakockar.

Att det ser ut som det gör i större delen av norra Sverige är inte konstigt med tanke på att Sveaskog snart har avverkat all skog som har möjlighet att skapa livsmiljöer för det djurliv som har levat där, sedan tusentals år!

En omsvängning har varit på gång under några år, men förra året passerades en gräns som gör det extra tydligt. Då levererades fler tallplantor än granplantor, rapporterar Skogsstyrelsen.

Den utveckling som vi har sett över de sista 20 åren har accelererat betydligt de senaste 3–4. De som förespråkar ökat skydd för skogen, mera stöd för rovdjuren, och ytterligare inskränkningar på jakten och jägarna, har lyckats utöver vad som kan antas vara normalt i ett demokratiskt samhälle.

Markägare inom Långeds viltvårdsområde ansökte om att få skyddsjaga totalt 20 älgar nu i februari. Det handlar om ansamlingar av vandringsälgar som orsakar skador på ungskog. Men länsstyrelsen säger nej. I stället förordar myndigheten utfodring och vill satsa på ett forskningsprojekt i ämnet.

Regeringen och Skogsstyrelsen ser olika på utvecklingen av Sveriges miljömål för levande skogar. Tvärt emot sin expertmyndighet anser miljöminister Isabella Lövin (MP) att trenden är negativ. Det kan påverka Sveriges inställning till EU-kommissionens förslag om ett utökat och strikt skydd av svenska skogar.

Här en stilla undran över hur makten styr och ställer, utan att behöva ta ansvar, trots solklar lagstiftning, och utan hänsyn till folkets krav och önskemål om en välmående natur. Det är ju vi svenskar som äger landet, med alla skogar och dess djurliv. Det är också vi som ser den misskötas.

Storskogsbrukets tryck på glesbygden hårdnar. Sveaskog kastar ut jaktlag, och vill bedriva skarsnöjakt på älg. Samtidigt ödelägger skogsbolagen den nordsvenska naturen. De områden som bolagen roffade åt sig under baggböleriepoken bör återförs till privat och statligt ägande.

Av de tusentals motioner som skrivs av enskilda riksdagsledamöter är det endast ett fåtal, fyra procent, som röstas igenom helt eller delvis. Trots det är motionerna intressanta att studera som viljeyttringar och som en fingervisning om hur jakten betraktas av de folkvalda.

Älgen är en svensk nationalsymbol vars öde inte kan avgöras enbart av en intressegrupp. Att skjuta ner stammen som man gjort i Finland är inget att ta efter.

Jag är med och arrenderar en mark av Sveaskog i Örebro län. Häromdagen dök årets PM från bolaget ner i mailboxen hos vår jaktledare. Detta inleds trivsamt med ”det ska vara roligt att jaga på Sveaskogs marker”. Efter den inledningen är det roliga slut.