I en debattartikel i Svenska Dagbladet varnar fyra forskare i dag för farorna kring när vetenskap förnekas. Men när man försöker maskera opinionsbildning som ”forskning” i vargfrågan driver de själva på utvecklingen i den riktning de varnar för.

Låt djuren leva så långt det går, skriver signaturen Gudrun i insändaren Låt vargen riva ren och får. Varför stanna vid djuren? Hennes resonemang kan lika gärna överföras till växtriket.

För mig är det enkelt, låt djuren leva så länge det går. Vi kan döda djur i många sammanhang, och vi gör det. Därför blir det svårt att dra gränsen, var går djurens rätt någonstans?

Nu är det hög tid att riksdagens beslut blir verklighet gällande förvaltning av varg.

Mot bakgrund av vad som hänt i samband med outsourcingen av Transportstyrelsens dataregister finns det anledning att ifrågasätta att de vapenregister som finns inom EU ska delas mellan medlemsländerna.

Säg rävjakt till en oinvigd och vederbörande ser inför sitt inre trumpetande män i röda rockar bakom ett helt stim av hundar. För det första har den engelska rävjakten varit förbjuden i över tio år. För det andra är den så långt ifrån den sorts rävjakt vi bedriver i Sverige man kan komma. 

Det är roligt att Svensk Jakt är engagerade i viltförvaltningen i Jämtlands län och att ni uppmärksammar vårt arbete i er tidning. Det är dock några saker som vi gärna vill att ni rättar i er artikel ”Kritik mot Jämtlands björntilldelning”.

Vi känner en stark oro över att antalet skyddsjakter kommer att öka väsentligt, vilket innebär stora bekymmer för rennäringen, om inte tilldelningen via licensjakt ökas markant. Det skriver Peter Eriksson och Gun Fahlander, som representerar Jägareförbundet Mitt Norrland och jägarintresset i viltförvaltningsdelegationen i Jämtlands län.

I en insändare efterfrågar signaturen Våge statistik rörande jägarexamen.

När man tar del av uppgiften att en liten förening i glesbygden examinerat bortemot 700 jägarexamenselever per år, då börjar man fundera lite.

Som många andra som bor och i vargområden är jag rädd för att vi snart börjar tappa tron på att vi ska få vara med och påverka vår situation i vargfrågan. De politiska beslut som påverkar våra möjligheter att bedriva löshundsjakt, eller hålla betande djur, är snart ett minne blott. Man kan inte bli annat än besviken på politiker, Naturvårdsverket och så kallade miljöorganisationer som helt bortser från detta faktum.

På senare tid har jag läst ett flertal artiklar angående den svenska vargjakten och det är uppenbart att det råder oklarheter hos många jägare, men även hos de bägge jägarförbunden, om vad som gäller i fråga om jakt och populationsnivåer på ett rödlistat djur som varg i EU:s Art- och habitatdirektiv.

Det går väldigt bra för vargstammen. Vi har just nu fler vargar i Skandinavien än vad vi haft på ungefär 150 år.
Det är viktigt att komma ihåg. För det är lätt att tro något annat när man ser larm från olika vargvärnarorganisationer, storstadsmedier eller – som nu senast – ett pressmeddelande från Naturvårdsverket.

Trots ett intensivt arbete från Jägareförbundet och ett starkt tryck från jägarna beslutade Norrbottens viltförvaltningsdelegation om tre års älgjakt utan uppehåll för brunst. Av samtliga Sveriges hjortvilt är det enbart älgen där man tillåter jakt på handjur under brunst, och detta sker enbart i Norrbotten.

Sedan Svenska Jägareförbundet i dagarna skickade ut sin medlemsavisering har diskussionen i sociala medier om vilket jägareförbund man ska tillhöra skjutit fart. Tittar man på argumenten är det lätt att välja.

Vi lever i en urbaniserad värld och även i vårt land bor allt fler i större städer även om landsbygdsbefolkningen inte minskar. Vi tror att en av morgondagens stora utmaningarna är att värna jakten som har haft stor betydelse sedan urminnes tider.

Sedan Anders Bjärvall, verksam i Naturskyddsföreningen och sedermera Naturvårdsverket, släppte ut anden ur lampan i mitten av 1970-talet inom ramen för Projekt Varg, har den svenska landsbygden inte varit sig lik.

De borgerliga partierna i utbildningsutskottet påstår på svenskjakt.se att deras debattartiklar varit avgörande för regeringens arbete med inriktningar på gymnasieskolans naturbruksprogram. Med det sprider man en felaktig bild av regeringens arbete.

För nära 500 år sedan bröt Gustav Vasa med den katolska kyrkan och vägrade i samma tid betala mera till Hansan. Allt detta gjorde han för att kunna styra landet med dess egna lagar och behålla landets resurser.