Det tar längre tid att få iväg en andra pil än ett andraskott som skjuts med en repeterstudsare. Men hur lång tid tar det att ladda om kulpipan på en drilling eller en kombi?

Vid jakt med pil och båge måste jägaren vara extra noga med skjutavståndet. Och väl medveten om den egna förmågan.

Att vänta till skottillfället är perfekt är just det bågjägare är bra på. Då behövs mycket sällan ett andra skott.

Viktigast vid jakt är att bespara viltet onödigt lidande. Ett snabbt andraskott kan vara avgörande för att så sker. Hinner bågjägarna med det?

Den som är lite skogskunnig inser att älgens födointag bara är en bråkdel av de verkliga tillväxtförlusterna i våra skogar, som ganska lätt skulle kunna åtgärdas.

Att det är betesskador på tall i norra Sverige beror på att det är väldigt stora områden som täcks av tallungskogar med väldigt lite lövträd.

De första resultaten av den finska studien av bågjakt har under veckan presenterats och det ser försiktigt positivt ut för de som länge längtat att få spänna bågen även i Sverige, även om ett definitivt beslut lär dröja ett tag till. Men varför är så många inom jägarkåren skeptiska?

Om de enorma arealerna kraftledningsgator utnyttjas för viltfoderproduktion minskar viltbetet i produktionsskogen samtidigt som vi kan hålla fler hjortvilt. Men nästan ingen gör något konkret.

Artikelserien om älgen på Svenskjakt.se visar på problem inom älgförvaltningen som finns i hela landet. Att rädda älgstammen är högprioriterat.

Anpassa jakttiden efter älgtillgången, avskaffa avlysningsjakten och bruka skogen med metoder som gynnar både vilt och ungskog. Titta på hur skogsbruket bedrevs för 50 år sedan, då vi hade mycket mer älg än nu.

Nu är älgjakten över och det börjar bli dags för älgförvaltningsgruppen att planera den fortsatta förvaltningen av vår nationalsymbol. Älgstammen fortsätter att minska kraftigt i de södra delarna av Härjedalen. Orsaken är ett för högt rovdjurstryck och en för stor avskjutning under en följd av år.

En älgstam i fritt fall. Områden där jakt på älg kanske inte kan genomföras kommande jaktår. Rödlistning. Rubrikerna har avlöst varandra sedan säsongens älgjakt avslutats.
Tio år efter införandet av ett nytt älgförvaltningssystem är misstron mellan parterna större än någonsin.
Hur kunde det bli så?

I veckan publicerade Vetenskapsradion Klotet ett längre reportage om vargjakt; ett reportagearbete som även genererade några nyhetsinslag. Ett sådant handlar om Naturvårdsverkets pågående arbete med att ta fram riktlinjer för vargflyttar (flyttar till mellersta och södra Sverige, av vargar som vandrat in i norra Sverige österifrån, och som – om de förökar sig – då kan minska inavelsgraden i vargstammen i Sverige).

Regeringskansliet är befolkat av vänsterfolk och miljöpartister som driver sin egen agenda. Har man som nu oerfarna statsråd och många tjänstemän med andra lojaliteter blir politikerna lurade upp på läktaren.

Jag blir så fruktansvärt besviken och arg när jag läser landsbygdsminister Peter Kullgrens (KD) undanflykter och bortförklaringar i jaktfrågor.

Just nu förekommer mycket spekulationer om vad det nya blyhagelförbudet kommer att innebära. Jag ser det endast som ytterligare ett sätt för jakthatarna att komma åt oss jägare.

Jag har svårt att förstå att det idag finns en så tydlig motsättning mellan jägare och oss så kallade miljömuppar, ofta medlemmar i Naturskyddsföreningen eller Miljöpartiet.

EU:s sju miljoner jägare borde ha något att säga till om. Vi borde gemensamt göra som fransmännen gör när de är missnöjda. Protestera så det märks. I stället knyter vi näven i byxfickan. Det hjälper föga.

Nuvarande regering skyller blyhagelförbudet på den tidigare. Det är inte att ta ansvar att skylla ifrån sig.