Från regeringen kom i dag två viktiga beslut. Ett som berör skyddsjakt på varg, och ett som handlar om vargstammens referensvärde.

För åtta år sedan – i juni 2015 – fick Naturvårdsverket i uppdrag från regeringen att undersöka hur skyddsjakten på varg kunde utvecklas för att möta de behov som finns, givet den ökande vargtätheten i vissa områden.

Fyra månader senare levererade Naturvårdsverket sin rapport till regeringen, och dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), den 126-sidiga ”Skyddsjakt varg – översyn av regler och tillämpning”.

I rapporten skrev Naturvårdsverket att Viltskadecenters tumregler och rekommendationer kring hantering av närgångna rovdjur, som i stor utsträckning används av länsstyrelserna när de ska fatta beslut gällande skyddsjakt på varg, var i behov av revision.

”Utvärdering och revidering kan ges i uppdrag till Viltskadecenter av Naturvårdsverket och göras i samverkan med Naturvårdsverket”, skrev Naturvårdsverket i den rapport som lämnades till regeringen den 6 oktober 2015.

Sedan dess har inte mycket hänt i frågan.

När Svensk Jakt 2020 granskade frågan om skyddsjakt på varg uppgav Naturvårdsverket att ”andra frågor prioriterats högre”.

Nu tycks det – äntligen – bli verkstad i den del av vargfrågan som torde vara den allra lägst hängande frukten att plocka: att få till stånd rimliga regler för skyddsjakt på varg, så att berörda människor känner förtroende för förvaltningen.

För i just detta avseende, i frågan om skyddsjakt på varg, finns det inte några stora motsättningar. Till och med de mest inbitna vargkramarorganisationerna säger sig acceptera skyddsjakt på skadegörande varginidivider. Varför vi har behövt vänta så länge på att få justeringar till stånd i just detta avseende är således en stor gåta.

Eller – kanske inte, förresten. 

För vi vet ju vid det här laget att alla de myndigheter som är involverade i vargförvaltningen under lång tid, i hög grad styrts av människor som har ett ensidigt bevarandeperspektiv. Tjänstemän som betraktar varje skjuten varg som ett nederlag. Som därför gjort allt som varit möjligt för att undvika att förenkla beslut om skyddsjakt på varg. 

Som Svensk Jakt kunnat rapportera tidigare under dagen ger regeringen nu ett nytt uppdrag till Naturvårdsverket – ett uppdrag som går ut på att ta fram uppdaterade riktlinjer som kan användas vid skyddsjakt efter varg. Svensk Jakt har i återkommande artiklar granskat regler för och beslut om skyddsjakt. De finns publicerade med taggen #Granskning skyddsjakt.

I uppdraget specificerar regeringen att Naturvårdsverket ska ”ta fram en bedömning om under vilka omständigheter skyddsjakt efter varg skulle kunna beviljas redan efter ett eller enstaka angrepp på tamdjur eller hundar, eller när vargar skapar oro och otrygghet genom att befinna sig nära människor, tamdjur eller hundar”.

I uppdraget ingår även att redovisa ”möjligheterna för tamdjurs ägare eller vårdare att med stöd av 28 § jaktförordningen i nuvarande lydelse, eller genom ändringar i bestämmelsen, spåra upp och avliva en skadegörande varg i direkt anslutning till ett angrepp på tamdjur eller hund samt se över om fler hjälpmedel bör tillåtas för att få till stånd ett snabbt avlivande”.

I dagens beslut konstaterar regeringen:

”Det har gått 17 år sedan SLU:s riktlinjer först togs fram, och vargpopulationens storlek och utbredning har ökat påtagligt sedan dess. Vargstammen är idag ungefär tre gånger så stor som då riktlinjerna togs fram.”

Dagens andra beslut från regeringen är inte mindre viktigt: en ändring av Naturvårdsverkets uppdrag att utveckla vargförvaltningen vad gäller vargstammens referensvärde. Regeringen skrider här till verket med sin sedan tidigare – många gånger – uttalade ambition att minska vargstammens storlek.

I beslutet skriver regeringen:

”Naturvårdsverket ska utifrån bästa tillgängliga kunskap och vetenskapliga expertis analysera hur vargens referensvärde i fråga om populationsstorlek för gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet skulle kunna vara i enlighet med riksdagens tillkännagivande och inom det intervall på 170–270 som angavs i propositionen ”En hållbar rovdjursförvaltning” (prop. 2012/13:191).

I analysen ska särskilt redovisas under vilka förutsättningar referensvärdet kan vara i den lägre delen av intervallet.”

Beslutet är också ett svar – eller reaktion – på det uppdrag som S-regeringen i maj 2022 gav till Naturvårdsverket. Ett uppdrag som tidigare i år resulterade i att Naturvårdsverket gav två internationella forskare i uppdrag att analysera det svenska referensvärdet för varg, med frågeställningen om referensvärdet kan vara mellan 170 och 270 vargar.

Med dagens beslut justerar regeringen den frågeställningen, från ”om” till ”hur”.

Det står helt klart att regeringen i och med detta nu skärper tonen gentemot myndigheten. Den saken understryks inte minst av formuleringen i dagens beslut:

”Naturvårdsverket ska löpande informera Landsbygds- och infrastrukturdepartementet vid utförandet av uppdraget.”

Ingen friåkning här, alltså. Inga egna kreativa initiativ – utan tydligt fokus på den tilldelade uppgiften.

Det är uppenbart att regeringen nu pekar med hela handen i vargfrågan. Nu återstår att se om Naturvårdsverket – och övriga i vargförvaltningen involverade myndigheter – kommer att följa den utpekade riktningen?

Eller är det även framgent vargaktivister som bestämmer på våra myndigheter?

Fortsättning lär följa.