EU-parlamentet har i veckan röstat för en förändring av EU:s naturvårdslagstiftning, vilket innebär att man vill kunna ändra olika arters skyddsstatus. Det är lovvärt, men man undrar varför samma parlament för drygt ett år sedan röstade emot en modernisering av art- och habitatdirektivet?

Britt Marie Nordquist efterlyste avståndstagande från hat och hot riktat mot vargdrabbade hundägare (15/11) och fick svar av Rovdjursföreningens ordförande Torbjörn Nilsson (16/11). Britt Marie Nordquist får här slutreplik i debatten.

I ett debattinlägg den 15 november frågade Britt-Marie Nordquist huruvida det är acceptabelt att rovdjursföreningar inte tar avstånd från de som i sociala medier öser hot och hat mot människor vars hundar dödats av varg. Nu svarar Svenska Rovdjursföreningen.

En jämthund och en stövare i Värmland, en gråhund i Gävleborg, vargens skörd på bara några dagar. Jag lider med de hundägare som drabbats, men i kapp med sorgen startar också ilskan.

I debattartikeln Problemet med efterlämnad ammunition måste lösas, efterlyser skribenten ett system för hur sådan ska kunna lämnas till polisen. Men ett sådant finns redan och det är idag inga problem att lämna ammunition till myndigheten.

Jag hoppas verkligen att hovrätten inte går på bluffen från Girjas sameby att lokalbefolkningen inte blir negativt drabbad, om samebyn får ensamrätt att förvalta jakten och fisket på statens marker.

Efter en interpellationsdebatt i riksdagen i tisdags svänger plötsligt landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) i CWD-frågan, skriver riksdagsledamoten John Widegren (M).

Svenska staten och Girjas sameby tvistar om vem som äger jakt- och fiskerättigheterna inom Girjas sameby på statens mark ovan odlingsgränsen i Norrbotten. Jörgen Jonsson och Jenny Wik-Karlsson som representerar renskötseln har skrivit en debattartikel där de förklarar varför de stämde staten. Många jägare har reagerat på hur de har beskrivit konflikten och sina syften med processen.

Debatten om Girjasmålet och förvaltningsrätten över jakt och fiske i fjällvärlden rasar, bland annat på svenskjakt.se. Vilken näring som orsakar det verkliga slitaget i fjällen är inte svårt att se.

Girjasmålet handlar självklart inte om renars ve och väl eller om renskötselns villkor, vilket Jenny Wik-Karlsson och Jörgen Jonsson vill göra gällande i debattinlägget ”Varför stämde vi staten?”. I dag förekommer få eller inga störningar alls av renskötseln, vare sig från jägare eller från sportfiskare.

I debattinlägget ”Vad jägaren får för vildsvinet är inte problemet” skriver Kenth Carlson att vi som har vilthanteringsanläggningar täljer guld. Det är lätt att räkna ut en stor vinst när man inte bryr sig om kostnaderna.

Långa handläggningstider, omfattande ansökningsprocesser och krångliga särregleringar försvårar för Sveriges laglydiga vapenägare. Det vill vi moderater ändra på. Vi föreslår därför en rad reformer som underlättar för jägare och sportskyttar.

Statlig stimulans behövs för att förbättra tillvaratagandet av svenskt viltkött. Staten bör se till att denna naturtillgång erbjuds skolmatsalar, äldreboenden, förskolor och sjukhus, skriver debattören Anders Karlén.

Den 6 november börjar prövningen av samernas rätt till jakt och fiske ovan odlingsgränsen inom Girjas sameby. Målet gäller frågan om samerna har en ensamrätt till jakten och fisket i förhållandet till staten. Gällivare Tingsrätt meddelade sin dom 3 februari 2016, domen gick i linje med vad samebyn yrkat. Staten överklagade Tingsrättens dom och frågan är nu aktuell i Hovrätten.

Att halvera priset som jägaren får för vildsvinskött kommer inte att lösa problemet. Låt istället jägarna sälja kött för låt oss säga 50 kronor kilot till närmaste butik på hemorten. Då slipper konsumenterna betala flera hundra kronor per kilo och efterfrågan ökar.

Att vildsvinsstammen växer är ingen nyhet för någon. Frågan är bara vad vi ska göra av detta ädla matvilt? Någon påstår att butiker och restauranger formligen skriker efter vildsvinskött. Jag upplever raka motsatsen: Ingen vill ha mer vildsvinsvinskött. 

På P1 lyssnade jag till ett program där man försökte fånga aspekter på jakt och intervjuade en som nästan var helt emot jakt, man skulle jaga älg och vildsvin. Jag slogs av att vi måste bemöta jaktmotståndarna med fakta och bra argument.

I väntan på att EU:s naturvårdsdirektiv ändras i rätt riktning för bland annat jägare och fiskare måste regeringen kavla upp ärmarna och se till att tillämpningen av direktiven förbättras. Det duger inte att vänta på att något ska hända i Bryssel.

Vilda djur är inte skadedjur men de kan bli för många och orsaka stora skador. Företrädare för Jägareförbundet som ryggmärgsmässigt tonar ner problemen hjälper varken jägarna eller viltet.