Inför valet 2018 ställde Svensk Jakt liksom tidigare ett antal aktuella, jägarnära frågor till de politiska ­partierna. Svensk Jakts Bernt Karlsson har djupdykt i hur väl politikerna hållit de löften som gavs under mandat­perioden utifrån svaren som partierna gav på Svensk Jakts frågor.

Dessa löd i korthet:

1. Ska hot och våld mot jägare klassas som hatbrott?

2. Vill ni ge jägarna fler platser i viltförvaltningsdelegationerna?

3. Hur ska vapenlagstiftningen kunna förenklas?

4. Ska fjälljakten i första hand upplåtas till boende i landet?

5. Ska vi införa licensjakt på säl?

6. Vill ni demokratisera ­älgförvaltningen?

7. Hur ska riksdagens mål för vargstammen förverkligas?

8. Vill ni värna Jägareförbundets allmänna uppdrag?

Samtliga svarade

Frågorna skickades ut i god tid före valet och besvarades av alla ­partier. För att stärka svarens ­legitimitet hade vi bett att de precis som ­tidigare skulle vara undertecknade av ­respektive partiledare.

Foto: Mostphotos

Första frågan handlade om ifall hot och våld mot jägare ska betraktas som hatbrott. Bakgrunden var att både eftersöks­jägare och vargjägare hade utsatts för hot, våld och skadegörelse. Stor politisk enighet rådde om att hot och våld aldrig är acceptabelt, men att klassa det som hatbrott sågs inte som någon bra idé av något parti.

Foto: Lars-Henrik Andersson

Efter valet 2014 fick miljö- och naturvårdsintresset två extra platser i länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer och därmed dubbelt så stark representation som jägarna i en beslutsinstans för bland annat älg- och rovdjursjakt.

Det sades att de två extraplatserna var den rödgröna regeringens sätt att kompensera Miljöpartiet för att dessa fått vika ner sig, när överklagandena om beslutad vargjakt flyttades till en och samma domstolskedja.

Svensk Jakt frågade därför om riksdagspartierna var ­beredda att stärka jägarnas inflytande, eftersom avsikten med viltförvaltningsdelegationerna är att besluten ska fattas närmare de människor som berörs.

Här svarade ­Sverigedemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna obetingat ja. Miljöpartiet och ­Vänsterpartiet var lika tydligt emot.

Social­demokraterna och Liberalerna ville följa utvecklingen och göra ­nödvändiga förändringar vid behov. Det brukar betyda att ingenting händer och det praktiska resultatet blev också att sammansättningen av viltförvaltningsdelegationerna förblivit oförändrad.

Foto: Jan Henricson

Eftersom EU:s nya vapen­direktiv skulle införlivas i den svenska ­lagstiftningen öppnades möjligheter­ till förändringar. Svensk Jakt undrade därför om riksdagspartierna hade ­några förslag till förenklingar.

Här var det god budgivning från partierna och de flesta var överens om att jägarnas och sportskyttarnas vapen skulle värnas vid en implemen­tering av EU:s vapen­direktiv. Sverigedemokraterna var mest tydliga med att endast minimi­kraven skulle införas och allt därutöver avslås. I likhet med Kristdemokraterna ville man också att hanteringen av vapenlicenserna skulle flyttas från Polisen till en ny viltmyndighet.

Moderaterna och Kristdemokrat­erna ville slopa licens­kravet på ljud­dämpare och problem­et med de långa handläggningstider­na för vapen­licenser togs upp av ­Vänsterpartiet och Centerpartiet.

Extra anslag kan öka polisens kontroll av jägarnas vapenförvaring

Vad som blivit verkstad av allt snack är att licenskravet på ljud­dämpare slopats från och med den 1 juli i år sedan justitieutskottet klubbat regeringens proposition och att Polismyndigheten fått 50 miljoner i extra­anslag för att korta handläggnings­tiderna för vapenlicens­er. Trots att pengarna var öron­märkta för detta ändamål har Polisen tänkt använda en del av anslaget till att kontrollera jägarnas vapenförvaring, enligt vad som sipprat ut!

Fick stå tillbaka

Regeringens förslag till hur EU:s reviderade vapendirektiv ska införas i svensk lagstiftning är vilande, då inrikesdepartementet under mandatperioden haft fullt upp med att hantera spridningen av corona­viruset och dess effekter på sam­hället. Processen har också bromsats på grund av att riksdagens majoritet sagt nej till tidigare lagrådsremisser, liksom det ur direktivet utryckta förslaget om löstagbara vapen­magasin, som gick längre än vad direktivet krävde.

Inrikesminister Mikael Damberg (S) lämnade i ­nederlagets stund kammaren uttalande många besvärjelser över den svenska vapenlobbyn trots att det inte finns någon sådan.

Foto: Olle Olsson

Förre landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) lovade inför valet 2014 att bringa ordning i fjälljakten.

Utvecklingen hade gått åt det hållet att det uppstått trängsel på grund av den stora tillströmningen av utländska jägare. Bucht höll sitt löfte, men det tog honom två år på grund av alla byråkratiska hinder och även politiskt motstånd, till och med inom det egna partiet. De nya reglerna, som infördes från och med hösten 2017, innebar att småviltsjakt på statens mark i fjällen före 15 september endast ska upplåtas till jägare som är fast bosatta i Sverige. Efter detta datum får även utländska jägare jaga.

Svensk Jakts korta, enkla fråga till riksdagspartierna var därför om landets jägare även fortsättningsvis kunde räkna med att ha förtur till jakten på statens mark i fjällen.

Alla partier svarade ja i korus. Till och med Miljöpartiet tyckte att det var en rimlig ordning. Men i januari 2020 kom Högsta domstolen med sitt utslag i det uppmärksammade Girjas-målet som gav Girjas same­by rätt att själva upplåta småviltsjakt och fiske inom sitt område. Hela frågan har nu begravts i en utredning om en ny renskötsellag som inte ska vara klar förrän 2025.

Uppmanade regeringen

I juni i fjol uppmanade riks­dagen regeringen att besluta om ett tilläggs­direktiv till utredningen med ­innebörden att inte bara ta hänsyn till de renskötande samernas rätt utan att även väga in övriga i landet boende och lokalbefolkningens rätt till småviltjakt och fiske. Ett år sen­are, 17 juni 2022, levererade ­regeringen ett sådant tilläggsdirektiv.

Foto: Ulf Lindroth

Den dramatiska ökningen av säl längs våra kuster och de problem sälarna orsakar var bakgrunden till enkätens femte fråga. Ska säl förvaltas som andra viltarter i starka populationer, det vill säga med licensjakt?

Inställningen var överlag positiv till ökad jakt på säl, främst för att skydda kustfisket, och licensjakt förordades av Sverigedemokraterna, Center­partiet och Liberalerna. Vänster­partiet och Miljöpartiet tyckte däremot att det räckte med skyddsjakt.

Önskemålen om utökad säljakt ­infriades delvis under mandat­perioden och tycks vara en process som går åt rätt håll. Sedan några år jagas gråsäl genom licensjakt och en väl tilltagen rikskvot på 2.000 djur som jägarna har svårt att överskrida och som i praktiken innebär allmän jakt.

Det är Naturvårdsverket som håller i jakten på gråsäl och systemet har i det stora hela fungerat bra. Knubbsäl jagas enligt länsvisa kvoter medan skyddsjakt ännu gäller för vikaresäl i de tre nordligaste länen.

Foto: Kjell-Erik Moseid

Missnöjet med den nya älg­förvaltningen och de bolagsstyrda älg­förvaltningsgrupperna var uppen­bart redan före förra valet. Stora motsättningar hade ­skapats genom att storskogsbrukets ­företrädare utnyttjat eller hotat med att utnyttja sin utslagsröst. Svensk Jakt frågade därför partierna om de var beredda att demokratisera älgförvaltningen och stärka vanliga jägares inflytande.

Frågan besvarades enligt den vanliga politiska retoriken om det viktiga i att väga samman olika intressen och ha en bra dialog. Flera partier var öppna för förändringar vid behov, men något sådant uppstod i alla fall aldrig under mandatperioden.

Endast Moderaterna ansåg att även älgförvaltningsgrupperna kunde ­behöva ses över och att det i så fall kunde ske samtidigt som vilt­förvaltnings­delegationerna utvärdera­des, ett krav som ­framförts till regeringen i ett så kallat ­tillkännagivande från riksdagen.

Slutresultatet blev att ingenting gjordes och att allt förblivit vid det gamla.

Foto (i hägn): Ingemar Pettersson

I riksdagens beslut om en hållbar rovdjurspolitik sades bland annat att vargstammen ska minskas i de län där koncentrationerna av varg är störst. Frågan till riksdagspartierna var därför hur de skulle säkerställa att riksdagsbeslutet även genomfördes i praktiken.

Socialdemokraterna hänvisade till att man under föregående mandat­period lyckats stoppa tidigare rätts­kaos med ständiga ­överklaganden och inhiberade vargjakter. Alla överklaganden hade flyttats över till samma domstolskedja (Förvaltningsrätten i Luleå, ­Kammarrätten i Sundsvall och ­Högsta förvaltningsdomstolen) ­vilket bäddat för en vargjakt som klarar domstolsprövningar.

Politiska målen

Miljöpartiets fokus låg på skyddsjakt och skadeförebyggande åtgärder medan Vänsterpartiet menade att det är Naturvårdsverkets bedömning som ska tillgodose de politiska mål­en.

Av ungefär samma uppfattning var Centerpartiet och Liberalerna. 170–270 vargar Moderaterna ställde sig helt bakom riksdagens mål på ­170–270 vargar och ville stärka viltförvaltnings­delegationernas mandat att fatta ­beslut om vargjakt.

Sverigedemokrat­erna menade att vargstammen måste förvaltas mer aktivt av en ny viltmyndighet utanför Stockholm och att beslutad licensjakt inte ska tillåtas obstrueras av aktivister.

Kristdemokraterna menade att antalet vargar som ska fällas under licensjakt ska anpassas till de demokratiskt beslutade målen och att länsstyrelserna måste bli mer alerta när det gäller skyddsjakt. Slutresultatet har blivit att varg­cirkusen fortsätter, men nu i huvudsak utanför domstolarna, med tilldelningar som är otillräckliga för att få kontroll över tillväxten och uppfylla den av riksdagen beslutade målsättningen för vargstammens storlek. Vargstammens storlek ­smyghöjs hela tiden med medvetna ­eller omedvetna feltolkningar av inventeringsresultat och invecklade beräkningsmodeller.

Inget nytt beslut

Något av en höjdpunkt i det sammanhanget utgjorde tilldelningen vid 2021 års licensjakt. Endast 24 vargar fick fällas, men det rätta antal­et skulle ha varit 55 eftersom man inte räknat in 2021 års reproduktion i underlaget. Trots denna miss kunde eller ville inte länsstyrelserna ta tilläggsbeslut om att utöka den ursprungliga tilldelningen.

Läs även

• Det stora sveket om jägarnas pengar