Det bland den svenska landsbygdsbefolkningen ständigt småputtrande missnöjet med vargförvaltningen – eller snarare bristen på sådan förvaltning – börjar återigen att närma sig kokpunkten. Det är inte heller så konstigt, med två års utebliven licensjakt på varg och en – som Svensk Jakt i en större granskning nyligen visat – uppenbart dysfunktionell skyddsjakt.

Den som närt förhoppningen att ansvariga myndigheter – Naturvårdsverket och länsstyrelserna – av egen kraft och inom överskådlig tid ska skapa en fungerande vargförvaltning i Sverige kan nog sluta hoppas nu.

Därom gavs tydliga besked vid onsdagens vargseminarium i Sveriges riksdags förstakammarsal; ett arrangemang som Kristdemokraternas riksdagsledamöter Magnus Oscarsson och Kjell-Arne Ottosson stod som värdar för.

Myndighetsrepresentanterna i panelen, Naturvårdsverkets Marcus Öhman och Maria Falkevik från länsstyrelsen i Värmland, visade inte precis någon större vilja att skriva under på problembilden. Vargdrabbade människors förtroende och tillit för dessa statens institutioner är mycket lågt, eller rentav obefintligt, och då föreligger ett tydligt problem. Men när sagda myndigheter inte själva vill inse det, kan man knappast hoppas på någon snar bättring.

Från Naturskyddsföreningens chefsjurist Oscar Alarik kom det heller inga nyheter. Denne påstod sig önska att parterna ska krypa upp ur skyttegravarna. Det var åtminstone de ord han uttalade, men kommunikation är som bekant mer än enbart ord, och knappast någon av de församlade missade den nedlåtande von oben-attityd som Alarik intog – en ton som inte på något vis inbjöd till fruktbar fortsatt dialog. Alarik passade även på att framhålla att isar och fästingar är större problem än vargen i Sveriges natur.

En föraktfull fnysning och en klapp på huvudet på ”de efterblivna varghatarna” – det var budskapet från SNF, som jag uppfattade det.

Mikael Karlsson-doktrinen tycks fortfarande råda inom Svenska Naturskyddsföreningen: förminska, håna och provocera dem som upplever vargen som ett problem.

När man sedan får mothugg är man inte sen att peka finger och hävda att det är meningsmotståndaren som driver på polariseringen.

Tack för kaffet, SNF.

”Menade inte att jämföra problem”

Nej, det enda återstående alternativet är sannolikt att driva detta ännu ett varv med våra politiker. För det var inte den nuvarande situationen som var andemeningen med riksdagsbeslutet 2013.

Koncentrationerna av varg måste minska i de hårdast drabbade bygderna. En fungerande skyddsjakt måste komma på plats – det är ett absolut minimikrav.

Moderaterna har, med partiets landsbygdspolitiske talesperson John Widegren i spetsen, nyligen tagit ett nytt initiativ i frågan. Partiet vill att vargstammen i Sverige minskas till 170 individer, i linje med det nedre antal som angavs i riksdagsbeslutet 2013.

– Det är helt nödvändigt att minska vargstammen, för att återställa förtroendet för förvaltningen, sa Widegren under onsdagens seminarium.

”Moderaterna vill ha nystart för vargförvaltningen”

Hur ser då den vargpolitiska spelplanen ut för dagen?

Kristdemokraterna har ännu inget partibeslut i frågan, men att döma av KD-riksdagsledamöterna Magnus Oscarsson och Kjell-Arne Ottosson är det sannolikt att även KD kan ställa sig bakom M:s förslag om att kraftigt reducera vargstammen.

Sverigedemokraterna, som på åhörarplats under seminariet fanns representerade av bland andra riksdagsledamöterna Magnus Persson och Runar Filper, har nog heller inga problem att stödja den linjen. Det konservativa blocket tar allt fastare former i svensk politik, och här är ännu en fråga där M, KD och SD i huvudsak tycks vara överens.

Inom regeringen är det ganska uppenbart att Socialdemokraterna, som under Sven-Erik Buchts tid som landsbygdsminister höll Miljöpartiet stången i de flesta jaktrelaterade frågor, nu har släppt rodret i vargfrågan till MP.

Västernorrländska S-riksdagsledamoten Malin Larsson, själv jägare, försökte så gott hon kunde hålla skenet uppe under vargseminariets politikerpanel, men det blev ändå uppenbart att Socialdemokraterna i den sköra regeringsbildningen låtit Miljöpartiet få ta hand om den här frågan.

– Vi måste minska koncentrationerna av varg, sa Larsson – men hävdade i nästa andetag att det inte går att minska det totala antalet vargar i landet.

Miljöpartiet fanns representerat av Rebecka Le Moine, och hon gjorde knappast någon i sin djurrättsaktivistiska väljarbas besviken. När det talas om att minska vargstammen, då tolkade Le Moine det som ”utrotning” av vargen. Nåja, ingen hade väl heller förväntat sig något annat av en riksdagsledamot som profilerat sig med att legitimera antidemokratiska sammanslutningar som Hunt Saboteurs Sweden, Djurfront och Djurens Revolt – samtliga med våld, hot och trakasserier på programmet – genom att delta i en av deras manifestationer.

Vänsterpartiet fanns inte med under onsdagen, men i likhet med Miljöpartiet kan man nog räkna med att V även i fortsättningen kommer att göra vad de kan för att förhindra en fungerande vargförvaltning att komma på plats.

Riksdagsledamöter demonstrerade med jaktsabotörer

Återstår gör då regeringsstödpartierna Liberalerna och Centerpartiet. Liberalerna – tidigare Folkpartiet – har en historia av att vara närmast notoriskt opålitliga i vargfrågan, och är knappast något att luta sig mot i stridbara rovdjurssammanhang.

Centern, däremot, har en helt annan bakgrund – som landsbygdens och böndernas parti. C:s landsbygdspolitiska talesperson Kristina Yngwe, tillika ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, satt under vargseminariet på åhörarplats och tog del av det som framkom.

Återstår att se huruvida Centern, som fram till nästa val högst sannolikt kommer att få ordentligt med stryk för sitt samarbete med S och MP, tar chansen att vinna landsbygdsbefolkningens förtroende i denna fråga. För om M, KD och SD hittar en gemensam 170-vargslinje, så kommer strålkastarljuset återigen att riktas mot Centerpartiet.

Vad gör Centern då?

Starkt stöd för halverad vargstam

Ungefär så ligger korten, när vargfrågan så sakteliga tuffar igång igen.

En ny runda.

Ett nytt varv i vargkarusellen.

En ny omstart i vargfrågan.

Olyckligt? Absolut.

Nödvändigt? Utan minsta tvekan.