Europa, vi har ett resultat! EU-valet är avklarat, och en ny spelplan för de kommande fem åren tar nu form i de politiska strategernas kartrum. Vad innebär valresultatet för jaktfrågorna inom EU?

Svensk Jakts chefredaktör Martin Källberg analyserar – och spekulerar.

68 941 stycken. Så många viltolyckor hanterade svenska eftersöksjägare under förra året. Hur värderas det arbetet egentligen?

Europa tog på onsdagen ett viktigt steg mot en rimligare hantering av vargen.

Om allt du har är en hammare, ser alla problem ut som en spik.

Under torsdagen presenterades besluten om licensjakt på varg. Besvikelsen och frustrationen över en begränsad tilldelning är – ännu en gång – stor från berörda medborgare. Samt från de politiker som säger sig vilja minska vargstammens storlek. Men såg ni verkligen inte det här komma?

Europas genom tiderna mest omskrivna djur med namnet Dolly torde vara det skotska fåret som 1996 blev första däggdjuret i världen att klonas från en cell från ett vuxet djur.
God tvåa på Dolly-listan är förmodligen den ponny som dödades av varg hösten 2022 – och tillhörde EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

En älgstam i fritt fall. Områden där jakt på älg kanske inte kan genomföras kommande jaktår. Rödlistning. Rubrikerna har avlöst varandra sedan säsongens älgjakt avslutats.
Tio år efter införandet av ett nytt älgförvaltningssystem är misstron mellan parterna större än någonsin.
Hur kunde det bli så?

I veckan publicerade Vetenskapsradion Klotet ett längre reportage om vargjakt; ett reportagearbete som även genererade några nyhetsinslag. Ett sådant handlar om Naturvårdsverkets pågående arbete med att ta fram riktlinjer för vargflyttar (flyttar till mellersta och södra Sverige, av vargar som vandrat in i norra Sverige österifrån, och som – om de förökar sig – då kan minska inavelsgraden i vargstammen i Sverige).

I den grekiske diktaren Aisopos fabel Pojken och vargen är sensmoralen att den som ljuger till slut inte blir trodd ens när denne talar sanning. Men dagens vargvärnare får fortsätta ”ropa varg”. Utan att ifrågasättas. Varje år.

Sedan Sveriges riksdag i maj genom ett tillkännagivande till regeringen beslutade om att minska den svenska vargstammen till den nivå som riksdagsbeslutet 2013 anger, har vargvärnarna mobiliserat. Den mobiliseringen blev inte mindre när regeringen gick ut och pekade i samma riktning – mot en minskning av vargstammen.

Några korta reflektioner efter dagens besked från regeringen, att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utreda vargarna.
Ännu en gång.

Vad Liberalernas företrädare i riksdagen anser i vargfrågan är inte någon stor sak att haka upp sig på, när allt kommer omkring. Men det kanske inte kommer så många fler tillfällen att kommentera det, så jag tänker att det nog är bäst att ta chansen.

Efter fredagens debatt i riksdagen, där en kvartett M-riksdagsledamöter debatterade vargfrågan med klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S), måste man ställa frågan:
Vad vilja Socialdemokraterna i vargfrågan?

Varför licensjakt på varg enbart i gränsrevir? Alltså revir som delas mellan minst två län? Eller, som i fallet Römskogsreviret i västra Värmland, som delas mellan två stater – Sverige och Norge?

Hela havet stormar i den svenska inrikespolitiken, men en sak är säker: Miljöpartiet lämnar regeringen – och jag tror det dröjer innan de återvänder till regeringsställning.

Jag antar att det är årstiden som gör det.
Man kan för sitt inre måla upp bilden från Svenska Dagbladets redaktionsmöte: ”Nu är det jakttid. Vi borde kanske göra något på det?”

Beslutet om att förkorta jakttiden på ripa innebär ytterligare ett steg mot slutet för den någorlunda fria fjälljakten.
Vad var ripan värd, i förhandlingen mellan de två regeringspartierna S och MP?

Idag är det pressfrihetens dag.
Alla friheter måste försvaras, varje dag. I ord och handling.
Även på jaktjournalistikens område.

Hoppet är inte det sista som överger människan.
Det är prestigen.