Två jaktfientliga förslag har gått Jägareförbundets väg. Nye ordföranden Peter Eriksson gläds över att EU har lyssnat på kritiken.

Jägarna kan med tanke på hur mycket de rör sig i skog och mark bidra till en renare natur. Jag säger härmed sopjakt i stället för skitjakt.

Naturbruksskolorna i Sverige genomförde SM i jakt den 12 maj. På grund av pandemin arrangerades tävlingen på distans och skolorna fick därför rapportera in sina resultat till tävlingsledningen.

I artikeln om de nya jakttiderna som publicerades på Svenskjakt.se i lördags uppgavs felaktigt att bläsgås inte längre är en jaktbar art.

I Svensk Jakt nummer 5 presenteras och recenseras tre nya böcker. Två med direkt anknytning till jakt och skog, den tredje mer hushållsnära, för alla hemmakockar.

De finska jägarna blir allt fler. I fjol ökade antalet personer som betalade jaktvårdsavgift med 2.300 till över 310.000 jägare.

Vi har fått lära oss att det är dåligt ställt med den jaktliga kunskapen hos myndigheter som hanterar jaktbrott. Så tycks det vara också i Naturvårdsverkets strategiska grupp mot illegal rovdjursjakt. Engagera en jägare, är mitt råd.

I tingsrätten dömdes jägaren för skadegörelse efter att ha skjutit två kor i en hage. Domen överklagades till hovrätten som anser att mannen inte har begått något brott. Han ska emellertid betala skadestånd till kornas ägare.

Den utveckling som vi har sett över de sista 20 åren har accelererat betydligt de senaste 3–4. De som förespråkar ökat skydd för skogen, mera stöd för rovdjuren, och ytterligare inskränkningar på jakten och jägarna, har lyckats utöver vad som kan antas vara normalt i ett demokratiskt samhälle.

Det är inte bara Miljöpartiet som ska bära sotdräkten för det som drabbar jakten och jägarna, även om det finns förklaringar till detta. Genom en omfattande reglering av jakten är det nu andra än jägare och markägare som bestämmer.

Starka internationella krafter arbetar för att ta ifrån oss den kultur vi är uppväxta med. Tumskruven dras åt och snart kan vi inte vistas i naturen såsom vi är vana och uppväxta.

En dansk jägare med jaktmarker i Sverige delar i den här insändaren med sig av sina tankar kring de svenska reglerna för hur ett jaktvapen får se ut, och hur en ombyggd bil kan vara godkänd.

Just nu känns det som att jakten är under angrepp från flera olika håll i samhället. Då tänker jag inte bara på diverse miljövårdsorganisationer, jag tänker framför allt på regeringen. Jag är oroad för jaktens framtid, för vad händer när jägarna väljer att i stället ägna sig åt en hobby som inte motarbetas av regeringen?

Miljönämnden i Södertälje kommun gjorde fel som inte vidtog åtgärder efter att en boende störts av andjakt vid ett vatten nära hennes fastighet. Enligt Mark- och miljödomstolen är de olägenheter jakten innebär så allvarliga att de inte kan sägas vara obefogade.

I höstas försvann en 75-årig älgjägare i skogarna mellan Gällivare och Kiruna. Efter drygt två dygn hittades jägaren. Detta efter att fjällräddarna kommit på idén att försöka lokalisera jägaren via hundpejlen.

Samverkan jaktlag emellan och över markgränserna är en av hörnstenarna i en lyckad vildsvinsförvaltning. Jägarna i de sex jaktlagen i Kungsäter-Torestorp vildsvinssamverkan vet att det stämmer, efter att ha jagat vildsvin tillsammans i snart tio år.

Jakt förbjuds i den danska regeringens lagförslag om 15 nya så kallade naturnationalparker. Det danska jägareförbundet förbereder ett remissvar på förslaget och vill att lokala jägare ska kunna vara en naturlig del i förvaltningen av områdena.

Vem ger Miljöpartiet möjlighet att förstöra något som människor ägnat sig åt i tiotusentals år, och som varit nödvändigt för människors överlevnad i vårt kalla land? Jo, det gör Socialdemokraterna. MP ges alltså makt för maktens skull.

I ett debattinlägg påstår två socialdemokratiska riksdagsledamöter att Miljöpartiet vinklar regeringsbeslutet angående Jägareförbundets allmänna uppdrag, när man ställer sig på djurens sida i enlighet med EU-rätten. Hur kan det vara ett problem för Socialdemokraterna?