Efter beslutet om vargjakten nästa år, som innebär att vargstammen inte minskar utan i stället ökar, har det blivit tyst. Det är inte lönt att försöka få de styrande att förstå och hjälpa till att lösa problemet.

Att tilldelningen av vargar är lägre till licensjakten 2024, beror på att endast 76 procent av vargarna fälldes 2023. På grund av det tog länsstyrelserna chansen att sänka tilldelningen.

Skogsbolagen har trollat bort verkligheten. Naturen har i århundranden odlat svensk skog som försett skogsägare med virke. Skogsägarna tar inte med ett ord eller en siffra upp att den skog som avverkats inte har kostat dem en krona, mer än möjligen för gallring. För mig innebär det gratis råvara till högt försäljningspris. 

Glest planterade tallungskogar, skogsgödsling och contorta är några orsaker till att betesskadorna inte minskar. Företrädare för skogsbruket borde kunna tänka längre än att två älgar äter mer än en när de analyserar orsaken till skadorna.

Den stundande vargjakten är ett hån mot landets djurhållare och jakthundägare. Under alla dessa år, sedan 2013, har man låtit vargstammen växa.

Att älgen riskerar att mer eller mindre försvinna har inte gått någon förbi. För att vända den negativa trenden är en idé att freda älgen under ett antal år. Detta kräver att alla älgskötselområden står enade och jobbar tillsammans med målet att få fortsätta förvalta en livskraftig älgstam.

Den planerade jakten på varg kommer inte ens att stoppa den fortsatta ökningen av antalet vargar i Sverige. Att landsbygdsbefolkningen upplever det som ännu ett stort svek är helt klart. De politiska följderna för ansvarig minister och hans parti är inte så svåra att föreställa sig.

Nu är älgjakten i gång i hela Sverige och många jägare går ut för att jaga älg.  I år stannar också många jägare hemma från skogen, på grund av älgens utsatta läge. Nu är det på tiden att vi skogsägare – stora som små – agerar.

Jag har jagat älg i 55 år, som hundförare, jaktledare och passkytt. Under alla år har mitt mål varit själva jakten och inte ett begär efter kött. I dag förstår vi att köttet/egoism varit ett tydligt motiv för jägarna.

I dagarna börjar det som traditionellt varit julafton för alla jägare. För att vi ska kunna fortsätta att jaga älg krävs att vi är enade.

Det är märkligt att det finns någon skog att avverka med tanke på att de träd som huggs nu var i beteshöjd under älgexplosionen för 30–40 år sedan.

Jägareförbundet Västra Götaland Väst vill att jägare i Västra Götaland arbetar fram en samsyn om hur vi förvaltar och skapar en god klövviltspopulation. Anmärkningsvärt är att älgförvaltningsområdenas planer, som de har lagt ner mycket arbete på, ändrades i flera fall av länsstyrelsen.

Snö och hård skare som orsakar skador på både vilt och hundar är inget en jaktledare ska ta hänsyn till när älgar ska jagas. I varje fall inte när förvaltningsrätten bestämmer hur det ska vara.

Var i ligger problemet med moderna vapen med pistolgrepp och vikbar kolv, egentligen? Resultatet av utvecklingen som långt ifrån alltid drivs av militärt bruk är att vapen och utrustning blivit mer användarvänliga, mer ergonomiska och jägaren kan själv anpassa och montera sin utrustning utan kostsamma modifieringar. 

Alla vi i Juktåns jaktlag hade i vanlig ordning sett fram emot höstens älgjakt. Men i år gick det inte alls att jaga, eftersom samebyn lämnat kvar en renhjord, som spritt sig inom området. Det var stora renflockar överallt.

I den praktiska älgjakten sätter rågångarna förutsättningarna, och det borde också gälla all verksamhet med förvaltningen. Nu konstaterar jag att länsstyrelserna, skogsbolagen och jägareförbunden samt de privata skogsägarna i en salig röra håller på att fördärva den lilla ordning som fortfarande råder.

Om skogsbolagen i Norr- och Mellansverige fortsätter att sätta contorta på marker där det tidigare växte svensk tall skriver de under sin egen dödsdom. Contortan kommer aldrig att generera ett bättre netto än inhemsk tall.

Jag kan inte urskilja något annat än att arbetet på Naturvårdsverket strider mot de politiska önskemålen om att minska vargstammen. Hur ska vi tolka den faktiska utvecklingen där stammen inte minskas, utan i stället tillåts växa år efter år? Denna strategi underminerar förtroendet för förvaltningen och politiken angående vargpopulationen.

Riksdagen har, vad jag förstår, tagit ett beslut angående minskning av vargstammen. Då är det upp till myndigheter att följa detta beslut.