REPLIK. På olika nivåer arbetar LRF med vargfrågan dygnet runt, ibland utan rubriker, men alltid med fullt fokus på medlemmarnas trygghet och villkor.

En varningsklocka borde ringa hos politiker, tjänstemän samt domare och nämndemän som beslutar om vi ska jaga varg eller inte och om hur många vargar vi ska ha.

När jag bytte jaktmark och på grund av blyhagelförbud inte kunde använda mitt gamla hagelgevär, med risk för att skjuta sönder den fina klenoden, nekades jag att byta vapen. Det motiveras med att jag inte innehaft vapentypen i en obruten kedja sedan före 1985.

Vargfrågan är en av de mest laddade och polariserande frågorna inom svensk jakt- och landsbygdspolitik. Den berör jakt, viltförvaltning, tamdjurshållning och människors möjlighet att leva och verka på landsbygden. Att frågan är viktig råder det ingen tvekan om. Men lika viktigt är att den drivs av rätt aktörer – och här behöver Lantbrukarnas riksförbund, LRF, ta ett betydligt större ansvar än i dag.

Svenska Jägareförbundet tappar medlemmar. Kan det bero på att förbundet fokuserar på fel saker?

Att Svenska Jägareförbundets jaktvårdskretsar försvinner beror sannolikt på att man inte känner någon samhörighet längre. Samhörigheten finns i stället möjligtvis i jaktlagen.

Regeringen slår sig för bröstet och lovar förenklingar för Sveriges vapenägare. Men skrapar man på ytan av lagrådsremissen ”En ny vapenlag” framträder en helt annan bild. Det som säljs in som en administrativ lättnad är i själva verket en kodifiering av godtycke som ger Polismyndigheten makten att agera lagstiftare.

Under 2025 har nära 200 debattartiklar publicerats på Svenskjakt.se. Här kan du lyssna till de fem debatterna som är de mest lästa under året.

Den nya inriktningen av civilförsvaret är att bland annat öka vår självförsörjningsgrad vid en tänkt krigs- eller krissituation.

Rätten att jaga och fiska på statens mark håller på att urholkas. Inte genom riksdagsbeslut, utan genom domstolspraxis som förskjuter makten från demokratin till juridiken. Det är dags att politiken sätter ner foten.

Naturvårdsverkets förslag om att förlänga jakttiderna på älg och rådjur är ett allvarligt felslut. I stället för att stärka viltförvaltningen riskerar förslaget att försvaga redan pressade viltstammar och undergräva grundläggande biologiska och etiska principer.

Nu har ändå vargfrågan fullständigt havererat. Med haveriet kan man fråga sig om inte demokratin satts ur spel.

Jakttiden på älg som Naturvårdsverket vill förlänga till februari månad ut är ett slag mot allt vad älgförvaltning heter. 

I Sveriges televisions nyhetssändning Aktuellt måndagen den 15 december fanns ett inslag om den stoppade vargjakten. Där fick Rovdjursföreningen framföra sin syn både på jakten och risken för utrotning av vargstammen helt utan något bemötande.

I Rapports sändning den 15 december klockan 19.30 sändes ett inslag om jakt på varg. Huvudnyheten var att Förvaltningsrätten i Luleå beslutat att stoppa den planerade licensjakten på varg i början av 2026. Skillnaden mellan hur olika intressen fick föra fram sina ståndpunkter var påfallande.

I vargfrågan gäller fortfarande att ju mer villkoren förändras, desto mer förblir allt vid det gamla. Vi har blivit förda bakom ljuset i mer än 45 år vid det här laget. Det känns som att besluten från förvaltningsrätten bara innebär ännu ett ”Gå tillbaka till gå” i detta eviga spel med landsbygdsbefolkningen.  

De klagande vargvärnarföreningarna hade domstolens öra då den går på den så kallade sanning som dessa förmedlar. Nu måste politikerna lägga på ett kol för att undvika en svekdebatt inför nästa års val.

REPLIK. Med den nya vapenlagen får Polismyndigheten stort inflytande över vilka vapen som är lämpliga för jakt och skytte. Det innebär att de godtyckligt kan neka eller tillstyrka ett vapeninnehav. En sådan makt ska Polisen inte tillåtas ha.

REPLIK. På älgbanan kommer älgfiguren från både höger och vänster. Min åsikt är att det är så det ska vara inom jakten – låt sakfrågorna avgöras med sunt förnuft.