Hashtaggen #vifinnsocksåhär uttrycker folks rädsla för de konsekvenser en lagändring kan innebära angående renskötarnas rätt att upplåta jakt och fiske i fjällvärlden.

Heja Åland som vågar se sanningen med predatorer och bytesdjur när rovdjuren tillåts öka obegränsat. Det som drabbar ejdern är bara en effekt av för stora rovdjursstammar.

Att tidigare regeringar i nära samverkan med aktivister på myndigheterna låtit den svenska vargstammen öka explosionsartat är ytterligare ett problem som denna regering har fått ärva.

Vem eller vilka bär störst ansvar för att älgstammen havererat i stora delar av Sverige? Vem eller vilka tog fram och bestämde att den nuvarande älgförvaltningen skulle genomföras?

För att bemöta all okunskap som sprids om hur vilda djur påverkar skogen måste jägare och markägare grunda sina argument på fakta.

Vargstammen i Sverige har vuxit kraftigt de senaste decennierna och det är den tidigare grönsocialistiska regeringen som har lagt grunden för det, genom att ha tillåtit vargstammen att växa oacceptabelt mycket. Vår regering ska självklart upprätthålla riksdagens beslut om att vargstammen nu ska ligga på det nedre spannet av 170–270 individer, skriver sju moderata riksdagsledamöter.

Girjasdomen kommer att gälla och resultatet blir en särbehandling av land och människor som sliter sönder sammanhållningen inom jakt och fiske.

Var finns alla unga arga jägare, frågas i en debattartikel på Svenskjakt.se. Ett problem är att många som önskar bli jägare aldrig når målet, då de sållas bort på vägen.

Det är en allmän uppfattning att jägare är en sammanhållen grupp som arbetar tillsammans för att bevara och utveckla jakten. Men sanningen är att jägare är dåliga på att organisera sig. En av orsakerna till detta är att de bara tänker på sig själva och sina egna intressen. 

Den omfattande skyddsjakten på björn i Norrbotten skapar en negativ bild av den svenska rovdjursförvaltningen. Att skyddsjakt årligen utgjort och utgör en regel i stället för några få undantag när det gäller björnen, är inget annat än ett misslyckande, skriver Daniel Widman, ordförande i Jägareförbundet Norrbotten.

Ett problem för unga jägare i dag är att många inte har egen mark.

Årets vargjakt är över, 57 av 75 tilldelade vargar sköts. Landshövdingar i berörda län har blivit kallade till landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), som efterfrågat en förklaring. Det är bra, om givna uppgifter inte genomförs, måste ”varför” ingå i frågeställningen.

Oron ökar bland svenska yrkesfiskare. De negativa rapporterna haglar. Man kan undra om svenska politiker vill ha svenskfångad fisk?

Ännu en gång skriver riksdagspolitiker om hur den exploderande ökningen av vargstammen drabbar landsbygden. Vi behöver åtgärder i stället för fler ord.

Alla tolkningar och nonsens som i första hand Polisen håller på med är ett av de större hindren för att få engagerade ungdomar i jakten, och i nästa skede blir det tillgång till jaktmark.

Det finns en enorm tröghet i ideella verksamheter som gör att det tar för lång tid att komma framåt. Att bygga en verksamhet på stormöten som knappast någon kommer på är knappast vägen till framgång.

Jägarkåren lider brist på jaktpolitiskt engagerade unga jägare. Det verkar som om den framväxande generationen tycks tro att dagens jaktliga regelverk som förra generationens jägare kämpade fram ska räcka i evinnerlig tid. Så är definitivt inte fallet och det är en farlig väg för all jaktutövningen i framtiden.

För ett säkrare, grönare och friare Sverige behöver vi ta ansvar för att få en ordentlig matförsörjning, biologisk mångfald och trygghet att kunna leva sitt liv. Det kommer inte att lyckas med en för stor vargstam och djurhållare som tvingas lägga ner sina verksamheter.

Jakten i Sverige angrips emellanåt som varande nöjesjakt. Detta är underförstått något dåligt som inte vi ska hålla på med i ett modernt samhälle. Responsen från jägarkretsar blir ofta att jakt motiveras av den populationsreglerande funktionen. Något som riskerar att bli kontraproduktivt.