En låg älgstam i områden med stora rovdjur ställer höga krav på älgförvaltningen. Och rådet till jägarna om de inte vill sänka älgstammen ytterligare är enkelt.
– Se till att älgkorna överlever. Det är det absolut viktigaste i ett sådant område, säger Göran Ericsson, professor vid SLU, institutionen för vilt, fisk och miljö.

Hur mycket älg måste det finnas för att det ska gå att bedriva långsiktig älgjakt i områden med både björn och varg? Och var går den nedre gränsen när älgstammen är så låg att de stora rovdjuren äter upp hela tillväxten?
Frågorna blir allt mer relevanta för allt större områden där älgstammen minskar – medan de stora rovdjuren blir fler.

En markägare i Norrbotten har överklagat både länsstyrelsens och senare Naturvårdsverkets beslut om begränsningar för älgjakt ovan Lappmarksgränsen. Nu har även Förvaltningsrätten i Luleå gett sin syn på saken och avslår mannens överklagan.

I höst har det blivit allt tydligare att Härjedalens älgstam börjar bli väldigt gles. Tittar man till exempel på älgobsen för Härjedalens älgförvaltningsområde för innevarande jaktår, ser man att minskningen av observerade älgar per mantimme på tre år är så mycket som 34 procent.

Nu börjar skadeläget på grund av vargförekomst blir allt tydligare. För markägare, jägare, bärplockare och friluftsmänniskor i största allmänhet. Jaktmarkerna blir i princip värdelösa när löshundsjakten omöjliggörs.

Den rådande jaktpolitiken gör älgen värdelös. Ingen är rädd om något som saknar värde. Bilden som sprids av skogsbolagen är att älgen verkligen är ett hot. Det är så otroligt märkligt då Sveriges 300.000 älgjägare ser älgen som en av de största viltresurser vi har.

Sjunkande kalvvikter, sämre reproduktion, sämre med älg, ett varmare klimat och vargar som etablerar revir. Det finns anledning att fundera över vad som händer med älgjakten i södra Sverige i framtiden.

Vad är okej och inte okej med hundpejl och andra tekniska hjälpmedel i jakten? Är det numera vanligt förekommande att hundföraren dirigerar skyttarna till lämpliga pass? Älgköttet riskerar att få en fadd eftersmak.

Bräcke älgskötselområde i Jämtland har gott om stora tjurar i området. Detta tack vare en klok förvaltning av älgstammen under många års tid.

När älgstammen skjuts ner är det jägarna det är synd om för att jakten försämras. Fler borde kanske tänka på älgen.

Ekonomer styr skogsbolagen, och från det hållet finns ingen förståelse för att också älgen har rätt att vara i skogen.

Ett mycket aggressivt virus har troligen spridit sig från något eller några skogsbolags kontor och laboratorier. Vi har drabbats av en älgpandemi.

Kanske ska vi tacka guden över skogarna, för detta ovanliga snöande i rättan tid. Kanske är det ett räddningsår för skogens konung, om inte de allsmäktiga skogsbolagen ändå fullföljer sitt hämningslösa utrotande med sina nya jaktmetoder och jakttider som ren principsak.

Moderaten Ann-Sofie Alm föreslår att paragraf 33 i jaktlagen stryks och att fri jakt på älg därmed införs. Med det vill hon skydda skogen från betesskador.

Det är skamligt att skogsindustrin får diktera vilka djur som är nyttiga, som passar in i deras ekonomiska tänk. Skogsbruket, som har minskat den biologiska mångfalden med episka mått.

Efter att ha läst de senaste dagarnas debattinlägg om älgens situation i Härjedalen tänkte jag att det vore rimligt att kika på den data förvaltningsområdet och dess älgskötselområden bygger sin avskjutningspolitik på. Trenden är tydlig. Älgen i Härjedalen har sett bättre dagar.

Skogsbolagens järngrepp om jägarna och Skogsstyrelsens likgiltighet gör att miljöbrott aldrig uppdagas. Men något är på väg att hända. Medvetenheten om skogsbrukets brister ökar i samhället.

Tillhör älgen den biologiska mångfalden? Det är en berättigad fråga, mot bakgrund av den massiva kampanj som bedrivs mot älgens nödvändiga födointag.

Första älgjaktsperioden i Härjedalen är avslutad, med klent resultat. Några veckor har gått och mina förhoppningar är att få uppleva betydligt fler älgkontakter under oktober än under septemberjakten.