måndag 29 november

Opinion

Publicerad 15 november 2021 - 19:30

Debatt

En ko och en kalv. En allt ovanligare syn för landets jägare. Foto: Ingemar Pettersson

Debatt: ”Katastrofen för älgstammen kan komma väldigt fort”

I höst har det blivit allt tydligare att Härjedalens älgstam börjar bli väldigt gles. Tittar man till exempel på älgobsen för Härjedalens älgförvaltningsområde för innevarande jaktår, ser man att minskningen av observerade älgar per mantimme på tre år är så mycket som 34 procent.

Andelen observerade kor med kalv har sedan 2018 minskat med 22 procent. Andelen kor som har två kalvar, av de kor som har kalv, har minskat med 26 procent.

På tre år har stora förändringar skett. Hondjur med en kalv i älgförvaltningsområdet har på dessa år, enligt älgobsen, minskat från 520 till 291 i absoluta tal. En minskning med 34 procent.

Hondjur med två kalvar, av de som har kalv, har minskat från 86 till 34. En minskning med 60 procent. Föryngringen är på en oacceptabelt låg nivå.

 

Katastrofen nära

Kalvavskjutningen i flera av förvaltningsområdets älgskötselområden är mycket låg. Det är klart att det inte skjuts några kalvar om det inte finns några. Förvaltningsmodeller för avskjutningen av älg brukar inte sällan vara varannan kalv. Här skjuter vi bort de vuxna och har i princip inga kalvar som fyller på.

I manualen för markägarnas ledamöter i älgförvaltningsgrupperna står att läsa: ”låg måluppfyllelse i kalvavskjutningen får inte innebära att avskjutningsmålet för vuxna sänks”.

Skjuter vi bort våra avelsdjur, samtidigt som det inte finns kalvar som fyller på, är katastrofen nära. Och det kan gå fort. Väldigt fort!

Tog det 20 år att bygga upp en älgstam, som egentligen blev för stor, kan den i stort sett krascha på 5–6 år med den avskjutning vi har i Härjedalen, i kombination med den stora björnpredation som kalvarna är utsatta för.

 

Björnpredationen

Den förvaltningsmodell som tillämpas tar inte tillräcklig höjd för den enormt stora predation av kalvar som rovdjuren står för.

I det forskningsprojekt som nyligen genomförts i Kårböleskogarna fann man att 85 procent av årets nyfödda kalvar var borta när sommaren var över.

Den överstora björnstammen i Härjedalen ställer till med mycket oreda i älgförvaltningen.

”Ekonomer bakom älgstammens olycka”

Förvaltningen

De senaste åren har det har skjutits mycket av kapitalet och föryngringen är väldigt svag. Det börjar se riktigt oroande ut.

Skogsägarnas målsättning har länge varit att minska älgstammen och vi jägare har under flera år tagit vårt ansvar och skjutit mer än tillväxten.

Men nu börjar det nog bli dags att dra i nödbromsen. Nu har vi en älgstam som är så gles att stora områden i princip är älgtomma.

”Älgpandemin sprider sig över landet”

Värna produktiva djur

När älgstammen, med restriktiv avskjutning och koförbud, byggdes upp under 1970- och 1980-talen var det ingen som insåg att det var på väg åt fel håll, förrän älgstammen var alldeles för stor. Vi fick en älgexplosion.

Dit är det ingen som vill komma igen. Men jag befarar att målsättningen att minska älgstammen, som vi nu har haft under ett antal år, kan få till följd att vi återigen tappar greppet om förvaltningen.

Vi måste nu värna om de produktiva djuren. Avskjutningsfokus måste ligga på kalvar, fjolingar och kvigor. Att skjuta bort avelsdjuren drabbar älgarna, skogsägarna och jägarna.

 

Meningslös jakt

Hur många älgar finns i vinterstam i Härjedalen? Enligt förvaltningsplanen ska den nu ner till under fem älgar per 1.000 hektar.

Hur stor har vinterstammen varit de senaste åren? Hur vet man det? När skedde inventeringen? Hur är den kvalitetssäkrad?

Ja, frågorna blir många och jag kan bara konstatera att det är mycket som talar för att älgtätheten redan i dag inom stora områden är väsentligt lägre än fem per 1.000 hektar.

I vissa områden anser jägare till och med att älgjakt inte längre är meningsfull! Finns det ens tre älgar per 1.000 hektar?

”Vart är vi på väg med älgjakten?”

Avskjutningen

I till exempel Glöte älgskötselområde är det i dag, den 14 november, fortfarande kvar 14 tjurar, 30 kor och 25 kalvar av tilldelningen. Trots att det har varit en fantastiskt fin jakthöst, återstår så många älgar.

Vad beror det på? För lite jägare? Ointresserade jägare? För dåliga hundar? För lite älg?

Jag är benägen att tro på det senare. 21 procent av de tilldelade tjurarna, 33 procent av korna och 47 procent av kalvarna återstår efter mer än två månaders jakt.

En jakt som med ”pottjaktmodellen”, där avskjutningen inte är kopplad till jaktlagets storlek på jaktmarken, i princip har inneburit en höst med allmän älgjakt.

I Glöte älgskötselområde på 123.000 hektar har det hittills i år skjutits 105 avelsdjur, 13 ettåringar och 28 kalvar.

Det här är naturligtvis inte en hållbar älgförvaltning.

 

Trafiken en indikator

Nollvision av älgolyckor trafiken är ju bra. Men när det gäller älgolyckorna, kan de också ge en indikation om hur älgstammens storlek har förändrats. Trafiken har i alla fall inte minskat under de här senaste åren.

Så här ser olycksstatistiken ut när det gäller trafikdödade älgar i Härjedalen under de senaste jaktåren:

2118–2019 43 olyckor

2019–2020 38 olyckor

2020–2021 27 olyckor

2021–2022 7 olyckor

Älgstammen har minskat med 20 procent sedan 2012

Älgbetesinventeringen

Det finns från en del håll synpunkter på att betesinventeringen inte ger en rättvis bild av skadorna som älgarna förorsakar.

Nu är det trots allt den så kallade Äbin som Skogsbrukets nationella viltgrupp stöder sig på, när de hävdar att älgarna äter för miljarder kronor och att älgstammen måste reduceras kraftigt.

Enligt Äbin har emellertid andelen tallar som årligen skadas i ungskog minskat under flera år. I Härjedalens älgsförvaltningsområde uppgår minskningen under perioden 2016–2020 till 57 procent.

Jag kan också konstatera att det på ”mina jaktmarker”, som till stor del består av vinterbetesområden för älg, finns fantastiskt fina ungskogar, som etablerades när älgstammen var alldeles för stor.

Dessa områden ligger bredvid yngre bestånd, som är helt ödelagda av älgbetning. Här finns det mycket att forska på.

 

Minska tilldelningen

Hur går vi vidare med vår älgförvaltning?

  • Minska tilldelningen rejält under några år.
  • Sträva efter att ha en så stor andel avelsdjur som möjligt i vinterstammen.
  • Avsluta projektet ”pottjakt” och låt jägarna förvalta den lokala älgstammen.
  • Pressa ner björnstammen till mindre än hälften av dagens storlek.
  • Utvärdera resultaten noggrant.

 

Erik Thunell

Lillhammaren och Linsell

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kommentera artikeln

Vad tycker du? Här kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver skapa ett konto och logga in först.
Tänk på att hålla god ton, inte byta ämne och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.
Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort.
Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen Svenskjakt.se.

Visa kommentarer

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Delta i debatten

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar

Senaste från Annonstorget