Många läsare har hört av sig med kommentarer om hur älgförvaltningen kan utvecklas till det bättre. Foto: Kenneth Johansson

Mer makt åt staten, färre rovdjur och hopp om framtiden – här är läsarnas åsikter om älgförvaltningen

I åtta artiklar har Svensk Jakt presenterat de förutsättningar och utmaningar som det svenska älgförvaltningssystemet står inför. Med misstroende mellan de inblandade, skilda målbilder och delade meningar om nuläget.

Med många röster synliggjorda genom artikelserien har engagemanget för älgförvaltningen och viljan att förbättra den visat sig vara stort.

Många kommentarer har inte fått plats, andra har delats upp eller kortats ned – för att ge plats åt fler.

 

Många läsare har hört av sig med förslag till förbättringar. Här publicerar Svensk Jakt ett axplock av dem – och ger människorna inom förvaltning och politik en möjlighet att ta dem tillvara.

Svensk Jakts läsare har kastat upp bollen. Fångar någon den?

 

Förvalta rovdjuren för älgens skull

Föga förvånande var jakt på de stora rovdjuren något som nämndes i många av de kommentarer som skickats in.

– Det behövs ett jaktstopp på älg i stora delar av Sverige då nivån är alldeles för låg. Då rovdjurstrycket är så pass högt går det inte att jaga. I norra Hälsingland överlever 3 kalvar av 24 – innan jakten på älg ens har börjat. Om du inte har någon ränta så kan du inte tömma kapitalet, skriver signaturen Orolig älgjägare.

I många kommentarer står älgen och rovdjuren på varsin sida i problematiken, medan den här jägaren ser en möjlighet i att utveckla förvaltningen av varg genom älgbetesskador:

– Där det är mycket varg och björn, släpp upp älgstammen så att den är fortsatt jaktbar och gör därefter en beräkning på hur mycket de extra betesskadorna kostar markägarna. Ta sedan med dessa siffror in i rovdjursdebatten.

 

Rovdjursstammarna och älgstammen måste förvaltas med hänseende till varandra, skriver läsare . Foto: Rafal Lapinski

Beslut under säsong

Det är enkelt att förvalta en älgstam utan påverkan av rovdjur, men fullt möjligt att göra det även med sådan påverkan. Det menar den här skribenten som ger ett exempel på ett älgskötselområde som lärt sig att förvalta en älgstam, trots vargarnas närvaro.

– Med lite rovdjurspredation är det ganska enkelt att förvalta en älgstam, då kan man gå på historiska utfall vad gäller övrig dödlighet, med mera. Men får man varg, björn eller både och så är fjolårets inventering ett väldigt dåligt verktyg att ha när man ska bestämma kommande jakt.

– Vårt älgskötselområde har, på grund av riklig vargförekomst, sedan länge använt oss av ytobs-inventering. Det vill säga älgobs, fast mer nogräknat till individnivå. Denna görs när man börjar jaga och jakten utförs med restriktioner och försiktighet. Man börjar få ett resultat efter några dagars jakt, beroende på jaktområdets storlek och jaktsätt.

Del 1: Älgjägarnas rop på hjälp – kallade till krismöte: ”År från år missar vi så fruktansvärt mycket”

Inventeringen görs samtidigt inom skötselområdet och resultatet sammanställs när minst 75 procent av total areal jagats. Utifrån det underlaget omfördelas och delas resterande tilldelning ut.

– Detta har varit nyckeln till framgång för oss, att vi snabbt kan fastställa färska resultat och snabbt kan vända om i tänket och anpassa avskjutning direkt. Man måste inte gneta på till sista älgen och invänta en långdragen insats eller förändringar tills nästa år, då det kan vara för sent. Hög rovdjursförekomst ger tvära kast i viltstammarna och är svåra att hantera i nuvarande system som tyvärr alltid ger gamla och felaktiga underlag från höst till nästa höst.

 

Åsikter om förvaltnings- och skötselområdens roll

I artikelserien som Svensk Jakt publicerat konstateras krasst att älgförvaltningen sker inom ramarna för vad som får göras. Men är det detsamma som att det blir rätt?
Många av läsarna som hört av sig med förbättringsförslag är inne på att förvaltningssystemet bör ses över i grunden. Att formen för dagens älgförvaltnings- och älgskötselområden kanske inte är lösningen.

– Lägg ner älgförvaltningsområdena i den form som det fungerar i dag. Över 10 år av förvaltning är en katastrof av stora mått, skriver en jägare.

– Skötselområdena ska skrotas och återgå till tilldelning som det var förr, skriver en annan som inte tycks se någon fördel med systemet kring pottälgar eftersom de gemensamma älgarna kan skjutas överallt – oavsett markens storlek:

– Det är det här som blir så fel med älgskötselområdet. Man kan skjuta hela tilldelningen på älgskötselområdet på sin mark, vilket innebär att man överskjuter älgstammen på området och älgstammen blir sönderskjuten.

Del 2: Jägarna ”överdrev” plan – som godkändes: ”Visar att vi i princip ska utrota älgstammen”

Fungerande modell

Alla är dock inte lika avigt inställd till förvaltningsmodellen. I en lång kommentar berättar den här skribenten hur markägare, länsstyrelse och jägare inom skötselområdet gemensamt jobbat för att ta arbetet framåt.

– Jag tycker att älgförvaltningen från 2022–2023 fungerar i stort sett bra. Det var första året på väldigt länge som vi i vårt älgskötselområde fick sätta målet själva och då uppfylldes även kvoten före jul, och avskjutningen speglade verkligheten. Länsstyrelsen i Östergötland och markägarna som är till största delen privata, lyssnade på våra argument och såg även av statistiken att något var snett.

– Det är oerhört viktigt att så många marker som möjligt är med i älgskötselområdet, så att både stora och små kan känna att avskjutningsreglerna är rättvisa och gynnar alla.

Genom att fram till december ge stora marker ensamrätt på vuxna älgar och möjlighet att fälla två kalvar, och de mindre markerna en kalv har området lyckats, hävdar skribenten.

– Med detta sagt så menar jag att om man ändrar reglerna i älgförvaltningsområdet, så att jägarnas röst är lika mycket värd som markägarnas, fungerar älgförvaltningen ganska bra som den är organiserad.

 

Engagemanget för älgförvaltningen är stort bland Svensk Jakts läsare. Många valde att göra sin röst hörd i ett försök att utveckla förvaltningen till det bättre. Foto: Montage.

Utslagsrösten på mångas läppar

– Kraftigt minskad avskjutning och bort med utslagsrösten. Ge länsstyrelserna ett kraftigt mandat att agera i älgfrågan.

Så sammanfattar en läsare sin syn på hur förvaltningen kan förändras till det bättre. Och faktum är att just frågan om markägarsidans utslagsröst är återkommande i en stor del av åsikterna. Precis som att länsstyrelsen föreslås vara den avgörande parten vid lika antal röster mellan parterna.

– Bort med älgförvaltningsgrupperna. Det är ju ändå markägarsidan som bestämmer. Eller tillsätt en ordförande som är oberoende, som till exempel landshövdingen eller någon som företräder naturvården, skriver en annan läsare.

– Ge aktiebolagen som vill optimera sin vinst till ägarna mindre makt i jaktfrågor och låt den övergripande styrningen av jakten gå tillbaka till kunnigt folk på länsstyrelserna, skriver ytterligare en.

Del 3: Medvetna men svårt att agera – länsstyrelsen svarar på kritiken: ”Vi har fått smäll på fingrarna”

En annan av Svensk Jakts läsare hoppas att samarbetet ska kunna tvingas fram genom att ta bort utslagsrösten.

– Har man lika många röster så måste man komma överens, i stället för som nu att en sida hela tiden kan köra över den andra.

Annat tonläge för framgång

Förvaltningssystemet från 2012 har dock haft som mål att markägarsidan ska vara starkare inom förvaltningen. Det är heller inte alla läsare som håller med om att den makten ska minskas.

– Det är som alltid mycket enklare att skylla på någon annan, som exempelvis stora, stygga skogsbolaget i stället för att kritiskt granska sig själv, sitt eget jaktlag och sina egna företrädare. Och det är också lika enkelt att vara generös med annans matsäck, skriver skribenten som påtalar att landet är långt och älgstammen och storleken på den ser olika ut.

– Jag är dock helt övertygad om att älgförvaltningen skulle fungera mycket bättre om nuvarande system skrotas. Är också övertygad om att jägarorganisationerna och jägarrepresentanterna skulle göra betydligt större nytta både för älgstammen och den enskilde jägaren om man sänkte axlarna, tonläget och attityden.

– Grundprincipen måste vara att jakten och jakträtten tillhör markägarna, det är därmed också markägare som ska bestämma och ta hela ansvaret för jakten och viltstammarna. I annat fall så lämnas fältet fritt för inte bara missnöjda jägare utan också till jaktfientliga organisationer som vill ha inflytande och bestämmanderätt över viltstammarna.

 

Hur många älgar finns det? Hur stora är skadorna på skogen? Många av kommentarerna handlar om att inventeringen måste blir bättre och tydligare. Foto: Kristoffer Pettersson & Olle Olsson

Inventering grunden till förtroende

Hur många älgar som finns och hur de inventeras tycks, precis som exemplet i Svensk Jakts artikelserie, vara en fråga som intresserar läsarna.
Många av kommentarerna som skickats in belyser just inventeringen. Och det är framför allt här som ett misstroende mot förvaltningen kan skönjas. Att besluten bygger på oklara grunder, enligt läsarkommentarerna.

– Gör en trovärdig inventering av älgstammen. Idag bygger den på orealistiska antaganden och underliga beräkningar som många jaktlag ser är helt felaktiga. Orsaken till den sjunkande måluppfyllnaden i avskjutningen läggs på jaktlagen, men är egentligen ett resultat av felaktiga antaganden, skriver en läsare.

– Ta fram måltal som är verifierade av forskare, inte bara av markägarsidan. Se till att Äbin blir transparent så att man själv kan gå ut och verifiera de olika provrutorna. Nu går det inte och då blir det med automatik misstro mot siffrorna.

Inte bara älgens fel

Andra är inne på att älgen får skulden för skador som orsakas av andra arter, och att mätningarna borde göras nere på skötselområdesnivå.

– Det är Äbin som många jägare misstror. Den mäter de skogliga målen. Här måste Skogsstyrelsen bli mer transparent. De måste bjuda in jägare att närvara vid inventeringen för att öka förståelsen. Sen borde Äbin kallad vid sitt rätta namn; viltbetesinventering.

– Äbin måste effektiviseras och bli mer exakt i vem som orsakat skadorna. Nu får älgen skulden för allt fast det kan vara hjort, rådjur eller ren som ligger bakom. Sen måste äbin gå ner på älgskötselområdesnivå.

Mer och fler

Mer fakta i beslutsunderlagen efterfrågas också.

– Det måste göras mer exakta älgberäkningar. Just nu känns det som ett lotteri. En svag älgstam överskattas och skjuts sönder fort.

– Redovisningen av Äbin måste göras om. Västjämtland är kanske det värsta exemplet där det beskrivs som katastrofala älgbetesskador. Där består ungskogarna av 80–90 procent gran och björk och mindre än 10 procent tall. Där finns många fina ungskogar men de stackars få tallplanteringarna får ju förstås stryk. Plantera mer tall där och redovisa Äbin på ett annat sätt och det kommer att se mycket bättre ut ur den skogliga aspekten. Fokusera på kvalitet i avskjutningsmålen och håll stammen på en lagom nivå så kommer allt att bli bra.

 

I väldigt många kommentarer framförs att samarbetet inom förvaltningen måste bli bättre. Foto: Roland Svensson

Samarbete för att nå mål

Misstroendet mellan parterna har nämnts många gånger och avspeglas i flera av de andra punkterna. Men får förvaltningen bukt med detta kan ett samarbete närma sig, resonerar läsare.

– Det finns ingen quickfix på älgförvaltningen och de problem som finns på många håll, då man från markägarsidan och jägarsidan är så långt ifrån varandra att hela det tänkta systemet riskerar att falla samman. Älgförvaltningsplaner och älgskötselplaner som mer är att likna vid fiktion än att de skulle vara framtagna med kvalitetssäkrade metoder vilket också återspeglas när man ser utfallet av planerna efter avslutad jakt. Tilliten är förbrukad och trovärdigheten näst intill obefintlig när man kommer ut bland jägarna – de som ska utföra det praktiska arbetet, nämligen att fälla älgarna.

– Ska vi ha en fungerande och trovärdig klövviltsförvaltning måste samarbetet fungera mellan markägare och jägare och att vi har en samsyn. Där är vi inte idag och det kommer krävas mycket arbete för att återskapa trovärdighet och tillit för älgförvaltningen. Därför måste vi sätta oss ner och prata med varandra om spelreglerna och hur vi kommer vidare, och dessa samtal behöver vi utföra på lokal och regional nivå. För oavsett vad man kommer överens om på central nivå så finns det de som gör egna tolkningar av de spelregler man kommit överens om. Där och då hamnar vi där vi är idag.

Samarbete är vägen fram

Nästa skribent är inne på samma linje. Att samarbete och samsyn är vägen fram, men att det krävs arbete för att nå dit.

– Det måste bli en mer gemensam struktur där jägarna, som faktiskt har den bästa översynen hur stammen påverkas och ser ut, får mer inflytande och röster som kan påverka besluten.

– Varför ska vi ens tycka någonting överhuvudtaget när det inte gör någon skillnad?

 

Skjuta rätt djur på kortare tid

Förvaltningsmodellens utveckling, vara eller inte vara, har redan avhandlats. I nästa led finns många åsikter om hur en förändrad avskjutning kan hjälpa förvaltningen på vägen mot lösningen.
Att ligga före med kalvavskjutningen och höja medelåldern på älgarna är två återkommande förslag. Precis som förslaget att avsluta jakten på vuxna älgar sista december.

– Avskjutningen av älg ska baseras på kalvtillgången. Minst två kalvar ska fällas innan man får fälla en vuxen. Med en sådan regel så stoppas avskjutningen av ensamma kor som många jaktlag gör för att fylla frysboxen. I rovdjurstäta områden är kalvtillgången mycket begränsad så med mitt förslag sparas de vuxna djuren, skriver en skribent som också vill att avlysningsjakten stoppas.

– Kravet på 40 procent tjur i älgstammen bör sänkas till mellan 32 och 35 procent eftersom det högre kravet indirekt medför att för många produktiva hondjur fälls. Värna avelstjurar genom att ha taggbegränsning i stället.

Del 4: Förvaltningen hänger på samarbete – mellan oeniga parter: ”Hela tiden halvförtäckta hot”

 

Oavsett om målet med förvaltningen handlar om kvalité eller kvantitet är avtryckarfingret avgörande, menar flera läsare. Foto: Kristoffer Pettersson

Jägaren bär ansvar

– Beträffande den höga andelen tjuravskjutning är det bara personen bakom avtryckaren som bestämmer, sedan handlar det nog även om skogsbolagens skrämselpropaganda som bedrivits mot jägarna de senaste tio åren.

Så skriver en av Svensk Jakts läsare som, likt flera andra, menar att jägarkåren måste rannsaka sig själv och även skaffa sig mer kunskap inom älgförvaltning.

– Striktare avskjutningsregler och mer utbildning åt jägarna. Och bättre information åt markägare och inte bara de skogsbolagen skickar ut.

– Utbildning i älgförvaltning skulle även ingå i jaktledarutbildningen.

Jägaren avgör framtiden

När det sedan handlar om att förvalta en stam är det avtryckarfingret som avgör åt vilket håll utvecklingen går, menar läsare. Så även om det handlar om kvalitativa mål före kvantitativa.

– En annan aspekt som jag vill framföra: skogsbolagen skjuter inga älgar, inga stamkor eller kapitala tjurar. Det gör jägarna. Det är jägarna som beslutar om man ska kröka avtryckarfingret, skriver skribenten som anser att jägarna måste samarbeta med grannlagen för att nå förändring.

– Det har fungerat för oss, då det var tomt förr men ser mycket bättre ut nu. Och sist men inte minst, att se älgkött som en inkomstkälla för jaktlaget att subventionera fällavgifter – lägg av med det. Det är rena idiotin och är döden för vår älgstam!

Del 5: Ordföranden om kritiken – och att nå målen: ”Vi ska balansera den”

Går det att skapa mer foder i skogen? Det tycker många av Svensk Jakts läsare som skickat in en kommentar. Foto: Roland Svensson

Förändra skogsbruk för mer foder

– Skogen tål minst 10 procent skador utan att minska timmerutbyte och kvalitet på det kvarstående virket.

Så skriver signaturen Utbildad före detta skogstjänsteman och privat skogsägare, som vidare framför en uträkning om hur 2.000 planterade stammar per hektar som vid andra gallring och slutavverkning resulterar i 900–1.000 oskadade stammar.

– Högre stamantal än så kan man inte ha på en tallskog av den boniteten (T20) för då räcker inte ljus och näring.

Utfodra älg?

Kan det vara så att utfodringskostnader täcker betesskadorna? Den saken vill en läsare ska undersökas.

– Gör ett storskaligt test med utfordring av älg vid älgvandring, eller rättare sagt där de uppehåller sig på vintern. Gör därefter en analys och jämför kostnad mot betesskador.

– Ska börja med att säga att jag inte är en förespråkare av hyggesfritt skogsbruk. Alla markägare äger rätten till de brukningsmetoder som är mest lämpade för deras förutsättningar. Men att bedriva skogsbruk där man inte tar hänsyn till fodret för det vilda ger konsekvenser oavsett viltstammens storlek, skriver signaturen Jägare, markägare, lantbrukarson och ingenjör.

Del 6: Forskarna: Skjuta älgar inte enda vägen till målen

Plåt i topp

En annan markägare använder sin egen skogsskötsel som exempel:

– Jag är markägare och har satt omkring 5.000 till 7.000 tallplantor. Man måste lämna RASE när man röjer och jag sätter en vit plåt i toppen på varje planta. Och sätter upp plåten varje höst–vinter till toppen igen varje år till plantan är 2–3 meter hög. Det funkar jättebra. Och sen kan man helst införa att ko med tvillingar sparas.

Saker måste få kosta, menar ytterligare en läsare och påtalar att skogsbruket kan öka antalet stammar som planteras.

– Nu säger berörda att det blir så dyrt, men om vi blivit så fattiga att vi inte har råd får vi kanske tänka oss en framtid utan älg. Då är vi bevisligen mycket fattiga.

Del 7: Vikande älgstam men fortsatta skador – Regeringen: Hitta felen

Viljan måste finnas

En person som påstår sig jobba inom ett skogsbolag menar att det finns mycket att göra inom älgförvaltningen – bara viljan finns.

– Jag tror att skogsbruket bör ta sig en funderare på om det verkligen bara finns ett enda medel (mindre älg) för att minska betesskadorna. För det är faktiskt så att man inom skogsbruket inte vill ta i den frågan. Jag jobbar nämligen åt ett skogsbolag och det är en ickefråga idag, ingen törs ens ta upp det. Vi ska bruka all skog och därmed basta. Vi ska få upp ny tallskog där älgarna samlats i flock i tusentals år och vinterbetat. Vi har inte en enda lösning i dagsläget förutom att minska älgstammen. Tro mig, det finns några kloka människor som jobbar i skogen som kan finna lösningar. Men då sådana lösningar är en ickefråga för de som styr så blir det stopp.

 

Visst finns det, enligt kommentarerna, mycket som måste utvecklas inom förvaltningen. Men det finns också toner av en ljus framtid hos vissa. Foto: Roland Svensson

Stora möjligheter

Skapa mer foder genom att avverka tall på vintern och lägga grenar och toppar luftigt. Nyttja ledningsgator för foderproduktion. Kalv före vuxna och oberoende beslutsfattare. Idéerna är många, och med en förhoppning om en ljusare och trevligare framtid för älgförvaltningen i Sverige. Det visar även dessa kommentarerna från ett par läsare.

– För att kunna balansera och rädda älgstammen på kort sikt i landet, så måste alla berörda parter snabbt hitta ett bättre sätt att samarbeta, både vad gäller inventeringar av älg och skogsskador, samt bedriva jakten på ett mycket ansvarsfullare sätt.

– Det finns som sagt ovan stora möjligheter att ha en bra älgstam i landet, om man använder sunt förnuft och kan samarbeta på ett bättre sätt.

Del 8: Statistiken visar: Inget län uppfyller målen för älgavskjutningen

Förbundet satsar på älgförvaltning

Inom Svenska Jägareförbundet pågår ett intensivt arbete med Forum Älgjakten. Syftet med detta är att staka ut vägen till framtidens älgjakt och älgförvaltning. Inom ramen för detta kommer det att ges möjlighet att delta i en större enkät kopplat till ämnet. Här läser du mer om det.

 

Har du också något ämne som bör lyftas, hör av dig till Svensk Jakt med läsartips!

 

Har du åsikter om den svenska älgförvaltningen? Gör din röst hörd genom ett debattinlägg!  Mejla: debatt@svenskjakt.se

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev