En jaktkamrat uttryckte det så här en gång: Det är lätt att skära breda remmar av andras läder.

Översatt till diskussionen om förvaltning av rovdjur blir ordalydelsen: Det är lätt att vara generös med förekomsten av stora rovdjur när man inte själv har något att förlora.

Ingen proportion

Att förvaltningen av stora rovdjur i vårt land ska bygga på saklig grund är jag enig med Magnus Orrebrant som för fram sina tankar i debattartikeln Århuskonventionen är ingen kapning – den är en demokratisk säkerhetsventil.

Men jag menar att den makt som förhållandevis små intresseorganisationer får över besluten genom Århuskonventionen, inte står i rimlig proportion till det de själva riskerar genom förekomsten av stora rovdjur.

Svepande argumentation som handlar om biologisk mångfald, att det finns ett värde av att se, höra och att veta att rovdjuren finns duger inte. Det är inte saklig grund för att ha talerätt i domstol.

Balansera möjligheter

Saklig grund för sin argumentation har, som jag ser det, de som i sin vardag är direkt påverkade av besluten. Människorna som i många fall tvingas leva tätt inpå de stora rovdjuren.

Deras argument borde väga tyngre.

Vi behöver hitta ett sätt att balansera de möjligheter Århuskonventionen ger. Kan vi inte det är det minst sagt tveksamt om vi ska fortsätta tillämpa den.

Kjell Andersson