Vi kan inte fortsätta bidra till rödlistning av älg. Vi måste ha bättre verktyg än Äbin för att mäta hur älgen påverkar skogsbruket.

Naturvårdsverket har tillsammans med några länsstyrelser, i framför allt Värmland och Gävleborg, bedrivit en av världens mest framgångsrika rovdjursuppfödningar, som skadat landsbygdsbefolkningen och dess försörjning med tamdjursskötsel. Nu gör man allt för att inte ta beslut om skyddsjakt och för att hindra licensjakter att fullföljas.

Nu hjälper älgarna vargbyråkraterna på Naturvårdsverket och landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) att komma ifrån riksdagens beslut om en minskad vargstam. Genom fokus på skogsskador och skogsbolagens ensidiga syn på betestrycket mot tallskogen, kommer roten till helvetet på landsbygden – vargen – i skymundan.

Naturvårdsverket påpekar i debattartiklar på Svenskjakt.se att riksdag och regering ger direktiv och stiftar lagar som myndigheten ska följa. Mot bakgrund av det undrar jag vad som hände med riksdagsbeslutet från 2013, som säger att det ska finnas 170–270 vargar i landet.

Det är regeringen som sätter agendan, och det är myndigheternas sak att genomföra det politiken beslutar.

Sluta tramsa om genetiskt viktiga vargar i Skåne och övriga landet. Det är dags att tänka om vad gäller vargen.

Det finns en enkel förklaring till varför älgstammen på sina håll är kritiskt låg och den stavas älgkor, eller snarare slakten på älgkor. 

Det är märkligt att skillnaden är så stor mellan vem som bestämmer och äger rätt att bedriva fiske i hav, sjö och vattendrag å ena sidan, och vem som har motsvarande rätt vad gäller den landbaserade jakten på vilt.

Uppmuntrar våra domstolar till djurplågeri? Frågan är berättigad mot bakgrund av att förvaltningsrätten nekar skyddsjakt på varg i Linderödsreviret, med hänvisning till att det finns en genetiskt viktig varg i reviret.

Älgförvaltningen är en kopia av det förgångna feodalsystemet. Markägaren har fullständig makt över jakten. Men om vi jägare är eniga kan vi sätta hårt mot hårt.

Nu är det enligt Centerpartiet dags att ändra regleringen av vapenmagasin till en användningsreglering. Det skulle till skillnad från den nu gällande innehavsregleringen inte innebära några problem för jägare, skyttar eller samlare. Det skulle också innebära att Sverige får den utlovade minimi-implementeringen av EU:s vapendirektiv, som det finns en stor majoritet för i riksdagen. Om Tidöregeringen menar vad de säger. 

Privata markägare kan sluta att sälja timmer och massaved till Holmen som ett sätt att protestera mot hur bolaget hanterar älgstammen.

Holmen skogs ignorering av ett länsstyrelsebeslut, angående älgjakten i älgförvaltningsområdet Norra Hälsingland i Gävleborgs län, är förbryllande.

Först och främst är det skogsbolagen/skogsägarna som vill skjuta ner älgstammen. Det är helt och hållet ekonomiska motiv som ligger bakom hanteringen av älgen.

Förvaltning av varg och älg väcker starka känslor och är viktiga frågor för många människor. Debattartiklar om varg- och älgförvaltningen har senaste tiden duggat tätt. Med anledning av det vill jag försöka förklara Naturvårdsverkets uppdrag och hur förvaltningen utförs kopplat till några frågor som lyfts i aktuella debattinlägg. 

Vilka faktorer är det som gör att vi beskattar älgstammen så hårt, med överuttag? Markägarna får mest skäll för att älgstammen beskattas för hårt, men vi jägare är medskyldiga för det är ju vi som avlossar skotten. 

Vi har förståelse för att älgförvaltning är en komplex fråga och att den debatt som just nu pågår kan skapa oro. Vårt mål är att alltid föra en dialog med länsstyrelsen Gävleborg om jakt på våra marker.

Efter beslutet om vargjakten nästa år, som innebär att vargstammen inte minskar utan i stället ökar, har det blivit tyst. Det är inte lönt att försöka få de styrande att förstå och hjälpa till att lösa problemet.

Att tilldelningen av vargar är lägre till licensjakten 2024, beror på att endast 76 procent av vargarna fälldes 2023. På grund av det tog länsstyrelserna chansen att sänka tilldelningen.