I två debattinlägg från Naturvårdsverket har generaldirektören Björn Risinger och viltanalyschefen Mona HansErs närmast försökt överträffa varandra i att beskriva hur framgångsrikt verket förvaltar vargstammen och hur man försvarar licensjakten efter varg på kort och lång sikt.

Vaktades noga

Låt oss kort se tillbaka på vad som hänt sedan vargens återkomst, av dunkla anledningar i just det område Projekt varg föreslagit som lämpligast för inplantering av varg. Nämligen i norra Värmland.

De första vargarna vaktades noga för att förhindra en upprepning av våra förfäders utrotning av vargen. I dåvarande tamdjursskötsel med fritt betande nötboskap, får och getter samt efter vårbruket även hästar i skog och obrukad mark kunde man inte tillåta vargar fritt härjande bland tamboskapen.

Den nutida vargstammen växte snabbt för att vid EU-inträdet uppgå till 20–40 individer. En tid in på 2000-talet utredde forskare vad som krävdes för att fastställa så kallad gynnsam bevarande status, Gybs, inför dåvarande regerings ambition att skapa en bättre ordning i rovdjursförvaltningen.

Resultatet blev riksdagsbeslutet Hållbar rovdjurspolitik 2013 med antal vargar för Gybs lika med 170–270 stycken. Däri inryms stora säkerhetsmarginaler då forskarna konstaterat att minimum viable population, MVP, var 40 individer – vilket höjdes till 100.

Stor marginal

Naturvårdsverket tilldelades att fastställa det referensvärde som skulle rapporteras till EU. Med den kultur som råder inom verket fanns bara det högsta alternativet – 270 vargar.

Detta har senare höjts utöver riksdagsbeslutet till 300 vargar en total säkerhetsmarginal över MVP om 750 procent.

Vilken annan forskningsanalys som gör anspråk på att vara seriös tillämpar denna säkerhetsmarginal?

Naturvårdsverket har tillsammans med några länsstyrelser, i framför allt Värmland och Gävleborg, bedrivit en av världens mest framgångsrika rovdjursuppfödningar, som skadat landsbygdsbefolkningen och dess försörjning med tamdjursskötsel.

Därtill har varg åstadkommit skador och dödsfall för ett betydande antal hundar och tamdjur samt stor predation på älg och övrigt vilt.

Ovannämnda generaldirektör och viltanalyschef hävdar också att de på kort och lång sikt försvarat licensjakten på varg.

Gammalt regelverk

Det man som lekman, markägare och jägare upplever, är att länsstyrelser och Naturvårdsverket utnyttjar alla möjligheter att förhindra skyddsjakter och stoppa att licensjakter fullföljs med hänvisning till alla möjliga regler.

Bland annat ett gammalt regelverk som kräver dödandet av flera hundar och tamdjur innan skyddsjakt medges, och utöver det hänvisning till diverse EU-regler.

Under 2023 års licensjakt på varg stoppades jakten så att enbart 57 vargar av 75 vargar fälldes. Det saknades inte vargar för att uppfylla licensjaktbeslutet.

Ansträngningarna borde i stället läggas på att försvara Sveriges rätt att sköta förvaltningen av våra egna vilda djurstammar och implementera den uppdatering av skyddsjaktreglerna som utretts men förblivit liggande hos Naturvårdsverket.

Med de säkerhetsmarginaler som byggts in i förvaltningssystemet är riskerna närmast obefintliga att äventyra Gybs, som konsekvens av skyddsjakt- och licensjaktbeslut vilket i båda fallen åberopas som hinder.

Att ständigt åberopa riskerna att underskrida referensvärdet 300 vargar är snarare tecken på ovilja hos länsstyrelser och Naturvårdsverket att genomföra den tydliga viljan bland allmänhet och politiker att minska vargstammen och dess skadeverkningar.

Tydliga tecken

Man tillbakavisar också att det finns egna agendor och aktivism inom länsstyrelser och på Naturvårdsverket.

Jag kan dock inte bortse från att en initiativtagare till Projekt varg under många år var anställd vid Naturvårdsverket. Tydliga tecken på samma anda framträder i många uttalanden och åtgärder verket släpper ifrån sig.

Det är därför positivt att nuvarande regering har en målsättning att skapa en ny viltmyndighet för handläggning av vilt- och jaktrelaterade ärenden. Hoppas att nuvarande landsbygdsminister ökar takten i handläggningen av detta.

Förhoppning finns

Slutligen. Nuvarande regering med stödpartiet SD gick till val på många löften om förbättringar för landsbygdsbefolkningen.

Bland annat bättre rovdjursförvaltning med minskad vargstam, ny viltmyndighet, ändringar i vapenlagen, minimiimplementering av EU:s regler om vapen och bly i ammunition. Fjälljakten och svenska jägares rätt att jaga i fjällvärlden är ett annat exempel på vallöfte.

Hittills har enbart några utredningar startats, i övrigt har inget hänt.

Förhoppningen är att man snarast sätter fart och att löftena blir något mer än just simpelt valfläsk.

KG Westerberg
Markägare och jägare