Jag har med intresse läst Erik Anderssons debattartikel Rättsosäkert när vapen omhändertas av medicinska skäl, som också har publicerats i Svensk Jakt nr 5/2026. Han visar på ett svårhanterligt cirkelresonemang när någon av medicinska skäl får sina vapen omhändertagna av polisen.

Jag har personligen varit involverad i ett ärende där en god vän fick sina vapen omhändertagna. Hur vi hanterade hans ärende kan kanske vara av intresse.

Beslutet fattat

Min vän hade drabbats av en lättare stroke. Efter ett återbesök gjorde läkaren anmälan till polisen. I sin anmälan skrev läkaren, utan någon precisering av underliggande skäl, att min vän av medicinska skäl bedöms vara olämplig att inneha vapen.

Vi kontaktade läkaren men förstod omgående att det var uteslutet att få någon precisering, motivering eller nytt utlåtande från läkaren.

Inget val

Beslut om omhändertagande av min väns vapen fattades sedan av Polismyndigheten enligt kapitel 6, paragraf 6 i vapenlagen. Vi konstaterade att Polisen efter det att man tagit emot en anmälan inte hade något annat val än att omhänderta vapnen. Det var därför meningslöst att överklaga deras helt korrekta beslut.

Vad Polismyndigheten har att göra efter det att man omhändertagit någons vapen är att skyndsamt göra en utredning om personens lämplighet att inneha vapen och samtidigt pröva om dennes vapentillstånd ska återkallas.

Vi bestämde oss för att fokusera på den opreciserade formuleringen medicinska skäl. Viktigt var att Polisen skulle få ta del av våra synpunkter innan de ens hunnit påbörja sin utredning. Detta för att säkerställa att Polisen skulle tvingas pröva min väns medicinska status och om han verkligen var olämplig att inneha vapen.

Våra argument

Socialstyrelsen har i Läkares anmälningsskyldighet enligt vapenlagen – Vägledning för rättstillämpning angivit att själva syftet med anmälningsskyldigheten är att förhindra missbruk, olyckshändelser och brottslig verksamhet med legala vapen.

Inriktningen är tydlig. På sidan 7 pekar Socialstyrelsen särskilt på att missbruk av till exempel alkohol, narkotika, flyktiga lösningsmedel, läkemedel eller anabola steroider innebär att en person ska anses vara medicinskt olämplig att inneha skjutvapen.

På sidan 8 redovisas statistik om suicid och våldsbrottslighet med vapen, med eller utan licens.

På sidan 11 sägs: ”Det är dock viktigt att betona att bedömningen av om en person är medicinskt olämplig att inneha skjutvapen aldrig kan göras enbart efter en diagnos eller typ av ohälsa.”

Vi påpekade att Socialstyrelsens vägledning tar sikte på diagnoser som innefattar ”förändrad impulskontroll, koncentrationsförmåga eller uttalade brister i fråga om uppmärksamhet och omdöme”, egenskaper som kännetecknar bland annat våldsverkare.

Avslutningsvis påpekade vi att Polisen enligt vad som sägs under rubriken Tillfällig medicinsk olämplighet bör ta kontakt med anmälande läkare innan ett återkallande sker.

Lättare stroke

De medicinska skäl som i min väns fall låg till grund för anmälan gällde att han drabbats av en lättare stroke. Som en konsekvens av stroken fick han vissa besvär med motoriken i sin högra hand. Några övriga psykiska eller fysiska men hade han inte.

Vi bifogade utdrag ur hans 1177-journal där läkaren själv angivit att min vän hade kvarvarande besvär med finmotorik och greppstyrka i höger hand. Vi påpekade då att han trots dessa besvär hade fortsatt att jaga under en hel jaktsäsong.

Vi bifogade intyg från ordföranden i min väns jaktlag, som bekräftade att han var en trygg, omdömesgill och ansvarskännande person samt en synnerligen uppskattad, duktig och säker jägare.

Flera intyg

Vi bifogade läkarintyg från två oberoende läkare, som efter undersökning av min vän kunde konstatera besvär med finmotorik och greppstyrka i höger hand, men samtidigt intyga att det enligt Socialstyrelsens vägledning inte fanns några medicinska skäl för att återkalla hans vapen.

Vi påpekade att ett beslut om återkallande av min väns rätt att inneha vapen skulle innebära ett synnerligen ingripande beslut i hans liv som därför noggrant måste motiveras.

Ingen risk för missbruk

Vi påpekade att det i Polisens bedömning särskilt måste motiveras och anges om det skulle finnas risk för missbruk av vapen, vilket innebär att myndigheten faktiskt måste pröva om min vän skulle kunna missbruka sitt vapeninnehav och att han uppenbarligen skulle vara olämplig att framöver inneha vapen.

Vi förklarade att vi inte kunde se hur en mindre funktionsnedsättning i höger hand skulle kunna utgöra sådana medicinska skäl att risk för missbruk av vapen skulle föreligga.

Ett lyckligt slut

Avslutningsvis yrkade vi att Polisen inte skulle återkalla min väns tillstånd att inneha vapen och som en konsekvens återlämna hans vapen.

Vi förklarade att om Polisen efter verkställd utredning inte skulle fatta ett sådant beslut skulle ett överklagande komma att ske till förvaltningsrätten.

I min väns fall beslutade Polismyndigheten att inte återkalla tillståndet att inneha vapen och omhändertagna vapen återlämnades omgående. 

Min uppfattning är att vi på grund av att vi agerade innan Polisen påbörjat sin utredning kunde få ett snabbt och lyckligt slut i min väns ärende.

Björn Aschan