Samtidigt är både gran och tall bra produktionsträd, som kan producera virke och välstånd till Sverige. Ny forskning visar att tall producerar bra även på friska marker, så den passar inte bara på marker som är för magra för gran.

I sådana skogar skulle det även finnas mycket mer foder åt viltet. Bärris är ett mycket viktigt foder för alla slags hjortvilt. Med riklig tillgång till bra foder skulle även viltet trivas, och älgkorna skulle klara att föda upp större och rejälare kalvar än vad vi ser i dag.

Blir värre

Så ser skogarna åtminstone inte ut på de flesta håll i Västsverige. I flera årtionden har viltbetestrycket varit så högt att de flesta skogsägare redan för länge sen vande sig av med att ens försöka få upp tall. Så de skogar som i dag är 60 år och yngre består nästan enbart av gran.

Och värre kommer det att bli, allt eftersom äldre skogar (från innan älgexplosionens dagar) avverkas och yngre skogar tar över. Här i Västra Götaland visar Skogsstyrelsens Äbin-statistik att de yngre skogarna innehåller ännu mindre andel tall än genomsnittet av all skog.

Granifieringen avspeglar sig i älgkalvvikterna som blir allt eländigare för varje år som går. Den sorgliga utvecklingen hos älgkalvarna visar tydligt att djuren halvsvälter.

En massaker

De senaste åren har det sett ut som om utvecklingen började vända. Älgstammen hade minskat lite, och fler skogsägare märkte att tallplantor faktiskt kunde överleva, åtminstone om man behandlade dem med viltskydd varje år. Försäljningen av tallplantor började försiktigt öka från sitt absoluta bottenläge.

Men så kom en kall och snöig vinter. Och älgarna, som inte kunde nå något bärris under snön, gjorde en fullkomlig massaker på tallplantor. Även viltskyddsbehandlade planteringar var nerbetade.

Elefanten i rummet

Jägare, ni visar ofta en stor omsorg om viltet. Många jägare lägger många timmar på att spåra upp och fälla djur som är skadade, för att djuren ska slippa lida. Det är värt all respekt.

Men man måste kunna tala om elefanten i rummet: De eländiga kalvvikterna är hjärtskärande, och visar att det inte finns tillräckligt med foder. Även det är djur som lider.

Och hur kan det bli mer foder? Jo, genom att fler skogsägare vågar ha tall i sina föryngringar. Och vad kan få fler skogsägare att våga föryngra med tall? Jo, att de ser att grannens tallplantor har överlevt. Och vad kan få grannens tallplantor att överleva? Jo, en klövviltstam som är mindre än i dag.

Vill inte bråka

Det är sant att det fanns mer älg på 1980-talet än i dag, och att kalvvikterna ändå var bättre än i dag. Men skogarna såg annorlunda ut.

De gamla skogarna som fanns då hade vuxit upp i en tid när det knappt fanns klövvilt över huvud taget. De var betydligt mer blandade, och därför fanns det mycket mer bärris på marken, jämfört med dagens täta granskogar.

Nu har vi de skogar vi har, och de kommer att stå där i årtionden. Om trenden ska vändas behöver betestrycket sänkas.

De flesta skogsägare vill inte bråka. Det är svårt att ens få dem att komma till samrådsmötena i älgskötselområdena. I stället planterar de gran som vanligt.

Om ni jägare vill att fler skogsägare ska skapa mer foder i skogen genom att föryngra med tall så ligger bollen hos er. Det behöver bli lika lätt att lyckas med tallplantering som med gran.

Inspirera jägarna

Som svar till riksjaktvårdskonsulent Anders Nilssons svar på min artikel Med en kall vinter gjorde älgarna en massaker på tallungskogen: även Svenska Jägareförbundet har ett val.

Antingen fortsätta att bortförklara låga kalvvikter och skogsskador, att lobba för att normalisera miserabla kalvvikter genom att sänka målen och skylla på skogsägarnas röjning när allt RASE är bortbetat.

Eller inspirera jägarna till att sänka betestrycket, långsiktigt återvinna skogsägarnas tro på tall, och bidra till att hållbart skapa mer foder i skogen.

Karin Lindhagen
Västergötland