Så sent som i höstas var jag hoppfull, och berömde jägarna för att det verkade ha blivit en bättre balans mellan viltbetestryck och tillgång på foder i skogen de senaste åren här i södra Västergötland. Riktigt fina unga plantor av tall, ek, sälg med flera lyckades överleva.

Utvecklingen såg ut att vara på väg åt rätt håll: mot målet att kunna få upp framtida skogar som inte bara består av gran.

Så kom det en kall vinter och älgen har gjort en massaker på mina fina fem–sexåriga tallplantor.

Ljusare skog

Jag sprutade topparna på varenda tall med viltskyddsmedlet Trico i höstas, och jag gladde mig åt hur bra tallarna växte och hur vacker skogen skulle bli i framtiden.

Med tall i skogen blir den ljusare när den har vuxit upp, jämfört med en ren granskog. Då kan det växa blåbärsris på marken, som viltet kan äta. Till skillnad från mörka granskogar där det inte växer annat än mossa.

Avbitna toppar

Tack vare viltbesprutningen finns det kvar en uppstickande topp på somliga av mina tallar, trots att alla kvistar är uppätna.

Men på många av tallarna är till och med toppen avbiten, trots viltskyddet. Jag hör också att detta har drabbat många andra skogsägare i trakten i vinter, så det gäller inte bara mina tallplantor.

Enklare och fortare

Svenska Jägareförbundet har i flera år kampanjat för att ”rädda älgen”, och pressat jägarna att inte skjuta hela tilldelningen av älg. Eller helst inte skjuta alls, i syfte att få älgstammen att öka utöver de nivåer som överenskommits med markägarna och länsstyrelsen.

Om det finns väldigt mycket älg så går det förstås enklare och fortare att jaga. Man behöver inte vänta så länge innan det dyker upp en älg, ifall stammen är mycket stor.

Självklart samband

Eftersom två älgar äter mer än en, så innebär en högre älgstam att fodret räcker sämre. Vi har sett det i många år på att kalvvikterna blir lägre för varje år som går.

För den som har får eller kor är det självklart att det behövs rikligt foder av riktigt bra kvalitet för att få fram stora och rejäla lamm och kalvar.

Men av någon anledning vägrar Jägareförbundet låtsas om att ett sådant samband även gäller älgkalvar. Där hittar man hundra andra anledningar än foderbrist till att kalvvikterna sjunker.

Tätaste stammen

Men var är rättvisan i att vila sig till en enkel jakt på bekostnad av både halvsvältande älgkalvar och att den skogsägare som jobbar för att få upp något annat trädslag än gran måste misslyckas?

Är det så viktigt att Sverige fortsätter ha jordklotets tätaste älgstam, så det är värt att utrota alla träd utom gran?

Hjälp oss

Jag sörjer mina tallar som var så lovande, och som jag hade tagit hand om i flera år.

Jägarsidan framhåller gärna att obalansen mellan vilt och foder ska avhjälpas genom att skogsägarna ska tvingas plantera tall. Men samtidigt kastar man oss under bussen, vi som faktiskt försöker föryngra med tall, genom att ha så höga älgstammar att tallarna blir uppätna.

Efter ett sådant här bakslag – vem vågar föryngra med annat än gran?

Jägare, om ni vill ha mer tall, löv och bärris i skogen som foder åt viltet – hjälp oss då så att även annat än gran kan överleva.

Karin Lindhagen
Västergötland

Jägareförbundet svarar:

”Vi pressar inte jägarna”

Anders Nilsson.

Svenska Jägareförbundet anser att älgen är en nationalsymbol som bör finnas i antal som skapar utrymme för en meningsfull älgjakt över hela dess utspridningsområde. Förbundet anser också att man inom älgförvaltningen ska hitta en balans mellan markägarnas, allmänhetens och jägarnas önskemål och synpunkter. Detta utgör alltså grunden för hur älgstammen ska förvaltas. 

En annan viktig parameter som bör påpekas, är att i stort sett all viltförvaltning sker lokalt och regionalt. Älgstammen förvaltas lokalt, inom älgförvaltningsområden. Det är där tilldelning i praktiken bestäms av intressenterna gemensamt. Inte minst markägarna.

En bättre älgstam

Debattören menar att Svenska Jägareförbundet har drivit en kampanj för få jägarna att låta bli att skjuta hela tilldelningen. Det stämmer inte. 

Att förbundet står upp för att vi ska få en bättre älgstam, bättre könsfördelning och åldersbalans är inte samma sak. En grundparameter för organisationen är att älgstammen ska hålla en hög kvalitet – oavsett hur många individer den består av. 

Positivt och beklagligt

Att debattören väljer att föryngra med tall på tallmarker är väldigt positivt. Det är beklagligt att hon får stora betesskador. 

Men det känns fel att lägga skulden på jägarna om markägarna under lång tid – och ibland fortfarande – föryngrar med fel trädslag och via skogsskötseln röjer bort begärliga trädslag som rönn, asp, sälg och ek.

Vi vet även genom forskning att älgens bete inte fördelar sig jämt i landskapet. Tyvärr innebär det att vissa bestånd kan utsättas för ett högt betestryck även vid låga tätheter av älg.

Gynnar bärris

Mängden tillgängligt foder har visat sig avgörande för att minska betesskador på tall.  

Som tur är finns det positiva signaler om att andelen tall i södra Sverige ökar vilket även gynnar fältskiktet med bärris. Det kommer på sikt att kunna minska betesproblematiken. 

Anders Nilsson
Riksjaktvårdskonsulent, Svenska Jägareförbundet