Vi ser med stor oro på en älgförvaltning som alltmer präglas av obalans, godtyckliga beslut, bristande förankring i fakta samt ett undermåligt samarbetsklimat. Vi som representanter för jägarna marginaliseras till förmån för ett ensidigt markägarperspektiv. Vi ska bara nicka, annars är vi bråkiga surgubbar.

Ensidiga tolkningar

Trots att älgförvaltningen i Sverige ska bygga på samverkan och anpassning efter nya fakta, ser vi ett system där jägarrepresentanternas i nsyn, kompetens och synpunkter kontinuerligt ignoreras.

Våra försök till dialog bemöts oftast med ett starkt motstånd från markägarnas representanter – där ensidiga tolkningar av Äbin-resultat och Viltskadecenters rekommendationer används som absolut facit, utan lokal förankring eller hänsyn till biologiska och jaktliga förhållanden. Vart tog ”adaptiviteten” vägen?

Ett allvarligt demokratiproblem

I praktiken har älgförvaltningsgruppen i Noppikoski, likt många andra älgförvaltningsgrupper, utvecklats till ett forum där jägarnas representanter systematiskt körs över i beslutsprocesserna.

Ordförandens utslagsröst används som ett regelbundet maktmedel, aldrig som den sista utvägen så som det var tänkt när förvaltningen gjordes om 2012.

Vart tog dialogen vägen? Samverkan och förmågan att komma till ett beslut som vi alla kunde leva med? Den demokrati och det samförstånd som skulle prägla vår förvaltning finns inte längre kvar.

Vi som jägarrepresentanter kan strida för jägarnas sak men ingen behöver lyssna, utslagsrösten gör att markägarna kan få exakt som de vill utan att behöva samverka.

Men kom ihåg; många jägare är också markägare.

Förvaltning utan långsiktighet

Vi ser även en farlig kortsiktighet i de förvaltningsbeslut som fattas, vad hände med att se trender och inte agera impulsivt?

I Noppikoski har den senaste förvaltningsplanen ökat avskjutningsmålet med över 200 älgar på ett år – trots att man de två sista åren med en lägre avskjutning enbart klarat avskjutningsmålet ett av två år. Det är häpnadsväckande att länsstyrelsen inte följer eget styrdokument:

”För revidering av älgskötselplan som avser ett ökat antal älgar i avskjutningen, bör den planerade avskjutning redan vara fylld för aktuellt område under föregående års jakt.”

Även om Äbin ökat något sista året är trenden nedåtgående, vilket inte motiverar en så dramatisk förändring.

Förvaltningen i dag saknar konsekvent reaktion på underlag, framförhållning och anpassningsbarhet – det som skulle vara tre grundpelare för hållbar älgförvaltning.

Länsstyrelsens passivitet

Vi är även skarpt kritiska till länsstyrelsens agerande – eller snarare brist på agerande – i flera frågor. Det är anmärkningsvärt att länsstyrelsen väljer att godkänna skötselplaner för områden som under flera år inte uppnått sin nyttjandegrad, samtidigt som man utan möjlighet till dialog avslår planer med bättre förutsättningar.

Det vittnar om en inkonsekvent och alltför passiv förvaltning från myndighetens sida. I ett fall avslår länsstyrelsen en plan som älgförvaltningsgruppen godkänt, men har samtidigt inte möjlighet att godkänna en plan som gruppen avslagit – trots att avslaget grundar sig på ordförandens utslagsröst. Den obalansen är systemhotande.

Ohållbar utveckling

Att flera underlag inom förvaltningen används selektivt och utan enhetliga riktlinjer skapar ett godtyckligt beslutsklimat. Detta underminerar både vetenskaplig förankring och praktisk jaktförvaltning.

Vidare upplever vi att markägarnas representanter har en bristande förståelse för den komplexitet som älgvandring, rovdjurstryck och lokala förhållanden innebär. Det verkar som man tror att det är bättre att köra på och skjuta lika mycket älg som förra året, eller mer – aldrig mindre.

Vart har viljan att skapa förtroende för förvaltningen tagit vägen? Har den någonsin funnits hos markägarna?

Vårt ställningstagande

Mot denna bakgrund ser vi oss tvungna att meddela att vi inte längre kan stå bakom Noppikoskis älgförvaltningsgrupps förvaltningsarbete i dess nuvarande form. Vår roll som jägarrepresentanter har reducerats till en formalitet utan någon påverkan.

Samverkan och samarbete? Visst, om samarbete innebär ignorering av synpunkter och förslag till kompromisser.

Vi vägrar legitimera en förvaltningsmodell som varken är faktabaserad, rättvis eller hållbar. Samverkan kräver ömsesidig respekt, inte maktmissbruk, härskartekniker och godtycke.

Göran Myrberg
Älgförvaltningsgrupp Noppikoski

Lars Uleander
Älgförvaltningsgrupp Noppikoski

Peter Matsson
Älgförvaltningsgrupp Noppikoski