Budskapet från regeringen, och alla de myndigheter som på olika sätt varit inblandade i efterspelet av tisdagens fasansfulla masskjutning i Örebro, har sedan dådet varit entydigt.

Spekulera inte. Sprid inga rykten. Dra inga förhastade slutsatser. Låt utredningen få ha sin gång. Man har manat medborgarna till besinning – att inte på något sätt agera i affekt.

Det tog tre dagar. Sedan gör samma regering – och dess stödparti Sverigedemokraterna – exakt just det.

Man drar förhastade slutsatser.

Man agerar i panik.

Man lägger fram ett förslag om att förbjuda en specifik vapentyp. En typ av vapen som inte användes vid massmordet på Campus Risbergska i Örebro.

Logiken i det?

Det sägs att man bäst leder med exempel. Barn gör inte som föräldrar säger – de gör som föräldrar gör.

Frågan är då varför medborgarna ska ta en regering på allvar, när denna regering gör tvärtemot vad den begär av sina medborgare.

Många av Svensk Jakts läsare är säkert redan väl insatta i den här frågans gång, men bakgrunden ser ut så här.

Fram till och med sommaren 2023 beviljades inte licens på AR-vapen för jaktändamål, på grund av vapnens militärliknande utseende. Efter år av diskussioner och debatt gav Naturvårdsverket så småningom upp att hävda det argumentet.

Sedan den 1 augusti 2023 har det alltså varit möjligt att få licens på AR-vapen för jaktändamål.

På fredagen – tre dagar efter masskjutningen i Örebro och alldeles uppenbart i ett försök att visa rask politisk handlingskraft – gick regeringen och Sverigedemokraterna fram med förslaget att halvautomatiska vapen av AR-modell åter ska förbjudas för jaktändamål.

Kort efter regeringens utspel framkom uppgifter om att något AR-vapen inte använts vid det aktuella dådet.

Det spelar här ingen roll om man tycker att AR-vapen hör hemma i jaktliga sammanhang eller inte.

Det handlar om hur beslut av det här slaget bör fattas.

Min uppfattning är att de ska tas efter noggrant övervägande, när alla fakta finns på bordet.

Inte i vad som förefaller vara panik, i ett försök att visa en känslomässigt upptrissad opinion att man besitter ”handlingskraft”.

Att se över och förtydliga reglerna för lämplighetsprövning för vapen går det knappast att ha några synpunkter på. Inga svenska medborgare är mer angelägna än just de legala vapenägarna om att vapen inte hamnar i fel händer.

Utöver brottsoffren är det nämligen alltid de legala, skötsamma vapenägarna som drabbas när vapen hamnar i orätta händer.

– De regler som finns när det gäller lämplighetsprövningar ska förtydligas. Det ska framgå klart och tydligt av lagtexten vad det är för olika omständigheter som Polisen ska beakta när de prövar frågan om tillstånd. Uppföljning av tillstånden kan också utvecklas och förbättras, säger justitieminister Gunnar Strömmer (M) i en intervju med Svensk Jakt.

– Kanske inte minst när det gäller personer som av medicinska skäl är olämpliga att inneha skjutvapen, när problematiken uppstår senare i livet. Det är ingen enkel fråga. Vi vill ju inte ha en ordning där människor som är nedstämda eller har lindriga depressioner drabbas. Det vill jag understryka. Det är väldigt viktigt att vi har en ordning där människor känner sig trygga med att komma till sjukvården, fortsätter ministern.

Att förbjuda AR-vapen för jaktändamål är en symbolhandling.

Kommer den att göra skillnad för att stoppa framtida våldsdåd?

Om det blir verklighet får vi aldrig veta svaret på frågan.

Precis som det i dag är omöjligt att säga hur många våldsbrott som avvärjs tack vare det befintliga systemet för prövning av lämplighet för vapenlicens.

Det vi vet är att Tidöregeringen genom fredagens utspel har agerat i affekt.

De har inte lett med exempel.