Vi röstar på partier vi tror ska tjäna oss väl och göra det de lovat i valrörelsen. Om inte partierna vi röstat på får majoritet får förlorarna försöka få till en förändring nästa val.

Detta system ska ta loven av konflikter som utlöser våld och laglöshet. Vi knyter näven i byxfickan och väntar på en ny chans.

Utlovad siffra

De partier som vann förra åtets val lovade innan valet, att om de fick makten skulle de skador som vargstammen innebär för landsbygdsbefolkningen äntligen minskas. Detta genom en reducering av den svenska populationen till 170 individer.

170 är 170. Det är inte detsamma som att vargstammen minskas rejält eller bara minskas. De 170 individer räknat på det sätt vi räknat hittills är vad som utlovats.

Inga oklarheter

Partierna som ställt sig bakom detta antal har fått röster som skapat en majoritet i riksdagen, en regering med den majoriteten i ryggen har bildats.

Ministrar med uppgift att sköta olika uppgifter i landets styre har utsetts. Det är denna regering som ska se till att deras vallöften infrias.

Det kan inte på något sätt vara oklart politikerna utlovade i vargfrågan. Löften som man förhoppningsvis fortfarande håller fast vid.

Närmare medborgarna

Karl Hedin. Foto: Pia Nordlander

Vårt styrsystem innebär också att regeringen har myndigheter som redskap, för att föra ut regeringens beslut till medborgarna.

Naturvårdsverket, som har ansvaret för vargfrågan, har i år delegerat besluten till länsstyrelserna, med hänvisning till riksdagsbeslutet 2013 att besluten ska tas närmare medborgarna. Samma beslut som sa att gynnsam bevarande status för vargstammen skulle vara 170 till 270 vargar.

Denna delegation har hittills bara fått besluta när besluten passat Naturvårdsverkets åsikter.

En demonstration

Nu har Naturvårdsverket och länsstyrelserna i stället för att minska vargstammen till 170 från tidigare beräknat antal 450, beslutat att öka den. Att högst 36 vargar får skjutas under licensjakten skulle innebära något annat än en ökning av vargpopulationen, kan inte ens Grimsös trixande så kallade forskare komma fram till.

När myndigheterna på detta sätt tydligt går emot regeringens och riksdagens önskemål är det inget annat än en demonstration av att de inte respekterar demokratins spelregler.

Inga hinder

Hävdar regeringen att den vill genomföra sin utlovade politik måste man göra sig av med de underlydande som inte respekterar regeringens chefskap. Ett chefskap som har sin grund i valresultatet, det vill säga medborgarnas åsikter.

Det går inte att strunta i att med kraft ta itu med detta missbruk, och tro att man ska sitta kvar med ett fortsatt förtroende hos väljarna.

Det finns inget som hindrar regeringen att genomföra sitt vallöfte. Varken EU-krav eller genetik står i vägen, utan möjligen endast den egna ledningsförmågan.

Klart besked

Regeringen har full befogenhet att skriva klara direktiv till sina myndigheter. Myndighetscheferna tillsätts och avsätts av regeringen. Ministrarna formeras av statsministern.

Vem ska nu bli av med jobbet? Det är frågan som nu ska avgöras. Blir det ingen så är även det ett klart besked.

Karl Hedin
Vargdebattör