Såväl LRF Skogsägarna som Skogsindustrierna berättar om sin presentation på respektive hemsida. I texterna, som till delar är den samma, framgår att organisationerna anser att det behövs förändringar för att nå målen om betesskador – och att ”Målen nås i stor utsträckning inte, med stora kostnader för samhället, skogsnäringen och enskilda skogsägare som följd.”

– Styrningen mot minskade betesskador behöver förtydligas genom att viltförvaltningen på ett bättre sätt anpassas till ett betestryck som jord- och skogsbruket kan hantera. Efter tio år med den nya älgförvaltningen är det tydligt att den behöver en översyn. En offentlig utredning bör se över jaktlagstiftningen, i syfte att minska betestrycket från klövvilt, med hänsyn till skogsbruket, miljö- och klimatmålen, säger Roland Saitzkoff, ansvarig för viltförvaltning på SCA, i en intervju på Skogsindustriernas hemsida.

Del 6: Forskarna: Skjuta älgar inte enda vägen till målen

Samstämmigt

Även LRF är inne på samma linje, i ett uttalande på organisationens hemsida.
– Det är nödvändigt med ett mer samlat perspektiv på viltförvaltning där samtliga klövviltsarter beaktas utifrån de förutsättningar som råder i landskapet. En offentlig utredning behöver se över jaktlagstiftningen, i syfte att tydliggöra ansvar och avvägningar med hänsyn till skogsbruk, lantbruk och hållbarhetsmål för miljö- och klimat, säger Anna Åman som representerar LRF i skogsbrukets nationella viltgrupp, i den texten.

Det är representanter för Södra, Sveaskog, Holmen Skog, LRF, Billerud, Mellanskog, Norra Skog, SCA och Stora Enso som tagit fram rapporten, Tio år med Sveriges älgförvaltningssystem – en utvärdering.

Del 1: Älgjägarnas rop på hjälp – kallade till krismöte: ”År från år missar vi så fruktansvärt mycket”