I tisdagens Aktuellt (SVT 2) debatterade miljöåklagare Åse Schoultz och Jägareförbundets ordförande Torbjörn Larsson illegal jakt på varg.

Det fanns en hel del att förundras över i åklagare Schoultz uttalanden i programmet.

Hon påstod exempelvis att Jägareförbundet förminskar allvaret i grova jaktbrott genom att lyfta fram de bakomliggande orsakerna. Ingen kan ha missat att Svenska Jägareförbundet fördömer illegal jakt, i alla dess former. Ingen kan ha missat att den illegala jakten enbart försvårar – förstör – för alla de jägare som arbetar med svensk viltförvaltning.

Ingen kan ha missat detta. Utom Åse Schoultz, uppenbarligen.

Vi som jobbar på Svensk Jakt är intresserade av hur världen fungerar. Vilka samband finns, varför agerar människor som de gör i givna situationer – och så vidare. Alltså ställer vi frågor om detta.

I frågan om svensk vargförvaltning har Jägareförbundet i årtionden varnat för den utveckling som vi nu ser resultatet av. I juni förra året varnade Erica von Essen, som forskar på de drivkrafter som leder till illegal jakt:

– Vi är snabbt på väg mot en ”italiensk förvaltning” där illegal jakt reglerar vargstammen, säger Erica von Essen.

Forskaren: Myndigheterna kan vara på väg att tappa greppet

Den som på allvar vill komma tillrätta med illegal jakt måste förstå hur människor fungerar.

Den som på allvar vill komma tillrätta med illegal jakt kan inte bortse från dessa vetenskapligt väl belagda bakomliggande faktorer.

Det är min bestämda uppfattning att man måste förstå och diskutera detta – utan att det ska vantolkas som en ursäkt för brottslig verksamhet.

Jag fann åklagare Åse Schoultz slutkläm i gårdagens Aktuellt extra intressant:

– Jag tycker att en organisation som ska förvalta vår fauna ska sätta ner foten, ta kraftigt avstånd och utesluta den lilla grupp som ägnar sig åt grov organiserad brottslighet.

Åse Schoultz önskar alltså att Jägareförbundet ska utesluta personer som ingår i de grupper som ägnar sig åt illegal vargjakt.

Vilka är då dessa personer, som vi vet ägnar sig åt denna brottslighet?

Under de senaste tio åren har i Sverige tre (3) personer dömts för illegal jakt på varg, enligt en granskning som SVT publicerade igår.

2014 dömdes två personer för att 2011 ha dödat en varg på sjön Fansen i Gävleborg. De två männen dömdes av Hovrätten för nedre Norrland till två års fängelse vardera.

På förra årets bockpremiär sköt en nybliven jägare en varg i Skåne, i tron att det var en räv han sköt. Mannen dömdes till villkorlig dom och 100 dagsböter. Såväl tingsrätt som hovrätt ansåg att brottet begåtts av oaktsamhet och inte ska anses som grovt.

Dom mot skånsk vargskytt står fast

Totalt har alltså tre personer dömts i svenska domstolar för illegal vargjakt under det senaste decenniet.

Ingen av dessa tre är medlem i Svenska Jägareförbundet.

Det finns alltså inga personer att utesluta ur Jägareförbundet.

Eller menar Åse Schoultz att även personer som är misstänkta, men ännu ej dömda, ska uteslutas ur Jägareförbundet?

Menar hon att personer som åtalats och friats från sådana misstankar ska uteslutas?

I min värld är man att betrakta som oskyldig tills motsatsen bevisas.

Om en åklagare – som utgör en bärande del av det svenska rättssystemet – resonerar så, är det ett allvarligare problem än den brottslighet som vederbörande har vårt förtroende och uppdrag att bekämpa.

I tider när det från alla håll ropas efter hårdare tag mot en grasserande gängkriminalitet, när det snarast pågår budgivning mellan politiska företrädare om repressiv lagstiftning, är det extra viktigt att hålla huvudet kallt och fundera över dessa frågor.

Eller lever åklagare Åse Schoultz i tron att Jägareförbundet har kännedom om vilka människor som ägnar sig åt den här verksamheten?

Tror hon att vi – tidningen Svensk Jakt – vet saker om detta, som vi inte rapporterar?

Svensk Jakt granskar den svenska jakten, ur alla synvinklar. Om vi får trovärdiga uppgifter om misstänkt illegal jakt så rapporterar vi om det. Vi mörkar ingenting.

Men när det enbart handlar om rykten och obekräftade uppgifter kan vi inte skriva. Så fungerar det med alla ämnen vi bevakar.

Än värre är det om jägare, markägare och andra boende i ett geografiskt avgränsat område utmålas som skyldiga, passivt eller aktivt, till illegal jakt. Att hänvisa till en tystnadskultur där befolkningen i delar av vårt land skyddar illegal jakt och illegala jägare, utan att samtidigt lägga fram tydliga bevis är inte klädsamt för en åklagare som ska hålla hårt på rättsstatens principer. I det ligger även alla medborgares rätt att betraktas som oskyldiga till den punkt då skuld är bevisad.

Åse Schoultz går för långt, och kräver samtidigt att Svenska Jägareförbundet ska gå vid hennes sida.

Innebär det att Jägareförbundet ska utesluta alla medlemmar i norra Värmland och stora delar av Dalarna?

Jag tolkar gårdagens utspel från åklagare Åse Schoultz som ett tecken på frustration, kanske rentav desperation. Polis och åklagare har på senare år givits förstärkta resurser för att klara ut jaktbrott. Resultatet hittills, i form av fällande domar, är inte särskilt imponerande.

Men är det jägarnas – och Jägareförbundets – fel?