Syftet med Sveaskogs agerande är uppenbart, man vill drastiskt sänka en älgstam som redan nu är i kris. Man är inte nöjda med jägarnas insatser när det gäller avskjutning av älg.
Trots att länsstyrelsen 2017 anmodat ett av de nu nedlagda skötselområdena att revidera sin plan kraftigt nedåt, vilket också gjorts och med en uppfyllnad av avskjutningsmålet på 98 procent som följd, ska nu Sveaskog öka avskjutningen med 2,5 gånger i det nya området

Områden har slagits sönder

Sveaskogs agerande har alltså inneburit att två skötselområden slagits sönder helt, och tre intilliggande områden reducerats arealmässigt. På sikt kommer de knappast att överleva eftersom de inte är tillräckligt stora.

Den ökade avskjutningen i det nya skötselområdet kommer självfallet att spilla över på dessa områden.

Länsstyrelsen har försökt skjuta på genomförandet av detta till 2020 för att få till en helhetslösning och ta höjd för konsekvenserna av förändringarna, men Sveaskog har vägrat detta.

Tjänstemännen styr

Sveaskog har under vintern i såväl skrift som i svar till de jägare som frågat vad som händer, deklarerat att man helt ska bestämma i det nya området, utan medinflytande från annan och utan någon styrelse i skötselområdet.

Senare lär en styrgrupp vara på gång, men Sveaskogs tjänstemän håller helt i taktpinnen.

Den röda tråden i älgförvaltningen – att denna bygger på samverkan på det lokala planet – är helt satt ur spel.

Det har också visat sig att den frivilliga sammanslutning som ett skötselområde är, och som vet bäst hur det ser ut i markerna, inte är värd någonting när ”storebror” börjar vifta med taktpinnen. Stadgarna kan man bortse från.

Fördubblad avskjutning

Fem månader för sent lämnade Sveaskog, efter upprepade påtryckningar från länsstyrelsen i Västmanland, in en skötselplan till styrelsen.

En månad senare, efter semestern lämnas en ny plan in med fördubblad avskjutning och en högre vinterstam jämfört med den första planen.

Förhållandena hade uppenbarligen ändrats under en sommarmånad. Eller var det så att någon förståsigpåare på Sveaskog kommit tillbaka efter semestern och tyckt att ”vi måste skjuta mycket mer älg”?

Bluffar om varg och vinterstam

Älgförvaltningsområde 2, Gunnilbo, fick planen för synpunkter i början av augusti.

I två avseenden var förutsättningarna för planen felaktiga eller tagna ur luften. Dels är Sveaskogs uppfattning att det finns 7,5 älgar per 1.000 hektar, medan spillningsinventeringen säger 6,6, fel. Dels påstår Sveaskog att predationstrycket endast är 0,9 vargrevir, trots att hela förvaltningsområdet är täckt av varg. Rätt siffra är minst 1,5 vargrevirs predationstryck i ett förvaltningsområde som hyser 3,5 vargrevir.

Skogsbolag föreslår längre jakttid på flera arter

Med detta bluffar Sveaskog för att ha ett skäl att öka avskjutningen. Med fel förutsättningar blir naturligtvis målsättningarna i planen fel.
Med en mer än dubbelt så hög avskjutning som tidigare och med en hondjursprocent i vuxenavskjutningen på 60 procent kan alla förstå vad det kommer att innebära med en älgstam som redan nu är i kris.

Detta i ett älgskötselområde som ligger i ett förvaltningsområde som, tillsammans med norra Örebro län och östra Värmlands län, hyser landets tätaste vargstam.

Bekymrad länsstyrelse

Länsstyrelsen, som är ytterst ansvarig för älgförvaltningen i länet, har skäl att vara bekymrad. Under våren har man arbetat hårt för att få det nya skötselområdet på plats och hantera det ökande antalet licensområden och oregistrerade marker som Sveaskogs agerande fått till följd. Alltså något som är tvärt emot vad som var meningen med den nya älgförvaltningen.

Sveaskog har också meddelat under ärendets gång att allt som går dem emot kommer att överklagas till Naturvårdsverket.

Ordförandens utslagsröst

I slutet av augusti hade älgförvaltningsgruppen möte där. Sveaskogs förslag till skötselplan behandlades. Resultatet blev att Sveaskogs utrotningsplan tillstyrktes av gruppen genom ordförandens utslagsröst. Samtliga jägarrepresentanter reserverade sig mot tillstyrkandet.

Det visade sig att Sveaskog bearbetat markägarrepresentanterna i förvaltningsgruppen för att få dem att gå på Sveaskogs linje. Något som man uppenbarligen lyckats med.
Vid mötet dök dessutom en representant från Sveaskog upp utan att vara inbjuden. Allt för att framföra Sveaskogs uppfattning: att sjunkande avskjutning, sjunkande älgobssiffror, låga siffror beträffande vinterstammen samt hög vargpredation, inte var något att fästa sig vid. Det är skadorna som redovisas i älgbetesinventeringen Äbin som gäller. Ett Äbin som inte statistiskt säkerställer ett områdes påstådda skador.

Äbin är i grunden ett bra inventeringssystem men det måste vidareutvecklas, speciellt om man hänvisar enbart till det för att skjuta ner en älgstam. Tillsammans med andra inventeringsmetoder och fakta fyller det naturligtvis sin funktion.

Inget samförstånd

Det som nu skett är att det som överenskommits mellan bland andra Sveaskog och Svenska Jägareförbundet i det så kallade Handslaget för några år sedan satts åt sidan. Det gäller såväl samförståndslösningar på det lokala planet som hänsynstagande till alla de inventeringar och parametrar som finns för att uppskatta älgstammen.

De jägare som ringt till Sveaskog för att fråga om vad som sker har fått till svar att: ”älgstammen ska skjutas ner och vi behöver inte prata med er, det är vi som bestämmer” Tala om samförståndslösningar!

Medgav misstag

Positivt är ändå att denne Sveaskogsrepresentant – som oinbjuden dök upp på förvaltningsgruppens möte – höll med om att Sveaskog skött det här ärendet på ett mycket dåligt sätt.

Det kunde ha gjorts bättre bara genom att man pratat med de som berörs. Nu har ärendet i stället drivits genom att avstå från all kommunikation med berörda.
En berättigad fråga är väl ändå om det är värdigt ett statligt bolag att driva ett ärende på det sätt som här gjorts?

Accepteras avskjutningen?

Vi väntar nu på att länsstyrelsen ska ta ett beslut angående Sveaskogs skötselplan som en oenig förvaltningsgrupp tillstyrkt.

Kommer länsstyrelsen att acceptera en drygt dubblerad avskjutning i ett område som man två år tidigare anmodat sänka sina avskjutningsplaner?

Det är ju faktiskt länsstyrelsen och inte Sveaskog som har ansvaret för älgförvaltningen i länet. Sitter man månne med en ”apa på axeln”?

Självfallet kommer utvecklingen av älgstammen i det nya skötselområdet samt förvaltningsområdet att noggrant följas och redovisas.

Claes Johansson

Tidigare ordförande i Skinnskattebergs älgskötselområde
Ledamot av Älgförvaltningsgrupp 2, Gunnilbo
Ledamot i Viltförvaltningsdelegationen i Västmanland