Föreningen Jaktkritikerna och Naturskyddsföreningen har valt att inte söka några bidrag ur Viltvårdsfonden till nästa år. Svenska rovdjursföreningen gör däremot ett nytt försök att lägga beslag på jägarnas pengar, och ansöker om ett organisationsbidrag på 4,2 miljoner kronor årligen under tre år.

I en demokrati ska självfallet myndighetsbeslut kunna överklagas, av de berörda. Men när diverse organisationer som inte har med saken att göra mer än möjligtvis känslomässigt överklagar allt som beslutas om jakt är det ett stort problem.

Många tamdjursägare är tveksamma till att sätta upp rovdjursavvisande stängsel, då de utsätts för påtryckningar från jägare. Om de gör det ändå riskerar de att bli utfrysta ur den lokala gemenskapen.

Det stora arv som Svenska rovdjursföreningen förvaltar för att gynna vargar i Uppland hade med fördel kunna användas för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel.

Byt ut två och flytta ett litet ord ur det berömda citatet ”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket” och Winston Churchill beskriver inte längre Royal Air Force insatser under andra världskriget, utan Rovdjursföreningens inverkan på svensk rovdjursförvaltning.

Vad Bengt Stor från Rättviks jaktvårdskrets verkar missa i debattartikeln ”Sätt stopp för ständiga överklaganden av rovdjursjakt” är att vi lever i ett demokratiskt samhälle.

Ständigt återkommande överklaganden av länsstyrelsernas beslut om jakt på björn, varg och lodjur måste stoppas. Att förvalta rovdjursstammarna genom jakt är nödvändigt för att vi ska ha kvar en levande landsbygd.

Det blir licensjakt som tidigare beslutat i Norrbottens län. Detta står klart efter att Förvaltningsrätten i Luleå har avslagit Jaktkritikernas och Rovdjursföreningens överklaganden.

Föreningarna Jaktkritikerna och Rovdjursföreningen har överklagat licensjaktbeslutet som tagits av Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Länsstyrelsens beslut angående björnjakt i Jämtlands och Värmlands län överklagas.

Att påstå att jag genom mitt debattinlägg ökar polariseringen i rovdjursfrågan är magstarkt av företrädaren för en förening som bygger sin existens på motsättningarna.

Jag läser att Rovdjursföreningen fått en ny ordförande. Spännande, men låt oss titta på vilka typer av engagerade människor som kan finnas i föreningar av det här slaget.

Om en månad ska Naturvårdsverket börja dela ut pengar ur Viltvårdsfonden, som till 100 procent finansieras av människor som arbetar hårt för att vi även fortsättningsvis ska ha Europas bästa viltvård. Pengarna ska gå till organisationer som i ett debattinlägg nyligen beskriver dessa viltvårdare närmast som lustmördare.

Det är många som vill ta del av jägarnas pengar i Viltvårdsfonden. Förutom föreningen Jaktkritikerna, rovdjurscentret De 5 stora och Naturskyddsföreningen vill Rovdjursföreningen också ha en del av kakan och ansöker om 3 miljoner kronor i verksamhetsbidrag.

Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen uppmanar nu EU-kommissionen att ta den svenska regeringen till EU-domstolen för brott mot fridlysningsreglerna för varg.

När Mats Bentmar i Rovdjursföreningen uttalade att ett vargrevir passar dåligt i Skåne fick han kicken som regionansvarig i föreningen.

Regeringen valde att inte skapa en ny Viltmyndighet. I stället får Naturvårdsverket mer makt över jägarna och jägarnas pengar. Gunilla Skotnicka Ewing, biträdande avdelningschef på Naturavdelningen, menar att det är ett tufft och utmanade uppdrag.

Länsstyrelsen i Gävleborg avfärdar påståenden från bland annat Naturskyddsföreningen att beslutet om licensjakt handlar om genetiskt viktiga vargar.

Aktiv i Jägareförbundet – utan att vara jävig. Ebba Henning Planck har även ett konsultbolag och det är heller inte något hinder, anser JO. Ebba Henning Planck skriver på twitter: ”Äntligen är JO:s utredning om mitt påstådda jäv klar, mycket väsen för ingenting!”