Jag kan bara beklaga att det är flera jaktlag som aviserar att de ska ställa in älgjakten i höst på grund av en svag älgstam. Orsaken är enligt dessa jaktlag stor vargförekomst.

Jag har i dagarna betalat min medlemsavgift i Svenska Jägareförbundet. För femtionde gången! Det fick mig att fundera på de 50 åren, och för all del även lite över åren dessförinnan.

Så länge som vargen är rödlistad sker i praktiken all jakt på dispens och med EU:s goda minne. Vill vi återta rätten att själva bestämma över vår vargjakt måste vi tvinga fram en ändring av vargens skyddsstatus i Bernkonventionen.

Vill EU verkligen ha en ändring av vargens skyddsstatus för sina medlemsländer måste det gå via en framställan till Bernkonventionens ständiga kommitté om en ändring av vargens skyddsstatus. Men vad gör Jägareförbundet? skriver Gunnar Jakobsson.
Torbjörn Lövbom, Svenska Jägareförbundet svarar.

I en tid präglad av tilltagande global konkurrens och den finansiella krisen är det angeläget att EU-samarbetet fokuserar på rätt saker. EU bör inte ägna tid och kraft åt att ha synpunkter på den svenska rovdjurspolitiken.

Beslut som fattas måste alltid vara väl förankrade. Det gäller inte minst beslut som berör den svenska jakten på varg och andra stora rovdjur. EU får inte dra alla länder över en kam.

När man studerar betraktares respektive brukares argument för och emot varg är det lätt att se att mycket okunskap råder, främst från betraktarsidan. 
Mycket kan sägas om detta rovdjur, nedan sju punkter som är mina funderingar kring vargen.

Alla borde begripa att en arts population normalt, om goda förutsättningar finns, växer till någon dödlighet begränsar den. Är arten också ett skadedjur ökar skador från dessa, alltid i proportion till antalet djur i populationen.
Beroende på livsåldern sker denna ökning logaritmiskt, för vissa arter, till en populationsstorlek som är olämplig eller omöjlig av många skäl att härbärgera i området.

Med en stor demonstration mot den förda rovdjurspolitiken kan vi påverka beslutsfattare både i Sverige och EU. Jag föreslår att vi under samma dag demonstrerar i 112 kommuner i hela vargbältet. Det skulle ge eko över hela Sverige och höras ända till Bryssel.

Invandrade vargar gör att förökningstakten i vargstammen ökar, på grund av deras förmåga att få fler och större kullar. Därför är det dags att fundera på hur vargstammens storlek beräknas.

De löften angående jakten som gavs inför folkomröstningen om EU för 20 år sedan hade inte mycket substans. Makten över jakten i Sverige utövas numera i Bryssel.

Debatten kring vargstammens utveckling syns inte avta trots att riksdagen fattat beslut om intervall för lägsta nivå på stammen och att Naturvårdsverket satt ner foten och lagt en miniminivå på 270 och spetsat med ytterligare 60 vargar. Det har blivit en valfråga.

Få tillfällen har ställt en politiker så villigt i situationen att göra en pudel som onsdagen den 7 maj under tv-programmet Toppkandidaterna i SVT. Under programmets senare del fick jag ett antal snabbfrågor i följd varav en löd ”ska EU kunna stoppa den svenska vargjakten?”. Mitt svar, var ja.

EU-kommissionen har tagit fram ett manifest för människors samexistens med stora rovdjur i Europa, ”Coexistence between People and Lage Carnivores”, som inte bådar gott för landsbygdsbor och jägare. Trots att den första versionen redigerats är det fortfarande ett illavarslande dokument. Det skriver Calle Seleborg i en debattartikel.

För Sveriges 300.000 jägare är jaktfrågorna viktiga inför valet till Europaparlamentet. EU har idag ingen kompetens att besluta om jakten och så ska det förbli. Det håller företrädare för alla partier med mig om när de får frågan från jägarhåll. Men i Bryssel svajar det rejält. Risken är stor att det slutar med att jakten i allt högre grad styrs från EU i framtiden.

Med dagens rovdjurspolitik bevaras inte gråvargen som en utrotningshotad art. Istället skapas en ny art, en ny predator, i den svenska naturen.

Landsbygdspartiet oberoende vill inte ha någon frilevande varg i Sverige. På förekommen anledning kommer här ett förtydligande av vårt partiprogram.

Naturvården i Sverige har en del av sina rötter i lokala jaktvårdsföreningarnas arbete med att bevara jaktbart vilt. Svenska Naturskyddsföreningen bildades år 1909, men redan år 1825 hade hovjägmästaren Herman Falk lyckats genomdriva ett tioårigt förbud mot älgjakt. Kanske har vi honom att tacka för att älgen finns i Sverige.

Med anledning av att Rikspolisstyrelsen skyller de långa handläggningstiderna för licensärenden på jägare och sportskyttar.