I de flesta EU-länder höjs allt högre röster från vargdrabbade. Det är främst fårbönder, jägare, samer och övriga landsbygdsbor som drabbas av vargens härjningar. Lagen ger oss nu ingen möjlighet att lösa problemet.

Hur har vi kommit hit?
Varg började dyka upp i Västeuropa liksom i Sverige i slutet av 1970-talet.
Bernkonventionen, till skydd för Europas vilda djur och växter, antogs 1979. I Bernkonventionen, blev vargen klassad som strikt skyddad, alltså rödlistad.
Den internationella organisationen, IUCN, som har hand om den globala rödlistan har däremot inte varg som skyddad. I Ryssland och Nordamerika finns hundra tusentals vargar.
I dagsläget har 48 länder ratificerat Bernkonventionen, däribland Sverige. EU ratificerade Bernkonventionen 1982. EU:s art- och habitatdirektiv, som kom till 1992, är i stora stycken ett plagiat av Bernkonventionen.

Ändrade tider
När Europas länder och EU ratificerade Bernkonventionen fanns knappt någon varg. Men i dagsläget är saken helt annorlunda.
Ständiga vargattacker mot fårbesättningar gör livet outhärdligt för fårbönder. Löshundsjakt är näst intill omöjligt i vargrevir.
Älgjakt ställs in när predationen utarmat viltstammarna och samerna slåss en ojämn kamp mot fredade vargar och andra rovdjur.
Men EU med miljökommissionären i spetsen håller benhårt på art- och habitatdirektivet som det skrevs 1992, ivrigt påhejad av de stora miljöorganisationerna och LCIE, som är en global miljö- och forskarsammanslutning nära knuten till EU-kommissionen, som med alla medel vill fylla Europa med stora rovdjur.
Trots att de ständigt ökande vargstammarna blivit ett stort problem i de flesta medlemsländerna, är det näst intill omöjligt att freda sig med lagliga medel eftersom vargen alltjämt är strikt skyddad.
Viss skyddsjakt går dock att genomföra, även om många överklaganden gjort detta till ett lotteri. Föreslagen licensjakt hotas av EU-domstol och stoppas av förvaltningsrätt och kammarrätt med motiveringen att det strider mot EU:s art-och habitatdirektiv.

Inte utrotningshotad
Ja, och detta är helt rätt! Man får inte licensjaga rödlistade/strikt skyddade djur som hotas av utrotning.
Nu har väl de allra flesta, utom miljöorganisationerna, kommit fram till att vargen inte längre är utrotningshotad. Men rödlistningen gäller fortfarande och lägger sig som en våt filt över alla försök till förvaltning av vargen.
Röster börjar emellertid höjas för att riva upp art- och habitatdirektivet. 

Rovdjur över Europa
Under 2013 har EU genomfört två workshops i Bryssel för olika inbjudna; Jordbruksorganisationer som Copa-Cogeca där LRF ingår, Europeiska jägarunionen FACE, där Svenska Jägareförbundet ingår, och betraktare av olika digniteter som Rovdjursföreningen.
Målet är att skriva under ett manifest och sjösätta en plattform 2014-06-10 där man skriver under på att acceptera art-och habitatdirektivet och samexistens med stora rovdjur i delat landskap, inkluderande varg.
Sedan är avsikten att man ska diskutera och ge råd hur detta ska lösas. Men grundtesen ligger fast – samexistens människa och stora rovdjur i delat landskap över hela Europa.

Inget att diskutera
Men har man redan accepterat art-och habitatdirektivet och samexistens, finns ju inte längre något för vargdrabbade att diskutera. Det mest anmärkningsvärda är att Svenska Jägareförbundet via sin europeiska paraplyorganisation FACE skriver under på dessa villkor.
Hur mycket man än diskuterar i Bryssel, så gäller ju fortfarande Bernkonventionens rödlistning av varg. Det har EU och de flesta medlemsländer ratificerat.
Vill EU verkligen ha en ändring av vargens skyddsstatus för sina medlemsländer måste det gå via en framställan till Bernkonventionens ständiga kommitté om en ändring av vargens skyddsstatus.
EU kan själv inte ändra vargens skyddsstatus. EU för talan för alla sina medlemsländer och är därför en tung aktör. Skulle EU vilja ha en ändring av vargens skyddsstatus torde det med största sannolikhet bifallas.
Schweiz har vid två tillfällen själva försökt få tillstånd en ändring men misslyckats med detta. 

Förslag om ändring
De av EU hållna workshop har inte signalerat någon som helst ambition att diskutera eller ändra vargens skyddsstatus eller att ändra art- och habitatdirektivet.
Nu har i stället ett förslag, från den franske députérade Pierre Morel A l’Huissier, om att ändra vargens skyddsstatus i Bernkonventionen och i art-och habitatdirektivet bifallits i EU:s utskott för framställningar. Därmed måste EU-kommissionen behandla detta.
Många europeiska medborgare och organisationer i olika länder, däribland Sverige, har stött Pierre Morel genom att underteckna och skicka ett dokument till EU-kommissionen där man uttalat sitt fulla stöd för förslaget.
Tyvärr har inte detta initiativ getts publicitet i press eller media, och det understöds inte heller av de svenska jägarorganisationerna. Jag undrar varför.
Att stödja Pierre Morels initiativ måste klart vara i jägarnas intresse.

Gunnar Jakobsson
Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik

Jägareförbundet svarar:

Svenska Jägareförbundet har under många år enträget arbetat för att få till en beståndsreglerande jakt på varg i Sverige. Förbundet fortsätter att driva denna fråga. Målet med allt vårt arbete har legat fast sedan årsstämman slog fast vår rovdjurspolicy och handlingsplan, som klargör maximalt 150 vargar.

Svenska Jägareförbundets arbete har under åren haft en stor inverkan på beslut fattade av såväl riksdag, regering som myndigheter. Ingen annan brukarorganisation har varit mer aktiv internationellt och vi har ett flertal tillfällen haft möten med representanter från EU-kommissionen. Både på plats i Bryssel och med kommissionen på besök i vargområden. Men vi är långt ifrån nöjda med resultatet av detta. Därför fortsätter vi vårt arbete på alla fronter också genom vårt samarbete med andra jägarorganisationer inom FACE för att påverka rovdjursfrågan i rätt riktning.

Därtill kommer det med jämna mellanrum olika initiativ och förslag – nationellt eller på EU-nivå – som pekar åt ena eller andra hållet i rovdjursförvaltningen. Naturligtvis noterar förbundet allt som kan påverka förvaltningen och arbetar in dessa i sitt strategiska arbete med varg- och rovdjursproblematiken. Ibland kan vi inte berätta detaljer kring hur vi agerar för att det skulle omintetgöra våra möjligheter att kunna påverka. Att olika organisationer och enskilda aktörer provar olika vägar att påverka kommissionen och få tillstånd en förändring av habitatdirektiven välkomnar vi givetvis.

Gällande Pierre Morels initiativ och Europaparlamentets utskott för framställningar finns det fortfarande oklarheter kring detta som är under utredning.
Men det är främst art- och habitatdirektivet som styr vår rovdjursförvaltning. Tidigare har EU konsekvent vägrat att acceptera förändringar i Bernkonventionen om det inte stämt överens med unionens lagstiftning. Därför bör direktivet ändras först, innan man kan göra något åt skrivningarna i Bernkonventionen.
Det tål att påpekas att det är en lång process att ändra ett EU-direktiv, och initiativet måste komma från kommissionen. Men bollen är i rullning i och med att flera länder har tagit upp behovet av en översyn av såväl art- och habitatdirektivet som fågeldirektivet. Sverige är ett av de länder som driver på denna process.

Målet med Svenska Jägareförbundets arbete, som beskrivs i våra policydokument, ligger fast. Det är ett löfte som våra medlemmar kan lita på.

Torbjörn Lövbom
Ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd