söndag 5 december

Opinion

Publicerad 28 maj 2014 - 10:16

Debatt

Debatt: ”Jag räknar fortfarande med Jägareförbundet”

Jakten i Handölstrakten i Jämtland har under de senare 25 åren legat debattören Kurt Ericson varmt om hjärtat. Haren är skjuten för hans schillertik Slåtteråsens Tea (Stella). Foto: Privat

Jag har i dagarna betalat min medlemsavgift i Svenska Jägareförbundet. För femtionde gången! Det fick mig att fundera på de 50 åren, och för all del även lite över åren dessförinnan.

Jag minns då jag som sjuåring stod med farfar på pass för att tala om var jag hörde hunden. För att få bära, rättare släpa, den av farfar skjutna haren. (På räv släpptes mer än en hund.)
Framför mig kan jag se farfar när han sitter med de av ullsockor klädda fötterna på hällen vid den öppna spisen medan han skrapar och tanar skinnet efter en skjuten räv.
Jag minns den gången då en av byns ungkarlar två gånger, så att han förstörde farfars skottchans, mötte den av hundarna tröttkörda räven på vägen som den inte gärna ville lämna på grund av snödjupet. De fick räven ändå, far sköt den några minuter senare.

Min egen start
Min egen jaktliga bana började med att jag tillsammans med en kamrat länsade kråkfågelbon på ungar för leverans till socknens “skottpengsrepresentant”.
Vi fick en krona för en kråka, 50 öre per kaja eller skata. Vi var ganska duktiga. Vi sköt kajor och skator med luftgevär, även ekorrar. Tre kronor per skinn för ekorre. Inget av det där får man göra längre. Vi lärde oss i alla fall lite om skinnhantering.
Lite längre fram fick jag låna farfars salongsgevär och ytterligare lite senare, en av farfars hagelbössor. Som 14-åring sköt jag mitt första rådjur med den.

Jakt på allvar
Det gick ett tiotal år med skolgång och arbete, delvis utomlands, innan jag 1965 löste mitt första medlemskap i Svenska Jägareförbundet.
Jaktarrendena var på den tiden måttliga och reglerades i byn genom dagsverken hos bönderna, bland annat vid höskörd och tröskning.
I Södra Kalmar läns jaktvårdsförening var Thore Jakobsson länsjaktvårdare, men det var inte hans fel att det var glest med både älg och rådjur i markerna.
Det var även glest med större rovdjur, inte bara i Småland utan även i resten av landet. Vargen var fredlös och i en jakthandbok, tryckt 1963, stod ”att det enda som hindrade, vem som helst att jaga varg och järv, var som helst i landet, var jägarens hustru”.                                      
Mitt jaktliga intresse var på den tiden så stort att jag, förmodligen med länsjaktvårdarens intygande, fick tillfälle att gå två av Jägareförbundets kortkurser på Öster-Malma under 1972.

Ett skadedjur
Vargen, som byfolket i mina småländska hemtrakter med stor möda utrotade den 10 mars 1868, börjar nu åter bli allmän i stora delar av landet, tillika till stor förtret för de näringar som hade samma problem för över hundra år sedan, med den skillnaden, att så ska det vara numera.
Älg och rådjur har sedan 1965 haft en otrolig uppgång och numera även nedgång. Speciellt älgen har tyvärr kommit att betraktas som ett skadedjur, delvis beroende på att en del markägare både vill ha kakan och samtidigt äta den.
Hjorten har ökat och ställer till problem på vissa ställen. Även rådjuren har skyllts för skador i markerna.
Räven, med sitt fina vinterskinn, försvann nästan helt på grund av skabb men har kommit tillbaka från en mycket liten numerär trots att enorma inavelsproblem måste ha uppstått. Det var dock ingen som brydde sig om detta.
I mina nya hemtrakter uppträder dock flertalet rävar ånyo med skabb. Kan det ha med inavel att göra?

Bäver och bisam
Ytterligare vilt har välsignats av svensk riksdag: vildsvin. För egen del och för många lantbrukares del kunde dessa djur gärna ha fått vara kvar på den numerär som de hade för hundra år sedan. Alltså noll.
Samma numerär hade gärna även vargen fått ha, men i stället har denne fått kultstatus.
Dessutom finns bäver, tvättbjörn, bisam och mink för att nämna några. Andra som återkommit är vägglöss och kackerlackor, de är kanske inte jaktbara men ställer till stort förtret varhelst de uppträder.
Minskat oerhört har däremot insekter som sköter om pollinering gjort. Dessa, bin, humlor med flera minskar stadigt och kan om de försvinner helt, innebära en större kris för mänskligheten än vargen någonsin kan göra.

Kappor av viltskinn
När det gäller skinn kunde damer fortfarande under 1990-talet (och även en del herrar) ikläda sig av jägare åstadkomna viltskinn, beredda och konstfärdigt sammanfogade till kappor, västar och mössor.
Numera blir man troligen antastad och nerslagen av djurrättsaktivister om man visar sig i äkta viltskinn.
Jakten som är en av mänsklighetens tidigaste sätt att överleva är idag inte accepterad av det urbana folket, utan det försöker på alla sätt att omintetgöra det sättet att leva.
Fisket har märkligt nog inte rönt samma urbana motstånd, trots att det där anses meriterande att få upp fisken efter att ha fått kämpa länge med densamme. En jägare eftersträvar ju, tvärtemot fiskaren, en omedelbar knall- och fallverkan. Ett levande väsens kämpande för sitt liv ingår inte i en riktig jägares sätt att vara.

I toppen av kedjan
Den här lilla historien går textmässigt att ändra, numera även utan tippex. Men även vi som håller på med jakt har fått EU på halsen och EU ändrar man inte på, varken med eller utan tippex. Hade vi som jägare stått utanför kunde man haft sitt Rewilding Europe utan oss.
Tyvärr verkar det som om de som idag bestämmer inte har stått på pass med farfar som sjuåringar, för de vet tydligen inte hur naturen fungerar.
Jag hoppas verkligen att Svenska Jägareförbundet i framtiden lyckas förmedla jaktens viktiga verklighet, även om en del människor tror att naturen kan klara sig utan mänsklig medverkan. De har då glömt att människan är en del av naturen, till och med dess topp, även över de andra rovdjuren.

Kurt Ericson
Odensvi

Delta i debatten!

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till:
debatt@svenskjakt.se
Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren. Bifoga gärna en porträttbild också.

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kommentera artikeln

Vad tycker du? Här kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver skapa ett konto och logga in först.
Tänk på att hålla god ton, inte byta ämne och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.
Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort.
Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen Svenskjakt.se.

Visa kommentarer

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Delta i debatten

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar

Senaste från Annonstorget