Just nu känns det som att jakten är under angrepp från flera olika håll i samhället. Då tänker jag inte bara på diverse miljövårdsorganisationer, jag tänker framför allt på regeringen. Jag är oroad för jaktens framtid, för vad händer när jägarna väljer att i stället ägna sig åt en hobby som inte motarbetas av regeringen?

Om jägarna använder sig av samma metoder som jaktmotståndarna skulle det snabbt bli problem för de som tar jägarkårens insats för given. Det ligger miljardbelopp i potten.

Den sensationella vändningen i Västmanlandfallet, där åklagarens huvudvittne utreds för stämpling till mord, innebär förhoppningsvis slutet på denna rättsskandal. Frågan om hur den har fått lov att fortsätta utvecklas och plåga oskyldigt anklagade under flera års tid, måste Åklagar- och Polismyndigheternas högsta chefer besvara.

Länsstyrelsen i Västra Götaland uppmanar till att anonymt anmäla misstänkt illegal jakt. Visst skall man stävja tjuvjakt, men ett angivarsamhälle vill vi inte ha.

Med Polismyndigheten som pådrivande arbetar regeringen med stöd av Liberalerna för att motarbeta en mer än 100-årig folkrörelse. Landets jägare och idrottsskyttar pådyvlas en ökad byråkrati, detaljregleringar och utsätts för ständiga påhopp.

I Ovanåkers kommun går vargar gång på gång så nära hem och hus som bara 30 meter och revirmarkerar. Skyddsjaktansökningarna har haglat in, men på länsstyrelsen tar ingen det på allvar.

Att ägna sig åt konspirationsteorier och se den demokratiska politiska makten som en fiende leder inte framåt. För att hela landet ska leva måste vi ägna tankar och tid åt att främja en hållbar utveckling.

I söndagens Min sanning i SVT intervjuades Miljöpartiets tidigare språkrör (2002–2011) Peter Eriksson, som nu lämnat politiken efter nästan 30 år i politikens toppskikt, däribland två mandatperioder som minister i S-MP-regering.
Och sanningar levererades minsann.

Snart har sex år gått sedan Naturvårdsverket utredde hur skyddsjakten på varg kan utvecklas. Ännu har inget av förslagen i utredningen fått något genomslag när länsstyrelserna ska besluta om skyddsjakt. Finns det ingen botten i det förtvivlans träsk som kallas svensk vargförvaltning?

Enligt ett riksdagsbeslut från 2013 ska Sverige tillåta mellan 170 och 270 vargar i landet. Men det åtföljs inte.

När vargen breder ut sig i marker med vildsvin uppstår ett problem som diskuterats alldeles för lite, om alls. Vad händer när eftersöksjägaren inte vågar släppa sin hund på ett skadat vildsvin på grund av risken för att få hunden vargdödad?

Det smärtar mig att i varje nummer av min medlemstidning Svensk Jakt och Svenskjakt.se få läsa om varghat och hur vargstammen borde decimeras och kanske utrotas i Sverige.

Skånes landskapsdjur, kronhjorten, har sitt kärnområde kring Vombsjön. Här lever den ursprungliga populationen, av Linné namngiven till Cervus elaphus. Men området hotas av skogsavverkning och friluftsaktiviteter. Hjortarna trängs undan från sitt hem.

Vi som slår vakt om ett enkelt och klimatsmart levnadssätt. Vi som bär hem fisk från sjöarna och viltkött från skogen. Vi som värdesätter hundar och den svenska jakten. Vi måste noga överväga vad vi röstar på.

Jag hade knappt hunnit lyfta av skogsskidorna från takräcket och ställa in studsaren i vapenskåpet den sista toppjaktsdagen förrän jag nåddes av de höga, bestämda rösterna på sociala medier: ”Förläng inte toppjakten med två veckor!”

Efter alla år med polariserad rovdjursdebatt har vi inte kommit längre än att det finns människor som vägrar att ta av sig skygglapparna och se verkligheten som den är eller ens försöker sätta sig in i andras oro, upplevelser, erfarenheter eller samhälleliga kostnader, skriver Jägareförbundet Uppsala läns ordförande Torsten Nilsson i den här debattartikeln.

Krona och klave. Allt har två sidor.
Ska regeringens beslut att riva upp Jägareförbundets allmänna uppdrag betraktas som flipp eller flopp? I nuläget är det omöjligt att säga säkert.

Jag läste nyligen en artikel i vilken en skånsk vargvärnare tyckte synd om vargarna om de bildade ett revir i Skåne. Med ett totalt jaktförbud som innebär att vargarna blir helt oskygga är frågan vilka det blir synd om.

Vilka ska utföra eftersök på trafikskadat vilt om inte vi jägare gör det? Miljöpartiet som utropar upphandlingen av den servicen till samhället som en seger, har tydligen en lösning.