Krig och oroshärdar i vårt lands närhet. Eftersatt försvarsberedskap ska i hast inhämtas och förbättras. Då, just då, kläcker Fortifikationsverket de mest kontraproduktiva planer man kan tänka sig. Planer som kommer att leda till ytterligare avfolkning av under vinterhalvåret redan glest besökta skärgårdar.

Jag reagerar alltid på ordet tjuvjakt. Vad betyder det? Att man jagar en tjuv, eller? Det rätta är väl att benämna ett grovt jaktbrott som olagligt skjutande av djur.

Helt klart har våra viltvårdsområden under lång tid lyckats hålla samman ofta splittrade ägor till en mera användbar jaktmark. Med fördelar för löshundsjakt i första hand inom älgjakten, och även för hjortjakten och för att minimera skador från vildsvin på växande grödor samt möjlighet att hitta områden där skador förekommer.

REPLIK. Det finns absolut ingen anledning att jaga några råbockar om våren. Jag frågar mig var bockarna som ska jagas finns.

REPLIK. De nivåer av acceptabla skador som slås fast i Äbin är enligt min mening ett rimligt mål.

Länsstyrelsen i Norrbotten har återigen kommit med ett anmärkningsvärt lågt förslag gällande tilldelning av antalet björnar i årets licensjakt. Förslaget är att endast 24 björnar ska få fällas hösten 2025. Detta trots att en majoritet med representanter i viltförvaltningsdelegationen från politiska partier, intressen och olika näringar i länet vänder sig mot det.

REPLIK. För att undvika orimliga skador måste viltstammarna anpassas till de faktiska förutsättningarna. Lönsamma näringar är grunden för en levande landsbygd, välfärd och samhällsnytta.

REPLIK. Medlemmarna i Jägareförbundets länsföreningar i norr har i motioner och undersökningar varit tydliga med att de önskar en begränsning av jakttiden på älg.

REPLIK. Självklart ska inte älgen jagas i stark kyla och djup snö. Jägareförbundets ansvariga i Norrlandslänen som tagit dessa kloka beslut har mitt fulla stöd.

De nordliga Jägareförbundens uttalande om att jakttiden på älg ska kortas har inte förankrats på det sätt som påstås.

Dagens älgförvaltning syftar till att skapa en livskraftig älgstam med hög kvalitet. De senaste åren har vi haft en drastisk nedgång av älgstammen och många lokala jaktlag vittnar nu om att gränsen är nådd och att det inte går att skjuta ner stammen mer, skriver fyra socialdemokrater inför partiets stundande kongress.

REPLIK. Kan man förvalta viltstammar utan att ta hänsyn till hur jord- och skogsbruk avgör förutsättningarna för viltet? När Mikaela Johnsson, vice ordförande i LRF, i sin debattartikel lyfter fram nationella mål på skadenivåer på skog som en styrande parameter för älgstammen, undrar jag om markägarsidan är beredd att ta sitt ansvar.

REPLIK. I dagens skogsbruk har älgens naturliga foder ingen plats. Bärris, rönn, asp, sälg och ek är sällsynt och i många fall helt borta. Att skadorna då blir högre på tallungskog är inte särskilt svårt att förstå.

REPLIK. Det moderna skogsbrukets effekter på viltet, vargens påverkan på älgen och inventeringsmetoder som ger märkliga resultat står i fokus när LRF debatterar älg.

Jag vill slå ett slag för ökad jakt på rådjur och på råbock. Att utnyttja vårjakten på bock minskar konkurrensen mellan hjortviltet och det blir mer näringsrikt foder över till älgen.

I dag är skogsbruk det enskilt största bidraget för foder till älg. Därför har många av LRF:s djurägande medlemmar har haft svårt att förstå den forskning som säger att två älgar inte äter mer än en. För att uppnå störst samhällsnytta behövs tydliga mål och riktlinjer, i detta fall max fem procent viltskador i skog.

Om viltförvaltning på land kan anses vara byråkratisk och krånglig ibland så är det ingenting jämfört med viltförvaltning av djur som lever i vatten, som till exempel sälar.

Länsstyrelsen i Västerbotten beviljar skyddsjakt på hackspett och Länsstyrelsen i Gävleborg stoppar avskjutning av skarv som förstör fiskbestånden för lång tid framåt. 

Jag blir lika konfunderad varje gång jag öppnar en jakt- eller dagstidning och läser om den svenska rovdjurspolitiken. De skilda måttstockar för hur rovdjur hanteras och lagar bedöms, beroende på vilka djurägare som drabbas och var i landet som angrepp sker, är påfallande.