Problemen med V:na i viltförvaltningen
PremiumDe två V:na i viltförvaltningen – varg och vildsvin – väcker intresse hos våra riksdagspolitiker som motionerat flitigt om arterna. Så gott som utan undantag betonas problemen, och att stammarna behöver minska i storlek.
Miniminivån för gynnsam bevarandestatus för varg behöver justeras till de gamla siffrorna, 170–270 vargar, skriver Daniel Bäckström (C) som anser att Naturvårdsverket ska följa riksdagsbeslutet från 2013.
Åt siffror ägnar sig också Sten Bergheden (M), men istället för mini föreslår han ett max för vargstammen till 170 individer. Lars Beckman från samma parti föreslår en generell minskning av vargstammen i Sverige, medan hans partikamrat Åsa Coenraads vill minska vargpopulationen särskilt i Västmanland. Denis Begie (S) föreslår i en motion att Örebro län ska få ett andrum från varg.
Lite provinsiell och sneglande åt sina egna väljare är också Mikael Dahlqvist (S) som visserligen anser att vargpolitiken ska vara uthållig och stammen samförvaltas med vargarna i Norge, men som också påpekar det ökande problemet att Värmland hyser nästan hälften av den svenska vargstammen.
Politiken hänger inte med
Pål Jonsson (M) ser också han ett behov av att öka samordningen kring vargförvaltningen med vårt västra broderland. Han tecknar en bakgrund där det sägs att Sverige med marginal passerat den biologiska gränsen för långsiktig överlevnad i vargstammen, men att politiken tyvärr inte följt med i denna utveckling.
Problemen med varg kontra renskötsel uppmärksammas av Helén Pettersson (S) som inte vill tillåta vargföryngringar i renskötselområdet. Sverigedemokraterna Per Söderlund och Magnus Persson resonerar i var sin motion om hur skyddsjakten på varg kan bli både enklare och effektivare, genom att delegera beslut om skyddsjakt till kommun och polis samt att ta bort hela vargrevir istället för enstaka individer.
Kameror och fällor
När det kommer till vildsvinen handlar motionerna uteslutande och naturligt nog om hur avskjutningen ska öka för att minska problemen djuren orsakar.
Per Schöldberg och Anders Åkesson (båda C) vill ha lättnader i kameraövervakningslagen för att effektivisera jakten.
De båda centerpartisterna ansluter sig också till flera andra motionärer från skilda partier med förslag på att tillåta större fällor för fångst av vildsvin, samt användande av drönare under jakten. Att ändra i reglerna för ökad fällfångst är också något som Sten Bergheden (M) ställer sig bakom.
Ersättning för skador
Förenklade regler för försäljning av vildsvinskött är något som riksdagspolitikerna bedömer är ett sätt att öka jägarnas motivation att jaga vildsvin. Något som föreslås av bland andra moderaterna Cecilia Widegren, Ann-Sofie Alm och Helena Antoni i vardera sina motioner, liksom av Sanne Lennström (S) samt sverigedemokraterna Per Söderlund och Mikael Strandman.
Socialdemokraten Monica Haider är i sin motion Ersättning för vildsvinsskador bekymrad över vilka kostnader som drabbar lantbrukarna på grund av de vilda svinens härjningar på åkermarken.
Det är många saker på gång för att komma till rätta med problemet vildsvin, men under tiden behövs det åtgärder för att skydda lantbruket, skriver Haider som vill att regeringen ser över behovet av att införa ersättning för vildsvinsskador i viltskadefonden.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.