Birgitta Isaksson är ordförande för Jägareförbundet i Norrbotten. I den rollen företräder hon de cirka 8.000 norrbottningar som är medlemmar i förbundet. Flera av dessa medlemmar jagar i fjällen, framför allt ripa under höst och vinter. Birgitta Isaksson är även bosatt i Kiruna, den kommun inom vilken Girjas sameby har en liten del av sitt renbetesområde. Hon har följt och följer frågan på nära håll.

Ensamrätt till jakt och fiske

Men först lite om bakgrunden:

Den 23 januari 2020 slog Högsta domstolen, HD, fast att Girjas sameby genom urminnes hävd har skaffat sig ensamrätt till jakten och fisket på sitt område ovan odlingsgränsen. Detta trots att staten är markägare. Dessutom konstaterade HD att folkrättens skydd för urfolk och minoriteter hade stor betydelse i målet.

Matti Berg, ordförande i Girjas sameby. Foto: Lars-Henrik Andersson

Högsta domstolen sammanfattade sitt ställningstagande med följande resonemang:

Vid mitten av 1700-talet hade det utvecklats en exklusiv rätt för samer på området att råda över jakten och fisket. Från mitten av 1700-talet och fram till 1886 års renbeteslag ”försvagades samernas faktiska position genom olika statliga åtgärder. Ingen av dessa åtgärder var dock av det tydliga och definitiva slag som skulle ha kunnat utsläcka rätten att råda över jakten och fisket.”

Urminnes hävs

Vidare skriver HD:

”Den jakträtt och fiskerätt som samerna på området hade vid tiden för tillkomsten av 1886 års lag har genom den lagen och följande renbetes- och rennäringslagar övergått till medlemmarna i samebyn. I dag är det alltså samebyn som för medlemmarnas räkning innehar rätten att upplåta jakt och fiske på området.”

Samebyn fick alltså ensamrätt att upplåta jakten och fisket, men inte enligt rennäringslagen, utan genom urminnes hävd.

Girjas sameby vann mot staten

Nu ska den 50 år gamla rennäringslagen ses över. Regeringen menar att den behöver anpassas till dagens samhällsstruktur och till domen i Girjasmålet.
Regeringen har haft sakråd och möten med berörda aktörer för att diskutera översynen av rennäringslagstiftningen inför arbetet med att ta fram utredningsdirektiv.

Mer demokratisk

Det diskuteras fortfarande vilka som ska ingå i utredningen och hur direktiven (alltså vad utredningen ska titta på) ska utformas.

Vad de olika parterna tycker är redan ganska klart. Vid ett möte med landsbygdsavdelningen vid Näringsdepartementet den 14 oktober i fjol framförde bland andra Jakt- och fiskesamerna, Landspartiet Svenska samer och Min Geaidnu att den samiska världen måste bli mer demokratisk och mer jämställd, att rennäringslagen är otidsenlig och att en översyn är jätteviktig.

I spåren av Girjasdomen: Fler samebyar kräver samma rätt

Vid ett möte på Näringsdepartementet med bland andra företrädare för länsstyrelserna, Justitiekanslern, Statens fastighetsverk och Naturvårdsverket ansåg flera deltagare att utredningen bör vara så bred som möjligt och att en rättslig analys av Girjasdomen behöver genomföras och lagstiftningen behöver anpassas till urfolksrätten.

Otydligt rättsläge

Ur minnesanteckningar från mötet: ”Domen har tydliggjort, men också i viss mån otydliggjort rättsläget. Det är viktigt att utredningen försöker hitta och föreslår konkreta lösningar som är generella och genomförbara.”

Dessutom påtalades att Girjas sameby har en ensamrätt i förhållande till staten, men att det inte är klart vad som gäller i förhållande till samer som inte är medlemmar i samebyn.

Riksdagspolitiker varnar för ökad polarisering i spåren av Girjasdomen

Vid ett möte mellan landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) i höstas framförde flera samebyar att de inte stöder processen och det sätt Regeringskansliet arbetar med förändringar. De ansåg att eftersom det främst är samebyar som berörs av rennäringslagen så ska direktiven tas fram med dem och Svenska Samernas Riksförbund, SSR.

Kraftiga inskränkningar i småviltjakten i Girjas sameby

Så långt bakgrunden och vad som nu väntar. Men tillbaka till Jägareförbundets ordförande i Norrbotten Birgitta Isaksson som följt Girjasmålet ända sedan starten 2009 då Girjas sameby och SSR stämde staten för att få prövat vem som har rätten att förvalta småviltsjakten och fisket på samebyns renbetesområde i fjällen.

Höll inte sitt löfte

Hon är kritisk till att Girjas sameby, inte stod för det som samebyn lovat, att domen inte skulle medföra några försämringar för lokalbefolkningen.

– Men samebyn senarelade jaktstarten. Samtidigt stod man upp för att bara norrbottningar ska få lösa jaktkort. Det väckte frågor om det är lagligt utesluta människor utifrån var man bor. Många som är bördiga härifrån och som har flyttat söderut har då inte längre den självklara möjligheten att komma tillbaka hit och jaga och fiska. Det öppnade ögonen på många, vad sådana här frågor kan få för följder, säger Birgitta Isaksson.

Begränsad skara

Hon tycker ändå att debatten fört med sig något positivt, bland annat att fler fått kännedom om vad en sameby egentligen är och att det handlar om en begränsad skara samer som nu fått ett erkännande via HD:s dom.

– De här rättigheterna det handlar om tillfaller en högst begränsad skara företagare. Samebyar är företagarorganisationer, säger Birgitta Isaksson.

Kritik från Jakt- och fiskesamerna

Samma resonemang för Håkan Jonsson, partiledare för Jakt- och fiskesamerna, som i en intervju med Svensk Jakt för ett år sedan sade:

– Jag är starkt kritisk till att en yrkesgrupp får ensamrätten. Det är många fler än samebymedlemmar som har upparbetat en rätt enligt urminnes hävd. Därför är det konstigt att Girjas får den ensamrätten.

Birgitta Isaksson menar också att frågan om rättigheterna till jakten och fisket kompliceras av att Norrbotten och dess fjällvärld under hundratals år inte bara varit befolkad av samer och renskötare utan även av tornedalingar, kväner och lantalaiset (landsbygdsbor) som också brukat marken och haft boskap.

Fick rätt i HD – får ändå inte jaga på sin mark

Frågan är både känslig och infekterad, inte minst i Kiruna.

Birgitta Isaksson hoppas att samtal och ömsesidig respekt ska vara vägen framåt.

Hon blev däremot besviken över SSR:s uttalande nyligen att tiden för kompromisser och samtal är förbi.

– Vilket samhälle ser man framför sig om inte människor, organisationer och näringsliv som påverkas av rennäringen ska få komma med synpunkter eller ha någon talan? Rennäringen bedrivs ju på nästan halva Sveriges yta. Det är svåra frågor att överhuvudtaget yttra sig över, säger Birgitta Isaksson.

Vilka reaktioner har du mötts av under det här året?

– Den första reaktionen efter domen var chock. Ingen hade trott att domen skulle bli som den blev. Sedan diskuteras det säkert mycket hemma runt köksbordet, men utåt knyter man näven i fickan. Man går inte ut och demonstrerar. Många är jätterädda för vilka följder domen kan få i och med att fler samebyar gått ut och krävt samma sak som Girjas sameby.

Birgitta Isaksson. Foto: Lars-Henrik Andersson

Hon berättar att hon möter människor som säger att om de inte får möjlighet att fiska och jaga i fjällen så kan man inte heller bo kvar.

– Förhoppningen är att man i utredningen tar hänsyn till alla intressen inom renskötselområdet, och att rennäringen inte får ett slags veto och stå över alla andra näringar och intressen. Ett sådant system skulle inte fungera. Sedan hoppas jag på en modernare lagstiftning som utgår från dagens förutsättningar.

– Man måste politiskt våga ta i de här frågorna nu och inte medverka till ännu större segregation i renskötselområdet. Man måste våga se till hela befolkningen, säger Birgitta Isaksson som menar att allt hänger ihop: gruvorna, vattenkraften, skogen och den arbetskraft som behövs och som ska bo och verka i området, och att befolkningen också har tillgång till fjällvärlden, jakten och fisket.

”Kompromissviljan verkar inte finnas i debatten hos alla.”
Birgitta Isaksson

Birgitta Isaksson upplever ett hårdare debattklimat i frågan, inte minst lokalt.

– Kompromissviljan verkar inte finnas i debatten hos alla.

Vad kan Jägareförbundet göra?

– Det är att fortsätta påtala den linje vi haft, helt tiden; att det finns utrymme för oss alla i fjällen. Jägare är inte ute för att störa renskötseln. Vi jägare älskar naturen lika mycket som renskötarna. De flesta som håller på med jakt, fiske och friluftsliv har en mycket stor respekt för djur.