Jägareförbundet har yttrat sig över Skogsstyrelsens reviderade policy för skogsskador orsakade av hjortdjur.

Skogsstyrelsen menar i sitt förslag till ny policy att förekomsten av hjortdjur har ”oönskade effekter som kan vara både allvarliga och kostsamma under vissa omständigheter.”

Vidare menar Skogsstyrelsen att hjortdjuren ger upphov till skador på skog som i sin tur orsakar kostnader för markägaren. Även skogens biologiska mångfald påverkas negativt på platser där betestrycket är betydande.

Skyddsjakt viktig ventil

Därför menar Skogsstyrelsen att skyddsjakt är en viktig säkerhetsventil i älgförvaltningen där enskilda markägare drabbas hårt av betesskador. Detta även om målen gällande skador uppnåtts för området som helhet.

Vidare anser Skogsstyrelsen följande: ”För att möjliggöra en skyndsam och generös hantering av ärenden som rör skyddsjakt kan Skogsstyrelsen bistå länsstyrelsen genom att besiktiga betesskador.”

Men Jägareförbundet tycker inte om denna formulering.

Förebygg genom jakt

I sitt remissvar skriver Jägareförbundet:

”Skador som orsakas av jaktbara arter ska i första hand förebyggas genom jakt under den allmänna jakttiden. Drabbas enskilda bestånd av svåra skador är enligt Svenska Jägareförbundet en upprepad störning med hjälp av hund en bra förebyggande åtgärd och bör genomföras innan beslut om skyddsjakt.”

Dessutom påpekar Jägareförbundet att skyddsjaktsbeslut alltid ska föregås av dialog mellan markägare och jakträttshavare. Detta enligt regeringens proposition 2009/10:239.

Saknar det positiva

Jägareförbundet anser också att Skogsstyrelsen inte kan ta upp viltets negativa effekter på biologisk mångfald utan att även lyfta fram viltets positiva effekter.

”Skogsstyrelsens föreslagna viltpolicy harmonierar inte heller med budskapen i Naturvårdsverkets Viltstrategi trots att Naturvårdsverket i dag är sektorsansvarig myndighet för viltförvaltningen.”

Vidare skriver Jägareförbundet att Skogsstyrelsens mål för andel skador i procent för ungskog inte är nåbara.

Nå samförstånd

Jägareförbundet tycker även att Älgbetesinventeringen, ÄBIN, inte ensamt kan vara styrande då det främst är markägare och jakträttsinnehavare lokalt och regionalt som inom älgförvaltningssystemet ska nå samförstånd kring hur förvaltningen ska ske.

”Skogsstyrelsens förslag till viltpolicy genomsyras av att hanteringen av betesskador orsakade av hjortdjur till stor del ska hanteras med hjälp av avskjutning. Svenska Jägareförbundet vill framhålla att viltbete också har en positiv inverkan på den biologiska mångfalden, samtidigt som Jägareförbundet även inser att viltbete kan få negativa effekter på produktionen av skogsråvara.”

Därför anser Jägareförbundet i sitt remissvar att balans mellan betesresurserna och vilt bäst uppnås genom samverkan och dialog mellan markägare och jägare, där de lokala förutsättningarna ska vara vägledande. Här ska såväl markägarnas som jägarnas lokala kunskaper tas tillvara.