Efter Girjasdomen, som meddelades av Högsta domstolen i januari 2020, fortsätter striden om fjällens jakt och fiske. Fem nya mål i domstol kan ge samebyarna ensamrätt – och stänga dörren för tusentals jägare och fiskare.

Ett nätverk bestående av jägare, jurister, företagare och markägare i fjällkommuner riktar nu i en skrivelse till regeringen stark kritik mot statens hantering av frågan, och mot uteblivna politiska ställningstaganden.

Nätverket varnar för att tillgången till fjällens jaktmarker är i fara och menar att statens svaga processföring kan leda till att allmänheten förlorar sin rätt till jakt och fiske på stora arealer statlig mark – i princip hela fjällkedjan.

Jagat i generationer

– Vi riskerar att stängas ute från marker där vi jagat i generationer. Det är obegripligt att staten avstår från att försvara jakträtten. Om regeringen inte agerar nu blir fjälljakten en exklusiv rättighet, säger Anders Lundkvist, som ingår i nätverket och som företräder Jukkasjärvi byallmänning, som berörs av den stämning av staten som Talma sameby ligger bakom.

Jakten och fisket i fjällen riskerar nu att förändras i grunden. Om fem pågående rättsprocesser faller ut till samebyarnas fördel kan staten förlora nyttjanderätten till stora markområden, i förlängningen kanske hela fjällkedjan, varnar nätverket i skrivelsen.

Lokalbefolkning

Anders Lundkvist säger att lokalbefolkningen, och majoriteten av samerna som står utanför samebyarna, nu riskerar att mista sin tillgång till jakt och fiske – en utveckling som även kan skaka om turismen, kulturen och näringslivet i norr.

– Även tornedalingar, lantalaiset och kväner befaras drabbas kulturellt. Näringar som turism, skog och gruvdrift kommer att få svårare villkor, samtidigt som redan existerande konflikter kring stängda jakt- och fiskeområden kan förvärras, säger Anders Lundkvist.

Staten riskerar en historisk förlust av markrättigheter i fjällen, larmar nätverket. Hård kritik riktas även mot statens hantering av fjällmålen – och nu vill gruppen, som tidigare uppvaktat regeringen i frågan, pressa den att agera.

Fyra JK ville pröva lagen

Gruppens kritik riktas mot att fyra olika innehavare av justitiekanslersämbetet samt regeringar, från Fredrik Reinfeldts (2006–2014) till Ulf Kristerssons (2022–), och däremellan Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons regeringar, har avstått från att använda de rättsliga verktyg som står till buds.

Särskilt pekar man på att staten konsekvent valt att inte föra in centrala paragrafer i rennäringslagen i sin talan, som handlar om att samebyar inte får upplåta jakten och fisket på statens marker.

Om samebyarna ges ensamrätt till nyttjanderätter riskerar lokalbefolkningen, liksom majoriteten av samerna som inte är samebymedlemmar, att förlora tillgång till jakt och fiske, menar nätverket bakom skrivelsen.

Kritik mot processerna

Bakom missnöjet finns också en kritik mot hur processerna skötts. Staten har enligt forskare och markanvändare medvetet underlåtit att redovisa historiska fakta som visar på konkurrerande markbruk i fjällområdena, skriver gruppen i brevet till regeringen.

I vissa fall har Justitiekanslern dessutom erkänt brist på bevis trots att forskningsinstitut signalerat att de kan leverera stöd för statens sak – om de bara ges tid och resurser.

Detta är ett demokratiskt problem, menar gruppen, som påpekar att grundlagen slagit fast att den samiska renskötselrätten ska regleras i lag, men enligt gruppen låter staten nu domstolarna pröva frågan på ofullständiga grunder. Grundlagen säger nämligen att rennäring ska regleras i lag och av den framgår att samebyarna inte har rätt att upplåta statens mark för jakt och fiske.

Hamnar i skymundan

Riksintressen, socioekonomi och lokalbefolkningens villkor riskerar att hamna i skymundan när mål avgörs på processuella medgivanden snarare än på gällande lag, heter det i skrivelsen.

Förespråkare för en förändrad linje menar att staten omedelbart måste ändra sin talan, hänvisa till rennäringslagen i sin helhet och möjliggöra ny grundforskning. Annars väntar en lavin av nya processer – där även enskilda, allmänningar och samer utanför samebyarna kan komma att kräva rättigheter.

Staten förlorar?

Om staten fortsätter sin nuvarande linje bedömer gruppen bakom skrivelsen en given utgång: staten förlorar.
En liknande slutsats drar även Runar Viksten, före detta chefsrådman vid Stockholms tingsrätt, i en debattartikel i Svenska Dagbladet (SvD 18/8):
”Sannolikheten för att domstolarna också i dessa mål kommer att gå på samebyarnas linje får, efter Girjasdomen och den betydelse som vanligen tillmäts avgöranden i Högsta domstolen, betraktas som stor.”

Märkliga resonemang

Runar Viksten anser att Girjasdomen inte kan ligga till grund för hur jakt- och fiskerättigheter ska hanteras framöver. Han skriver:

”Det andra märkliga resonemanget i domskälen som jag vill ta upp är att HD låter den urminnes hävd som man funnit föreligga trumfa lagstiftningen. Detta rimmar illa med att HD i Skattefjällsmålet klart uttalade att redan 1886 års renbeteslag innebar att de befogenheter som renskötande samer hade på skattefjällen kom att uttömmande regleras av lagen, och detta även i den mån de ytterst vilade på hävd.”

Gruppen avslutar sin skrivelse med att fråga om regeringen vill ingripa och försvara lagstiftning och äganderätt – eller låta rättsutvecklingen ske i domstolarnas händer genom en bristfällig processföring?