Förra veckan beslutade regeringen att uppdra åt länsstyrelserna i åtta län att föreslå lämpliga platser för att sätta ut genetiskt viktiga vargar. Regeringens tanke är att flytta sådana vargar söderut, från områden där de orsakar problem för rennäringen.

Aktuella län för utsättning av varg är Dalarna, Västmanland, Örebro län, Uppsala län, Stockholms län, Södermanland, Västra Götaland och Östergötland. Länsstyrelserna i dessa län ska, efter samråd med Naturvårdsverket, redovisa lämpliga områden där vargutsättning kan ske.
Det behöver väl knappast ens påpekas att det inte råder någon intensiv köbildning framför den luckan. De markägare som vill ha en vargutsättning på sitt område är sannolikt lätt räknade.
Parallellt med detta pågår en annan process: tilldelningen inför vinterns licensjakt på varg.

Som Svensk Jakt tidigare rapporterat uppmärksammade Svenska Jägareförbundets vargexpert Gunnar Glöersen att den tidigare i höst beslutade tilldelningen – totalt 24 vargar, fördelade på fyra län – var beräknad på ett felaktigt underlag.
Naturvårdsverket har erkänt misstaget, och när forskarna fick göra en ny beräkning – på ett korrekt beslutsunderlag – kom de fram till att det jaktliga uttaget av varg i stället kunde vara maximalt 55 individer.

Nu är saken på god väg att dras i förvaltningsjuridisk långbänk. Länsstyrelserna säger sig inte kunna fatta nya licensjaktbeslut, baserat på det nya underlaget från forskarna, innan överklagningsprocesserna med de redan (på felaktig grund) tagna besluten gått igenom hela rättskedjan, där Förvaltningsrätten i Luleå är första instans.

Det mesta talar alltså för att vi nu är tillbaka i det ”överklaganskaos” som under en rad år var rena rama jul- och nyårstraditionen för alla inblandade. Då inväntades domstolsavgöranden regelmässigt i mellandagarna, inför jaktstarten den 2 januari.
Det kan mycket väl bli samma visa i år igen.

Om vi för en stund bortser från de juridiska teknikaliteterna kan man konstatera följande:
Staten har gjort fel, medvetet eller ej. Man har gjort ett misstag som, om det inte hade uppmärksammats av Svenska Jägareförbundet, hade lett till att jaktuttaget på varg denna vinter blivit ungefär hälften av vad det borde vara.
När staten uppmärksammas på att man gjort fel kan man inte med omedelbar verkan korrigera detta misstag.

Det är nog fler än undertecknad som i nuläget misstänker att allt detta kommer utmynna i ett ”Sorry, vi gjorde fel, men vi hann inte rätta till det i tid till denna vinters jaktsäsong. Välkommen åter nästa vinter!”
Samtidigt ska alltså samma myndigheter försöka skapa acceptans för utsättning av vargar, i samma områden där man nu löper stor risk att bli snuvad på en korrekt tilldelning under licensjakten.
Hur kan någon förvånas över att förtroendet för vargförvaltningen är så lågt?
Finns det inte en enda politiker eller myndighetsföreträdare som begriper att detta inte går ihop?

Hur många fler örfilar ska berörda människor behöva ta emot?
Det blir sällan tydligare än så här att inblandade myndigheter faktiskt inte VILL fatta och effektuera de beslut som det är deras skyldighet att genomföra.
Vill man inte, då blir det så här.