Naturligtvis ska vi reglera viltstammarna genom jakt och inte genom svält. Såvitt jag vet har vi jägare sedan lång tid tillbaka anlagt viltåkrar, satt upp foderplatser, saltstenar, med mera, utan att någon har klagat. Det som sägs nedan har också en viss bäring på Thomas Ekbergs syn på etik i debattartikeln ”Utfodringsregler för vilt är vanvett”.
Vad frågan gäller är utfodringen av vildsvin och den slakt, inte jakt, som vissa sysslar med i anslutning till utfodringen. Jag kan inte se någon etik i att köra ut tonvis med sockerbetor eller korgar av bröd och dylikt i skogarna för att vildsvinen ska överleva.

Urval sätts ur spel
Jag ser snarare denna utfodring som oetiskt av följande skäl:
• Vildsvinen lär sig var maten finns och att där alltid finns mat, vilket innebär att deras naturliga sätt att leta föda undergrävs. På sikt kommer det sannolikt att innebära att stammen blir sämre och sämre. Charles Darwins evolutionsteori om det naturliga urvalet skulle inte längre fungera. Detta kan inte vara god etik.

 • Att god tillgång på föda innebär ökad reproduktion är vi alla överens om. Risken är överhängande att uppgiften att förhindra en ”vildsvinsexplosion” blir oss jägare övermäktig. Är det då god etik att fortsätta köra ut mängder av betor och annan onaturlig föda till vildsvinen när vi redan, enligt de flesta, har för många vildsvin. I våra trakter har dessutom vissa slakterier slutat ta emot slaktkroppar av vildsvin. Var ska vi då göra av dem när boxarna redan är fyllda?

• Nu är det inte bara vildsvinen som gottar sig i bethögarna. Även älgen gillar sockerbetorna. Vissa forskare misstänker ju att Älvsborgssjukan, som dödat många älgar, kan ha orsakats av just sockerbetor (ensidig kost är inte bra för varken djur eller människor). Är det då god jaktetik att fortsätta utfodringen?
Vår jaktvårdskonsulent i Kronobergs län berättade dessutom på ett älgmöte förra veckan att det under året skjutits älgar med svåra tandskador. Det finns inga bevis på att de orsakats av sockerbetor men misstanken finns. Detta är ytterligare ett skäl att inte fortsätta denna utfodring.

• I ett grannjaktområde har man utfodrat vildsvinen med bröd och spannmål. När man nu går ut till foderplatsen och slår på betesspannarna kommer vildsvinen springande. Där har man således skjutit många lätt åtkomliga vildsvin. Är detta god jaktetik?

Många djur skjuts
Motståndarna till ett förbud hänvisar också till SLU:s undersökning, som visar att de som utfodrar vildsvinen skjuter fler än de som inte utfodrar. Hur skulle det kunna vara tvärt om?
På vissa områden har man också kameror på utfodringsplatserna, har jag hört sägas. När vildsvinen är på plats ställer man runt skyttar och ser till att stöta vildsvinen. Det blir många djur skjutna på det sättet, men är det god jaktetik?
Slutligen, det finns de som tycker det är märkligt att en markägarorganisation som LRF ställer sig bakom en inskränkning i äganderätten – att markägaren fråntas bestämmanderätten över viltutfodringen.
Men det är inte det man är positiv till. Det man applåderar är att någon äntligen tar tag i problemet ”med utfodringen av dessa f-e grisar”, som någon uttryckte det.
Roger Johansson
Risinge